Aquaria KLCC och Chinatown

Malaysia, Meliã Kuala Lumpur

Dag: 60 av 120

Efter den fantastiska frukost buffén styrde vi stegen mot monorail stationen ”Imbi” för att åka till Aquaria KLCC, för att titta på fiskar. Lukas och Leo var i ärlighetensnamn inte så spända på fiskarna utan däremot väntade de med spänning på att åka monorail. Efter både tåg i luften och tåg i underjorden var vi framme vid Kuala Lumpur Convention Center (KLCC), vilket utgör en del av Petronas Twin Towers som är världens sjunde högsta skyskrapa. Lukas och Leo var inte så värst imponerade av Twin Towers, vilket var tur eftersom vi inte hade några planer på att försöka jaga biljetter för att åka upp till bron kallad Skybridge som ligger på våning 41 och 42. Aquaria KLCC var helt klart värt ett besök de fanns massor med både små och stora fiskar, ormar och spindlar att beundra och förundras över, men efter två timmar i den marina miljön så kändes det bra att ta en promenad i KLCC parken. Efter en lunch inne i gallerian gick vi runt bland de 400 affärerna innan vi åkte kommunalt tillbaka till hotellet, att åka tunnelbana och monorail var enligt Lukas och Leo det bästa på hela dagen.

Efter lite vila var det dags för nästa utflykt, till Chinatown som ligger två stationer från hotellet med monorail, men i motsatt riktig vad vi tidigare åkte. Det krävdes en kort promenad för att komma till Chinatown men det går inte att ta miste på att du har kommit rätt. Trångt varmt och en miljard av grejor som man egentligen inte behöver, riktigt roligt om man är på det rätta shopping humöret. Men plastiga kopior var inget som jag kände jag behövde och efter det att Lukas och Leo hade gjort ”high five” med typ 50 olika försäljare så fick jag nog, vi vände om och åkte istället till gallerian Pavilion och åt en fantastiks middag på en japansk restaurang. Mätt på sushi och varm av sapporo, tog vi oss till hotellet för att lägga Lukas och Leo så vi kunde börja packa inför morgondagens resa till Phuket.

Linus och jag har nog hamnat lite i en vad man kan kalla ”reskoma” för plötsligt insåg vi att inget var planerat eller bokat efter det att vi har landat i Phuket, vilket är imorgon. Vi kom ganska snabbt fram till att vi inte ville stanna i Phuket och eftersom vi landade på förmiddagen så har vi gått om tid att åka till Koh Lanta. Men det vi inte hade tagit med i beräkningen var att det mycket snart är nyårsafton och absolut högsäsong, och vi kände oss inte så kaxiga när vi såg att det fanns tre lediga hotell på Koh Lanta och de kostande mellan 5 000-10 000 SEK per natt. Men istället så lyckades vi boka ett stort fint hus, som var ett sista-minuten-återbud och dessutom till en rimlig penning, det kändes som en riktig fullträff och vi var riktigt nöjda. Vilken lättnad med ett eget hus särskilt nu när vi har tillbringat några nätter på hotellrum med våra två barn som jag är övertygad måste ha lock för öronen efter flygresan till Malaysia, för samtalsnivån är HÖG. Vi passade också på att boka transport mellan flygplatsen och Koh Lanta, även det gick bra vilket var lite förvånade eftersom klockan var över elva på kvällen. Med både transport och boende klart inför morgondagen återstod det bara att tränga ned all packning i våra tre väskor för imorgon klockan sex väntar en taxi som ska ta oss till flygplatsen. God natt Malaysia imorgon bär det av mot nya äventyr, men sen plingade det till i mailboxen – tyvärr, husets ägare har hyrt ut huset till ”walk around” kund så det är tyvärr inte ledigt. Vad säger man ”upp som en sol ned som en pannkaka”, vi landar in Phuket 9,50 imorgon utan boende men med en transfer till Koh Lanta.

Shop until you drop

Malaysia, Meliã Kuala Lumpur

Dag: 59 av 120

Vi valde att öppna dagen med gallerian ”Pavilion” sen var det bara att beta av galleriorna en efter en. Eftersom vi måste se till att vår packning är bärbar så blev det inte så mycket handlande, mest bara tittande. Gallerian mitt emot vårt hotell Meliã Kuala Lumpur, har på plan 5 ett stort nöjesfält med berg och dalbana. Vi tittade länge ut över attraktionerna men sen kom vi fram till att gå tillbaka till vårt hotell, för fötterna hade börjat värka och vi var trötta. Istället byggde vi med nyinköpt lego samtidigt och med jämna mellanrum beundrade vi vår utsikt ut mot gatan där vi kunde se alla möjliga häftiga och spännande bilar. Därefter blev en sen middag och som tur var åt vi på en restaurang nära hotellet för efter maten somnade killarna, sen blev det till att bära Lukas och Leo tillbaka hotellet.

Visa-run till Malaysia

Malaysia, Meliã Kuala Lumpur

Dag: 58 av 120

Idag bär det av till Malaysia för vår visa-run, utcheckning från huset är klockan tio. Bil och chaufför som ska ta oss till flygplatsen i Bangkok kommer halv elva. Två timmar senare var det dags att checka in på Royal Jordaniens flight RJ1080 mot Kuala Lumpur. Efter en två timmars flygresa och en timme plus på grund av tidskillnaden landade vi i Malaysia. Taxiresan från flygplatsen in till Kuala Lumpur tog nästan en timme, Leo somnade nästan direkt efter det att vi satt oss i bilen men Lukas satt nyfiket och tittade ut genom bilfönstret.

Incheckningen på Meliã Kuala Lumpur var snabb och effektiv och tur var det eftersom Lukas hade fullt med myror i benen efter allt stillasittande, lillebror verkade däremot ha somnat för natten. Nu har vi fått ett rum på tolfte våningen med utsikt över gallerian Berjaya Times Square, och över en monorail station som heter Imbi och en mycket livlig gata som heter Jalan Imbi. Dessutom ser vi rätt in i ett stort gym på huset mitt emot, det gjorde att vi bli påminda om sambandet motion, vikt och matintag och eftersom det här hotellrummet är så välutrustat så hittade vi en våg. Linus har gått ned i vikt och jag hade gått upp i vikt men ingen anledning till panik, om några dagar är det nyårsafton så nu behöver jag inte längre fundera på något nytt och spännande nyårslöfte – alltid något.

Hej då Mae Phim

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 57 av 120

Idag är det sista gången vi åker och handlar på Tesco Lotus i Kram, det är sista gången vi åker igenom Mae Phim. Det är sista gången vi badar i poolen här på Bali Residence och det är sista gången vi äter på restaurangen. Det känns lite vemodigt samtidigt som jag förundras över hur fort man kommer tillrätta i en helt ny del av världen. Vi har bott på Bali Residence i sammanlagt fem veckor och både vi och barnen kallar huset här för hemma, och vårt riktiga hem har blivit huset i Rickebasta. När vi var och julhandlade i Klaeng, så stötte vi ihop med en tjej som jobbar på Tequila Sunrise i Mae Phim hon kände igen oss och ropade glatt – Hi Lukas and Leo, vi stannade, pratade, skrattade och blev presenterade för respektive och det kändes som om vi lika gärna kunde ha varit hemma på Ica Kniven. Även om jag inte vill flytta hit permanent och jag känner mig spänd av förväntan inför den resterande delen av resan, kan jag inte låta bli att leka med tanken hur det skulle vara att leva som utlandssvensk.

Några juldags-köttbullar

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 56 av 120

Tyvärr blev det ingen bio som vanligtvis hör till juldagstraditionen, istället blev det lekplats-häng och köttbullemiddag på Tequila Sunrise i Mae Phim. På vägen hem från byn så somnade Leo i mitt knä, det visade sig att han har fått feber så vi lät honom fortsätta sova. Vi hoppas på ett snabbt tillfriskande eftersom det snart är dags att resa vidare.

Julafton

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 55 av 120

Till Leo och Lukas stora lättnad så visade det sig att tomten hade hittat till vårt hus i Mae Phim, när vi efter ett förmiddagsdopp i poolen kom tillbaka till huset hade tomten lämnat en säck med julklappar utanför vår ytterdörr. Barnen tyckte julklappsöppningen var otroligt spännande och tårar, skratt, besvikelse och ändlös glädje blandas om vartannat på bara några få minuter. Men jag tror att slutresultatet blev ganska lyckat för snart hade vi två killar som entusiastiskt lekte med sina nya leksaksbilar. Huset som vi hyr nu saknar wi-fi, så vi begav oss till den närbelägna lekplatsen för att utnyttja deras nät. Så medan Lukas och Leo lekte apor i klätterställningen, passade vi på att kontakta omvärlden för att önska nära och kära en riktigt god jul. I väntan på kvällens julbord så passade vi på att testa play-do leran som tomten hade kommit med, hela familjen satt länge vid köksbordet och degade och kreativiten flödande.

Nyduschade, kammade, finklädda och fyllda av förväntningar begav vi oss till det julbord som områdets restaurang anordnade. Med ett sjuttiotal andra traditions längtande skandinaver åt vi glatt allt som ett digert julbord kan tänkas innehålla. Över borden hördes skratt blandat med snapsvisor och det ända som påminde oss om att vi faktiskt var i Thailand var att vi åt under bar himmel och att vinden var ljummen. Hur några som inte är uppväxta med vår speciella julmat kan laga till den på ett sådant sätt så att den smakar som hemma är för mig en gåta, men de hade lyckats riktigt bra. Vi rycktes med av den goda stämningen och medan Lukas och Leo med god aptit åt, prinskorv, köttbullar och revbensspjäll kunde Linus och jag i lugn och ro smaka nästan allt på julbordet. Efter maten träffade barnen på ett gäng likasinnade vildar och försvann ut i mörkret i för att springa av sig den ackumulerade spänning som bara kan infinna sig på julafton. Allt gott har ett slut och snart hördes Leo, som högt grät likt Lille-Skutt över sin borttappade leksaksbil som hade hamnat någonstans i det mörka gräset. Efter lite letande hittar vi i alla fall bilen, men vi tog tillfället i akt och tackade för oss och begav oss hem till huset. Mycket snart låg barnen och sov i sina sängar och Linus och jag kraschade i den stora soffan där vi förundrades över hur äckligt mätt man kan känna sig av julmat. Vin och choklad får vänta tills imorgon, istället passade vi på att ringde några samtal till Sverige för att önska god jul till de som saknas oss.

Vi önskar alla en riktigt god jul och tänk på att inte ta livet för givet.

Sista minuten julfix

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 54 av 120

Idag har vi blivit stoppade av polisen, mycket förvånansvärt eftersom barnen satt ganska still i sidovagnen, alla hade hjälmen på huvudet och Linus körde långt under mopedens maxhastighet. Men det visade sig att vi på vägen hem från Mae Phim hade tappat vårt julklappspapper som vi inhandlat på Tesco Lotus, polismannen måste ha sett detta, stannat och plockat upp de två rullarna och sen genskjutit oss på vår väg mot Bali Residence. Så när vi var halvvägs hem så stod en polismotorcykel tvärs över vägen, på motorcykeln sitter polismannen och viftar med något som ser ut som en vit batong, men när vi närmade oss så såg vi att det bara var vårt julklappspapper. Mycket glada och lättade tackade vi för hjälpen, för det skulle ha varit snopet att komma hem utan julklappspapper när det var dagens viktigaste inköp så här dagen före dopparedagen.

Julklappsinköp

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 53 av 120

Idag är det fjärde advent vilket innebär att det verkligen är högtid att införskaffa några julklappar så vi bestämde att bege oss till den största affären som vi känner till, Tesco Lotus i Klaeng. Vi har faktiskt varit i Klaeng en gång tidigare och det var för att gå på tisdags marknaden, då liksom nu åkte vi dit på mopeden med sidovagn. Jag minns den förra resan till och från marknaden som ”nervpirrande” (se dag 27 av 120), därför försökte jag övertyga Linus om att det skulle vara bättre att ta en taxi dit den här gången. Men Linus delade inte alls samma traumatiska minne som jag angående resan till och från Klaeng så han var orubblig, han sa till och med – vi tar mopeden, det blir kul. Jag var fortfarande inte helt övertygad som sagt, tänk er att ni ska åka moped på E4:an norrut från Norstull för att sedan svänga av på Bergshamraleden vid Järva Krog, men för att kunna svänga av måste du först korsa alla mötande körbanor. Med dig har du två knappt kontrollerbara barn i tre-fyraårsåldern som entusiastiskt hejar på i en liten korg gjord av stålgaller som sitter fast i en moped, vars manuella växlar saknar logik. Jag var nervös helt enkelt, men jag gjorde som jag gjort många gånger förut under den här resan, jag slöt ögonen och framför mig, ser jag hur alla i familjen sitter i sina säten på flyget hem till Sverige, alla mår bra och vi är hela, rena och har alla fingrar och ben i behåll.
Vi kom fram till Tesco Lotus i Klaeng och resan dit gick som på räls. Egentligen var jag inte överraskad för jag vet att Linus är riktigt bra på att köra både bil och moped, dessutom kan han hålla huvudet kallt när det verkligen gäller. Köpcentrumet består av en stor biograf, en food court, några småbutiker och ett stort Tesco Lotus, som i det här fallet liknar Ica Maxi. Väl inne i butiken så tog Linus killarna till leksaksavdelningen så att jag kunde göra det som jag är bäst på, nämligen att under tidspress hitta julsnask och julklappar till Linus, Lukas, Leo och till mig själv. Jag önskar mig ett riktigt gott rödvin och choklad så det var ganska lätt avklarat och Linus julklappar fyndar man lättast på klädavdelningen. Leo och Lukas klappar krävde dock lite mer timing, men efter lite teckenspråk mellan mig och Linus, kunde jag snabbt plocka åt mig några leksaksbilar och playdoo-lera med tillbehör när killarna väl rörde sig mot utgången. Väldigt tidseffektivt och jag funderar om vi ska köra en repris på den här julklappstekniken även nästa år men då inne på Coop i Boländerna. Dessutom hann jag också slänga med två olika sorters kakor förpackade i snygga plåtburkar med julmotiv, hur kakorna smakar är mindre viktigt. Burkarna gör sig väldigt bra bredvid den stora julblomman som vi inhandlade på ”Orchid Farm” på vår väg hem till hus nr 69 på Bali Residence. Nu ligger de inslagna julklapparna gömda i smutstvättskorgen för bättre gömställe än så finns inte, nu är det bara att invänta julafton.

Brev till tomten

 
Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 52 av 120

Idag blev det färska frallor från Poppies Bakery till frukost, som vi har längtat. Lukas och Leo har dessutom skrivit varsitt brev till tomten, nu återstår det bara att posta breven. Sen får Linus och jag undersöka om tomten möjligtvis har sin verkstad i Tesco Lotus i Klaeng…

Lukas:

Motorbåt med motorer (med många hästar), bil som kan köra i lera, Monster Truck som kan köra i vatten, bil som kan sladda och en mountainbike

Leo:

Monster Truck racer bana (där man kör i lera) och en racerbana

Nu är det jul i stugan

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 51 av 120

Idag blev det en efterlängtad hemma-frukost, där Lukas och Leo kunde få vara sig själva fullt ut. Efter frukosten fastnade killarna i en lek med småbilar så jag och Linus kunde i lugn ro packa upp och vi hann till och med starta två maskiner tvätt. Jag kan erkänna att jag har längtat efter de här vardagsrutinerna som gör att man känner sig som hemma. Den stora skillnaden är att här skiner solen och ute är det behagligt varmt och det gör mer än man tror, det betyder massor. För att få lite julstämning i vårt hus så inhandlades det på eftermiddagen två ljusslingor som nu sprider ett varmt ljus i varsin del av huset.

Mot fastlandet

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 50 av 120

I dagar har vi väntat på att få åka med den tuffaste av alla speed båtar, den som killarna ivrigt har beskådat från bryggan åtskilliga gånger, den med tre motorer. Så när hemresan väl närmade sig så var det två förväntansfulla killar som tyckte att tiden gick alldeles för långsamt, och det blev en lång väntan till klockan halv elva då båten skulle avgå. När vi väl fick gå ombord visade det sig att vi fick platserna närmast motorerna och lyckan hade inga gränser, det gjorde att resan till fastlandet fungerade mycket bra även om det gick en hel del sjö. När vi kom fram till piren i Laem Ngop så stod vår taxi där och väntade på oss och resan till Mae Phim som tar cirka två timmar gick i lugnt tempo, Leo passade till och med på att sova en stund. När vi närmade oss Bali Residense så sa Lukas – jag känner igen mig, här har jag varit förut och när vi stannade vi vakten så vinkade han och ropade hej för full hals. Vi hade förvarnat Lukas och Leo om att vi inte skulle till vårt gamla hus, utan till ett annat hus så de sprang nyfikna in i hus nr 69 för att kolla läget. Vilken frihet, 100 kvm yta då vi har trängt ihop oss på olika små hotellrum i över tre veckor, jag tror att alla i familjen njuter lika mycket. När väskorna var inburna begav vi oss för att äta en sen lunch och när Ann, som driver restaurangen fick syn på Lukas och Leo mötte hon dem med kramar och pussar. När vi sen satte oss ned vid ett av restaurangens bord så kryp Leo upp i mitt knä och viskade i mitt öra -mamma, nu är vi hemma.

Se upp för kokosnötter

Koh Mak, Makhatanee Resort

Dag: 49 av 120

Det blåste storm natten till idag, och det blåste fortfarande ganska rejält vid sju när killarna vakande, vi hoppas att det avtar tills imorgon då vi ska resa till fastlandet. Nu återstår bara frågan, vad vi ska hitta på idag. Stranden kändes inte så lockande för vi vill helst inte få en kokosnöt i huvudet, så vi tog en promenad till en liten affär där vi fyndade några pennor och ett block och sedan satte vi oss och ritade racebanor i alla tänkbara former. Vi var också lite nyfikna om speed båten till fastlandet skulle avgå eftersom de hade ställt in gårdagens avgångar på grund av blåsten, men den avgick precis som vanligt så det lovar gott inför morgondagen. Vid lunch avtog blåsten så vi testade att bada vid hotellets strand, som är fin men det fanns många vassa bitar av korall bland sanden så vi fick passa var vi satte våra fötter. När vi tröttnade på att bada lånade vi en kajak för att kolla lite närmare på de svart stenar av lava som låg i vatten brynet, vilket Lukas och Leo tyckte var spännande. När det var dags för middag så fick Lukas välja vilken restaurang vi skulle äta på och så klart valdes den med mest blinkande lampor i olika färger. Restaurangen hette Green Garden och visade sig vare en riktig fullträff, fantastiska grillspett och livemusik. Leo rycktes med av stämningen och ropade party om och om igen, samtidigt som han entusiastiskt dansade runt vårt bord. En riktigt mysig kväll och ett bra avslut vår vistelse på Koh Mak.

En tur runt Koh Mak med golfbil

Koh Mak, Makhatanee Resort

Dag: 48 av 120

På Koh Mak finns det möjlighet att hyra golfbil för att glida runt med, så vi tänkte varför inte. Klockan nio på förmiddagen kvitterade vi ut fordonet och sen bar det av, mot nya okända delar av Koh Mak. I lugnt tempo snurrade vi runt ön, inte bara en gång utan sammanlagt blev det nog snarare tre varv runt ön. Vi gjorde stopp för lunch, fika och snäckjakt, vi kunde konstaterade att det blåste storm på andra sidan ön och att det var tur att vi hade ett boende på den lite mer vindstilla delen. Vi gjorde även en avstickare till en strand där vi inte hade varit förut och det visade sig att den stranden var mycket finare än någon av de andra stränderna. Så det var bara att dra på sig badkläderna och hoppa i det klara vattnet, där vi värmde oss i det tjugoåtta gradiga vattnet för plötsligt blev det lite kyligt i luften. Till kvällen slog kylan och blåsten till på allvar och vid middagen fick jag gå och hämta våra långärmade tröjor som vi inte hade haft på oss sedan vi lämnade Sverige.

Fortfarande Koh Mak

Koh Mak, Makhatanee Resort

Dag: 47 av 120

Idag var det dags att checka ut från Sea Breeze och checka in på Makhatanee Resort, enbart för miljöombytets skull men vi är fortfarand kvar på Koh Mak. Vore det inte för att vi har hyrt ett hus på Bali Residence i Mae Phim från och med den 19 december, skulle vi nog ha åkt vidare vid det här laget. Men nu har vi verkligen chans och se vad Koh Mak har att erbjuda, och det nya hotellet ligger så centralt man kan komma här på ön. Med centralt så menar jag att det är ett några resorts som ligger vägg i vägg och längs gatan finns det några restauranger, dykcentra och internetcaféer, det är allt. Resan till fastlandet och transport till Mae Phim är bokat och klart, så nu är det bara att hitta på något de två resterande dagarna här på ön.

Utmanande







Koh Mak, Sea Breeze

Dag: 46 av 120

Idag vaknade vi av att regnet slog mot glasdörrarna, vi blev en aning överaskade för vi har inte sett regn på säkert en månad. Så vi tog tillfället i akt och tog det lite lugnt på morgonen, medan jag försökte få lite mer sömn så spelade killarna spel och Linus läste en pocket. När vi en stund senare gick iväg till frukosten hade regnet upphört, men luftfuktigheten blev istället betydligt mer påtaglig, likaså värmen. Efter gårdagens rundtur på ön upptäckte vi att vi inte såg en enda strand som såg tillräckligt lockande ut så dagen tillbringades mest i och vid hotellets egen pool. Här på ön har de ingen ström mellan klockan femton till sjutton (vardag som helg), vilket innebär att restaurangen stänger och varken AC eller internet fungerar. Så idag under den el-fria tiden passade vi på att ta en lite längre promenad och i en liten närbutik stannade vi och köpte vi dricka och nötter. Här på ön är det lugnt, så till den milda grad att det känns som en riktig utmaning för alla i familjen.

En tur runt Koh Mak

 



Koh Mak, Sea Breeze

Dag: 45 av 120

Idag tog vi en tur runt Koh Mak, med taxi. Vi såg kokospalmer, gummiträd, röd sand, vägar som ser ut som stigar och öde stränder, det var allt. Vi var inte särskilt imponerade, inget ont om den här ön den är otroligt vacker den också, men jag tror att vi fortfarande är bländade av Koh Kood.

Luciafirande via internet

Koh Mak, Sea Breeze

Dag: 44 av 120

Tyvärr blev det inget lussande i vår lilla bunge, för varken Lukas eller Leo ville ta på de medhavda tomteluvorna och sjunga luciasånger tillsammans med ”youtube” de ville mycket hellre titta på ”Mulle Meck” på datorn. Så jag fick helt enkelt tona ned min längtan efter svenska traditioner och vänta till dess jag kunde följa det svenska luciafirandet på svt play. Men jag planerar att ta igen detta eftersom vi kommer att återvända till Bali Residense i Mae Phim över jul, och vi har redan bokat in oss på det svenska julbordet på julafton. Jag vet också att ”Poppies Bakery” kommer få ett besök av oss så snart vi kommer till byn, nybakat bröd och kaviar står högt på önskelistan.

Mot nästa ö, Koh Mak

Koh Mak, Sea Breeze

Dag: 43 av 120

Nu fortsätter vi vår ö luff i den thailänska skärgården, först var vi på elefantön, sen åkte vi till kokosnötsön och nu på tur står Koh Mak, sandloppsön. Den kallas så klart inte sandloppsön på riktigt, men om man googlar Koh Mak så är det sandlopporna som har gett absolut mest kommentarer. Men vi har hört oss för och Koh Mak ska vara värt ett besök även om risken att bli biten av sandloppor är stor. Så efter frukost var det dags att packa alla väskorna och vänta på speed boaten som skulle ta oss från Koh Kood till nästa ö. En halvtimme tidigare än utsatt tid, hoppade vi ned i båten som vi hade nästan för oss själva och innan vi visste ordet av så var det full fart mot nästa destination. En kort taxi resa senare så var vi på nästa resort som heter Sea Breeze, som är högt beläget med fantastik fin utsikt ut över havet och som har pool (i fall sandlopporna blir en plåga). Ren och snygg bungalow som inte kan jämföras med vår skitiga cement ”bunge” i thai-funkis som vi hade på Siam Beach Resort, den här är lite mer ”new england <3 thailand”. Efter lämnat en stor hög med smutskläder till tvätt och ätit både lunch och middag, samt badat i poolen så är det dags att säga god natt världen.

Intryckskontot är övertrasserat

Koh Kood, Siam Beach Resort

Dag: 42 av 120

På förmiddagen idag valde Lukas och Leo att bad och sol strejka, de ville sitta inne i vår bungalow gjord av cement och kolla på filmen ”Hitta Nemo”. Lite lustigt eftersom vi bara är några få meter från fiskar av ”Nemo-typ” men i alla fall, barnen kollade på film medan Linus läste deckaren ”Fjällgraven”. Jag kände mig lite överflödig inomhus så jag släpade ner solstolen till stranden och satte mig tillrätta och började bläddra i november numret av ”hus och hem”, med bland annat reportages från en Stockholm lägenhet och från en villa i Marifred. Där sitter jag i lugn och ro, helt ostörd och nu börjar funderingarna ta fart på allvar – hur sjutton ska vi göra med utbyggnaden av en bättre hall, och ska den byggas ihop med garaget eller inte, och om det ska sitta ihop hur gör man då med höjdskillnaden? Frågorna hopade sig, den där stora fågelburen gjord av trä som jag såg på marknaden Klaeng den skulle vara så snygg i vår glasveranda (som inte finns än), men hur stort får ett handbagage på Thai Air egentligen vara och kan Linus ha en fågelbur i knät hela vägen hem till Sverige? Jag vaknar upp från mina funderingar och hör vågorna som sakta rulla in över stranden, solstolen är fortfarande fuktig och kall efter mitt sista dopp i havet och jag tittar ner på mina fötter och ser efter om skavsåret från mina flip-flops har läkt. Jag tittar ut över det häftiga landskapet, djungel som möter ett stilla hav, och jag konstaterar kallt att vi definitivt har övertrasserat vårt intryckskonto.

Lagom till lunch så kom Lukas och Leo för att hämta mig och vi gick för att äta. Senare var sol och bad strejken tydligen över för den här gången och med en varsin leksaksbåt i högsta hugg så plaskade de ut i vattnet och den stilla friden på Siam Beach fick ett bryskt slut. Vi passade även på att låna en kajak och killarna tyckte det var roligt att stilla guppa fram över vattenytan, samtidigt som de ivrigt spejade efter ”akvariefiskar”.  Precis till kvällen så kom internet tillbaka till Koh Kood, det har inte fungerat här på ön sedan ett par dagar vilket påminner oss om att vi faktiskt är ganska långt från civilisationen

En thailändsk dröm

Koh Kood, Neverland Beach Resort

Dag: 38 av 120

”Det finns öar som kan tala, Koh Kood är en sådan. Långt ut i Siambukten påminner den en smula om ett möte mellan Söderhavet och Amazonas. Havet är klart som en profetia och språket grönt med fåglar och insekter som berättar om en djungel som sällan hört motorsåg eller träd falla”

Vagabond # 9.2013

Klong Chao Waterfall



Koh Kood, Siam Beach Resort

Dag: 41 av 120

Idag var det dags för utflykt och vi använde oss av hotellets egna taxi för att ta oss till ett vattenfall som heter Klong Chao Waterfall som ligger bara en kvart med bil från resorten. Vägen gick upp och ned, hit och dit och vi börjar vänja oss vid att åka berg och dalbana med bil. När vi hade blivit avsläppta var det bara att följa den breda och upptrampade stigen som skulle leda oss till vattenfallet och mycket snart ledde den oss ned i en torr flodfåra och efter några hundra meter såg vi fallet. Vattenfallet var inte särskilt högt men det var betydligt bredare än det fallet vi besökte på Koh Chang, däremot bildade vattnet en stor inbjudande pool av sötvatten. Badkläderna drogs på och efter en balansakt över stenarna kunde vi doppa oss i det mörka och kalla vattnet. Lukas gillar tydligen att bada vid vattenfall, vilket kan vara lite otippat eftersom han inte med glädje doppar sig i havet, så han och Linus låg länge och njöt i vattnet medan jag och Leo soltorkade på de mörka klipporna. Väl hemma igen så blev det lunch på den lokala restaurangen och eftermiddagen ägnades åt att slappa i det ljumna vattnet. Vad som är extra trevligt här på Siam Beach Resort är att de varje kväll klockan sex tänder grillen sen får man välja av ett stort utbud av havetsläckerheter, för den fege finns även kött, majs och potatis. Vi har frossat loss på grillad majs (barnens favorit), kyckling och jätte räkor, vilket smakade super gott så vi har verkligen inte behövt lägga oss hungriga.

Vi hänger på stranden



Koh Kood, Siam Beach Resort

Dag: 40 av 120

Här är det tokigt klart vatten, alla i familjen har snorklat men det är Leo och Linus som har tycker det är roligast. De ligger och guppar i det turkoisa vattnet och tittar på stora och små fiskar, bara några få meter från stranden. Lukas gör vägar i sanden och vi njuter, för det här är som det Thailand vi hade på näthinnan när vi lämnade Sverige. Koh Kood är helt fantastiskt och vi måste säga att resan ut till ön är värd besväret flera gånger om.

Byte av strand



Koh Kood, Siam Beach Resort

Dag: 39 av 120

Idag är det andra advent och vi sitter praktsikt taget i paradiset och följer er via facebook med alla adventsljus, pepparkakshus, lussekatter, gröt-mys-frukostar och nysnö, jag måste erkänna att idag har det varit en hemlängtar dag. Där har jag suttit på den pudervita stranden med djungeln tätt bakom mig samtidigt som det badkarsvarma havsvattnet med jämna mellan rum har sköljt över min mina fötter, och längtat efter vårt hus, våra adventsstjärnor, vår adventsljusstake, julstök och julklappsstress. För att råda bot på min hemlängtan har jag använt mig av det mantrat, jag måste ha en skruv lös, jag måste ha en skruv lös, jag måste…

Efter tre helt fantastiska dagar på Neverland Beach Resort var det dags att byta strand men innan det var dags att förflytta oss spenderade vi förmiddagen på Neverlands egen strand Ao Jak. Vi hade stranden nästan helt för oss själva och allt var perfekt -varmt i luften, kristallklart vatten, nästan inga vågor, pudervit strand och barnen höll sams medan de lekte i sanden. Det var så lugnt och stilla, så stilla att jag hann med att få lite hemlängtan. Efter lunch som vi åt på Neverland körde personalen oss till Siam Beach Resort som är vårt nästa stopp i fyra dagar framöver. Siam har bryggan där Speed-boaten stannar och platsen delas även med BB Divers så härifrån går det många dykturer. Den här stranden är fin men inte lika fin som den vid Neverland men däremot händer det lite mer, nu sitter vi framför vår bungalow och ser ut över havet medan vi hör reggae musik från den närbelägna strandbaren.

Robinson liv

Koh Kood, Neverland Beach Resort

Dag: 37 av 120

Vi har försökt att gissa oss till vad som skulle var det bästa för Lukas och Leo redan när vi planerade vår resa, därför har vi planerat att stanna lite längre vid samma ställe innan vi reser vidare. Vi får på det viset några extra dagar på oss att smälta de nya intrycken innan det är dags att resa vidare mot nästa mål. Men det är först nu efter några veckor på resande fot som vi börjar se och känna av hur Lukas och Leo på allvar reagerar på miljöombyten. Båda barnen tycker att det är roligt att komma till nya platser och de börjar genast utforska och undersöka den nya omgivningen var och en på sitt sätt. Lukas gör det genom att med full fart lära känna den nya miljön, han blir ofta som uppslukad av sin upptäckarglädje och om vi försöker styra eller nå honom i detta så blir han väldigt frustrerad. Ena stunden är Lukas modig och då struntar han helt i var Linus och jag är, eller vad vi säger och i andra stunden liten och osäker då ska vi finnas nära och behovet att få odelad uppmärksamhet för alla frågor är stort. Leo däremot är som en skugga på Lukas han är ständigt i storebrors hälar, tillsammans springer de från en ny spännande sak till nästa. Tillsammans är de varandras trygghet, för det är tryggt att ha sin lillebror precis bakom ryggen, likastor trygghet är det att ha sin storebror tätt framför sig, och blir spänning för stor så är det lätt att göra en helomvändning och lägga sig tätt efter lillebror, vilket gör att Lukas men en stödjande hand kan få Leo att fortsätta i samma fart framåt.

Vad vi kan se med Leo är att han sover dåligt när det har varit mycket som har hänt runt om kring oss. Precis en sådan natt hade vi natten till idag, Leo vaknade mycket ledsen strax före tre på natten och genom all gråt säger han – jag vill hem, mamma. Med värkande mammahjärta ställer jag mig själv en ärlig fråga – vems behov är det egentligen vi tillgodoser när vi bestämde att göra den här resan? I en bungalow med väggar av bambu så är det svårt att inte bli stressad när ens barn vaknar och är ledsen, eftersom allt hörs. Efter mycket hyssjande och vaggande med Leo i famnen så insåg jag att det inte fanns mycket mer att göra än att ta fram datorn så att vi kunde titta på ”Långa farbrorn och lilla Anna” snart tystnade Leo och vi satt tillsammans i nattmörkret och tittade på film på lägsta nivå. Efter många och långa ledsna minuter så lyckades vi framåt morgonkvisten somna om igen och när vi vaknade framåt nio, då sken solen, fåglarna kvittrade och en mycket glad Leo sprang framför mig på vägen till frukosten. Idag fick barnen bestämma tempot och det blev några timmar på den underbara stranden. Lukas byggde sandslott med både kropp och själ och Leo testade tillsammans med Linus sin nya mask och snorkel.

Resa till Koh Kood

Koh Kood, Neverland Beach Resort

Dag: 36 av 120

Efter en natt med törnsrosa sömn på Aana Resort & Spa så vaknade vi pigga och utvilade och med spänning gick vi till frukosten, som enligt Agoda-kommentarerna skulle vara fantastisk och det stämde. Allt fanns på den frukostbuffén och killarna fick helt fria tyglar när de skulle välja frukostflingor, först ut på blev flingor färgade i regnbågens alla färger och i omgång nummer två blev det en choklad variant på flingorna, själv frossade jag i bryggkaffe och croissanter. Sen var det bara att promenera tillbaka till rummet för att packa för snart skulle vi bli upphämtade av vår taxi som skulle ta oss till Bang Bao Bay där speed båten till Koh Kood skulle avgå. Resan till piren där båtarna till öarna utanför Koh Chang avgår från gick bra, killarna tyckte det är spännande att åka upp och ner för öns enorma backar.  Resan till Koh Kood tog två timmar och Lukas och Leo tyckte det var helfestligt, de stod i aktern på båten och de tittade nyfiket ut över den thailändska skärgården.

Vi hade förväntat oss att vi skulle bli avsläppta med båten vid vår resort som heter ”Neverland Beach Resort” men så var inte fallet, vi fick istället hoppa av vid en angränsande resort och där väntade en taxi som skulle ta oss de resterande kilometerna till vår slut destination. Det innebar att vi fick en oväntad och uppskattat biltur på Koh Kood, som vad vi har sett hittills är helt otrolig. Vägen var knappt bredare än en svensk cykelväg och gick genom gummiplantager och djup djungel, avtagsvägen till Neverland var en smal grusväg som var väldigt gropig och spårig, så vi fick hålla i oss rejält bak på flaket. Väl framme så möttes vi av en jättemysig resort som ligger i en gammal kokosnöts odling (det finns till och med nät uppsatta för nedfallande kokosnötter), havsviken utanför har vi för oss själva och stranden är helt fantastisk. Efter en rejäl middag eller sen lunch och ett bad i havet har Lukas och Leo somnat för natten. Nu sitter vi i vår traditionella thai-bungalow och lyssnar på det öronbedövande ljudet av den omgivande djungeln.

Gilla gilla gilla

Råttor och byte av hotell

Koh Chang, Aana Resort & Spa

Dag: 35 av 120

Sämre start på den här dagen kunde vi inte ha haft, det hela började egentligen igår kväll. De senaste dagarna har varit väldigt blåsiga här på Koh Chang och som jag nämnde också här om dagen lät det som om taket skulle blåsa av vårt hotellrum. Eftersom blåsten gjorde att det ständigt slog och gnisslade från takplåten, så hade vi inte hört att det bodde en hel råttfamilj ovanför våra huvuden. Visst har Linus och jag hört ett rasslande då och då men det var inget som kunde jämföras mot ljudet som vi möttes av nu. Precis när vi nattade killarna så bestämde sig råttorna för att springa kapplöpning ovanför våra huvuden. Lukas och Leo hade inte somnat än så det tog mycket viljestyrka att inte springa ut från rummet, vi svarade lugnt på frågan om vad det var för ljud, att det nog var hotellets lilla katt som besökte vår vind. Men när barnen hade somnat och nästa kapplöpning startade den här gången med ett hiskeligt pipande så var det jag som bokstavligen flög upp ur sängen och ut genom dörren med hjärtat i halsgropen. Nu var jag helt säker på min sak det där var råttor och definitivt ingen katt, om nu katten inte var muterad och hade åtta ben vill säga.

Linus styrde stegen upp till receptionen men där fanns det ingen som kunde engelska inte heller förstod personalen det internationella tecknet för råtta som är ett krokigt peace tecken samtidigt som man med munnen visar en smaskande mus och sen pekar mot taket, han kom istället tillbaka med två Chang öl i hopp om att det skulle lugna våra nerver. Medan Linus och jag drack vår öl diskuterade vi ganska intensivt hur stor risken egentligen var att vi kunde få råttorna över oss om taket skulle rasa in, vi kom fram till att risken inte kunde vara allt för stor eftersom det måste vara något sorts nät som skyddade våra innertaksplattor, jag var inte övertygad så jag styrde stegen mot receptionen och där hade jag turen att träffa på den enda av personalen som faktiskt förstod engelska. Hon lugnade mig och sa att det förmodligen var en katt eller en gecko som råkat komma in under yttertaket, och mycket snart hade vi tre av personlen och en stor stege inne på vårt lilla rum och mitt i detta så låg barnen och sov, lyckligt ovetandes. Det visade sig också att det bara var att lyfta på en av de tunna och fuktskadade takplattorna så kunde man titta upp på vinden och de bekräftade vad vi misstänkt – RAT (eg. rates).

Mitt i detta skulle Linus vrida på sänglampan så att den inte skulle lysa på Leo, som höll på att vakna och då fick han en rejäl stöt eftersom metallen tydligen var strömförande. De lovade att fixa strömmen imorgon och så hämtade de en bur som de skulle fånga råttan i som de ställde upp på taket, lade tillbaka takskivan och önskade oss god natt, kvar stod vi ganska chockade över det som inträffat. Det tog några minuter att samla oss och vi insåg snart att det var otänkbart att sova, den här natten och ytterligare en natt i råttboet, så ett fyrstjärnigt hotell bokades inför den efterföljande natten. Nu gällde det bara att överleva den natt som redan hade påbörjats, att byta rum var tyvärr inget alternativt eftersom personalen hade stängt, släckt och gått hem. Med råttorna springandes ovanför våra huvuden somnade jag och Linus av ren utmattning någon gång efter midnatt med kläderna på, tätt ihop med barnen mellan oss och med täcket uppdraget till nästipparna. Gissa vilken familj som var först ut när frukosten öppnade klockan sju, utcheckning från Penny’s gjordes fortare än fortast, det såg bokstavligen ut som om vi hade eld baken.

Nu är vi på Aana Resort & Spa, deras schampo och hudlotionen luktar Yasuragi och vi är i himmelen, perfekt för en mamma som lider av post-traumatisk-RÅTT-stress.

 

Khlong Phlu Waterfall

Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 34 av 120

Eftersom vår bokade båttur inte blev av idag så bestämde vi oss istället för att åka och titta på ett vattenfall som heter ”Nam Tok Klong Phlu”. Vattenfallet ligger på Koh Changs västsida inte alls långt från vårt hotell, så vi skulle kunna ta oss dit snabbt och enkelt. Vi packade våra badkläder och gick upp till landsvägen för att stoppa oss en kollektiv taxi och mycket snart var vid parkeringen och parkvakten som är porten till vandringsleden till fallet. Stigen som följer floden var lätt att vandra och de 500 meterna som leder upp till målet gick genom tät djungel, killarna behövde hålla handen men annars gick de över stenar och rötter med lätthet. Väl vid fallet var vi såklart inte ensamma men där kunde vi se en smal vit stråle som störtade ned i en djup blåsvart pool. Vid klipporna vid fallet var det bara att byta om till badkläder och mycket snart var det dags för ett svalkande dopp i det klara vattnet. Efter bad och vätskepaus var det åter dags att vandra tillbaka, vi gjorde ett stopp för att titta på fiskar i floden vilket uppskattades av Lukas och Leo.

Lite mer bad på White Sands Beach

Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 33 av 120

I natt har det varit storm här på Koh Chang, det blåste så galet mycket att jag trodde att taket på vårt lilla hotellrum skulle lyfta. Medan jag låg och lyssnade på vågorna som slog in över stranden bara några få meter från vårt rum så sov resten av familjen hårt, Linus sista ord var – det är precis som på båt semestern och sen var det ”over and out” från honom. Jag somnade timmar efter de andra och jag var inte helt redo att möta dagen när de andra bestämde att det var morgon. Efter frukosten ville killarna absolut bada i poolen men vi sa att den var smutsig efter stormen, vilken den också var. Men om stormen är orsaken till detta eller om det är det stora antalet gäster som inte duschar innan de badar låter jag vara osagt. Så vi åkte helt enkelt ned till White Sand Beach där vi kunde spendera en dag utan risk för att Lukas eller Leo hoppar och slår i huvudet eller något liknande i den lilla barnpoolen.

Lukas och Leo har sedan vi kom till Koh Chang varit väldigt nyfikna på de små fiskarna som bor i tankar som står längs gatan, så idag så testade vi ”Fisk Spa”. Men små killiga fötter kan inte riktigt vara så stilla som krävs för att fiskarna ska komma till ro att äta, men efter att Lukas och Leo ställt sig ned på botten kunde de modigaste fiskarna komma fram och smaka lite på vaderna. Roligt och kittligt var Lukas kommentar, men samtidigt ställde han sig mycket frågande över varför alla fiskarna bara gillade pappa Linus fötter. Med lena och rena fötter kom vi till stranden och efter lunch stopp blev det dags för bad och i vattenbrynet kunde killarna få springa av sig all samlad överskottsenergi. De lekte racerbilar medan Linus och jag fick vara märken som skulle rundas, vi blev stående en lång stund så pass länge att det faktiskt började bränna lite på ryggen. Ni som har en föreställning att vi ligger på stranden och med jämna mellanrum byter från framsida till baksida, för att brännan ska bli så jämn som möjligt är helt ute och cyklar. När vi är på stranden så innebär det att vi går på stranden eller rättare sagt så går vi efter Lukas och Leo som hela tiden är i rörelse, så det här med att ligga ned i solstol och läsa en god bok är för tillfället helt uteslutet. Vi hann också med att boka en heldagstur med båt till morgondagen, men killen som vi bokade av ringde precis och sa att den var inställd eftersom de som har båten har åkt till Bangkok för att demonstrera.  

Lonely Beach



Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 32 av 120

Idag ville vi upptäcka en ny strand så vi bestämde oss för att åka till Hat Thanam även kallad Lonely Beach. Så vi packade våra badkläder och traskade upp till landsvägen och mycket snart så hade vi vinkat in en kollektiv taxi som skulle ta oss till vårt mål. Vägen på ön är verkligen som en berg och dalbana och är man ängslig av sig eller har anlag för åksjuka ska man helt enkelt undvika all bilåkning. Efter ett antal dalar, snäva kurvor och toppar med fantastik utsikt var vi framme vid det gamla backpacker paradiset Lonely Beach. Här var det väldigt mysigt med tydlig hippiekänsla och om vi bara hade varit femton år yngre och barnfria hade det här varit stället som man inte hade velat lämna. Men när vi kom gående på den krokiga bargatan mitt på blanka förmiddagen så kändes det som om vi hade hamnat helt på villovägar. Men så plötsligt mellan ”skandal bar” och ”himmel” så hittade vi en liten barbershop, så där passade vi på att få barnens blonda lockiga kalufser klippta. Efter att ha lämnat några blonda lockar kvar hos frisören traskade vi vidare och efter ytterligare ett stopp för en varsin fruktshake, hamnade vi så småningom på stranden. Som den enda barnfamiljen på hela stranden så var vi förstås inte helt obemärkta och efter ett dopp i det blå, gick vi tillbaka för en lunch på en restaurang-bar-hostell ställe som heter ”Stone Free”. Där åt vi de bästa hamburgarna vi har ätit under vår resa i Thailand, verkligen mysigt och trevligt. Mycket nöjda med vår utflykt tog vi en flaktaxi tillbaka till vår del av ön.

Elefant på elefant ön

Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 31 av 120

Idag var det så äntligen dags att åka och rida elefant, Lukas och Leo hade sett framemot detta. Men precis före vi blev upphämtade så tyckte plötsligt fyraåringen att det här med elefanter inte alls skulle bli roligt, med lite övertalning kom vi i alla fall iväg. Väl vid elefanterna så tog spänningen överhanden och vi började till barnens stora fascination att följa en stig som var kantad med elefantbajs. Stigen ledde genom djungeln ned till en liten flod och där kom det två stora elefanter gåendes för att ta ett morgon dopp. Alla turister hoppade glatt i vattnet för att tvätta elefanterna och pappa Linus var inte sen i. Kvar stod jag med två barn som höll ett mycket hårt grepp om mina händer samtidigt som de upprepade frågan -vad ska pappa göra med elefanten? Efter att ha blivit duschad av en elefantsnabel och blivit trumpetad precis i örat så var det två mindre tuffa killar som blev mycket lättade när pappa Linus väl kom från ner från den stora elefanten. Efter en fruktpaus var det dags för att rida elefant, jag och Lukas delade elefant och han tyckte att det var väldigt spännande att sitta högt över marken, men på frågan om han ville sitta fram på elefantens huvud svarade han bestämt nej. Turen gick genom den vackra djungeln och stigen gick upp och ned, över stock och sten och timme senare var vi tillbaka där vi började. När det var dags för avstigning, höll jag på att inte få med mig Lukas, eftersom han minsann hade bestämts sig för att fortsätta rida på elefanten. Men det var inget som den thailändske elefantguiden tog hänsyn till när han resolut lyfte en protesterande Lukas ned från elefanten.

Efter elefanttur och ett dopp i poolen åkte vi ned till White Sands Beach då vi var tvungna att skaffa medicin till Linus som förmodligen har fått en släng av magkatarr. Vi hittade ett öppet apotek och den medicin som vi var på jakt efter, snabbt och enkelt. Vi passade även på att köpa kokos olja, eftersom vi har fått tipset att det kan förhindra att håret blir grönt av kloret i poolen och nu har Leo mer grönt hår än blont så något måste göras. Efter att ha köpt oss några fruktshakes gick vi ned till stranden där jag och Linus kunde sätta oss ned och titta på den berömda solnedgången medan Lukas och Leo var upptagna med att bygga vägar i sanden.

White Sands Beach

Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 30 av 120

Efter en blåsig natt på Penny´s Resort så vaknade vi utvilade även om klockan bara var strax efter sju. Lyxen med nybakta frallor och ”svenskt” kaffe som vi skämde bort oss med i huset på Bali Residence i Mae Phim tog brutalt slut i och med den här hotellfrukosten.  Men killarna var överlyckliga eftersom det serverades mjölk med flingor, dessutom testade Leo glatt de stekta äggen och den kokta korven. Jag nöjde mig med pulver kaffe och några skivor rostat bröd (helt naturella) och lite färsk ananas, och gissa vem som hade kortast stubin när det började närma sig lunch. När frukosten väl var avklarad så packades det ner badkläder och stegen styrdes mot landsvägen för premiär av ”songthaew” en sorts kollektivtaxi där man sitter på flaket. Vi hann inte ens fundera på om det där med kollektivtaxi verkligen fungerar, innan en bil stannade och några minuter senare var vi på Hat Sai Khao eller White Sands Beach som den kallas.

Stranden är flera kilometer lång och täckt av pulvrig vit sand. Palmer kantar och djungeln ligger i ryggen, dessutom är havet långgrunt vilket passade oss utmärkt. Ganska snart var det dags för lunch och vi hamnade på ”Cookies Hotell” och med fantastisk utsikt över havet så började det vanliga frukost-lunch-middags-trotset. Ett barn som inte vill äta det och det andra barnet äter bara det, och det bubblas med sugröret och det ska inte sittas still på stolarna. Det slutar alltid med att Lukas plötsligt springer iväg, snabb som ett skott och Leo gör likadant men en aning långsammare så han hinner man allt som oftast fånga i flykten. Linus och jag hamnar i reptil-läge och hot, övertalning och mutor brukar alltid bli följden och som svar på detta kommer högljudda skrik från båda barnen. Det här är bara medan vi väntar på maten, när maten väl kommer till bordet då har man cirka tre minuter att äta sin egen mat och se till att man får i sig något att dricka så man är klar inför nästa utbrytningsförsök. Det farligaste av allt är att när Lukas springer iväg så skriker han -du kan inte ta mig, sen tittar han mer bakåt än framåt, buss, lastbil, bil, trappa, brygga, kant – do the math!

Efter lunch badade vi i det varma havet och allt var som vanligt igen, och vi hade en jättebra eftermiddag på stranden. Nu sover ”änglarna” och Linus och jag får lite tid över för att snacka fram en bra måltids taktik!

Koh Chang

Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 29 av 120

Klockan tolv var det utcheckning från hus nr 102 på Bali Residence, och förmiddagen gick ill att försöka samla ihop våra väl utspridda ägodelar ner i tre väskor. Vi hann även äta en snabb lunch på ”vår” restaurang innan avfärd och vi passade på att krama om Ann som driver restaurangen. När el och vatten var slutbetald så dröjde inte lång stund innan vår transport till Laem Ngop stannade utanför huset och efter en resa på 2 timmar så var vi framme vid färjeterminalen. Efter ytterligare 30 minuters väntan så var det bara att ta sin packning och traska på färjan, låter enkelt men med två överexalterade barn två vagnar och tre väskor och en stor handväska så lämnade både Linus och jag vår trygghetszon flera gånger om.

Väl på färjan så tornade snart mäktiga Koh Chang upp sig och ön var magiskt med höga toppar täckta med djungel, Lukas och Leo ville såklart sitta längst fram på båten men vi hamnade i mitten och besvikelsen var enorm och högljudd. I hamnen så hämtades vi av en minibuss som skulle ta oss till vårt hotell som heter Penny’s Resort som ligger på slutat av White Sands Beach, resan till hotellet gick ständigt upp och ner genom berusande grönska. Vägen tar liksom nya andetag, samlar ihop sig vid snäva kurvor, far brant uppför för att sedan störta lika kraftfullt nerför. Minibussen segade sig mödosamt fram medan Leo tjöt av skratt och viftade med armarna, Lukas var en aning mer stillsam men däremot så pratade han oavbrutet och leendet på hans läppar var stort. Väl framme vid hotellet var det två småkillar som var mer vilda än tama och in-checkningen blev en spännande historia och jag tänkte att klarar vi de tre närmaste veckorna på resande fot tillsammans, då borde vi klara allt.

Sista dagen på Bali Residence

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 28 av 120

Idag är det sista dagen på Bali Residence och det känns lite vemodigt, vi har verkligen trivts jättebra. Om man som vi reser med barn kan det vara skönt att ibland få känna sig som hemma fast man är långt hemifrån, och har man dessutom turen att få träffa andra barnfamiljer och stifta nya trevliga bekantskaper så känns det som en otrolig bonus. Men som sagt allt måste ha ett slut och imorgon reser vi vidare mot Koh Chang, och vi inleder i och med det, etapp nummer två av totalt fyra som vår resa består av.

Eftersom det är sista dagen här i huset så fick barnen välja vad de ville göra och de valde lekplatsen och sen poolen. Så efter frukost så rullande vi ner mot Kram för att först göra några ärenden innan det blev lekplatshäng. Vi tänkte att vi skulle hitta flytande klister så vi kunde laga en av barnens armringar som har fått ett litet hål. Vi åkte runt och frågade i flera affärer men konstigt nog fanns det inte, så vi får leta vidare när vi har kommit till Koh Chang. Däremot hittade vi snygga flip-flops till hela familjen så jag kände mig helt nöjd med dagens inköp, även fast vi inte hittade det som vi egentligen sökte. Lukas gillade sina nya skor så pass mycket att krävdes stor övertalning för att han inte skulle ha de kvar på fötterna när han badade i poolen. Efter att ha hängt en maskin tvätt och väntat på att få lämna tillbaka mopeden så åt vi middag på den lokala restaurangen. Lukas och Leo som vid det här laget kanske känner sig lite för hemma här, lekte racerbilar bland borden medan vi väntade på maten och jag kände stor tacksamhet över att de andra restauranggästerna också var barnfamiljer. Efter middagen så gick vi och sa hej då till den familj som vi har umgåtts mest med och på deras altan blev vi kvar, pratandes och skrattandes till dess att båda barnen tryggt hade somnat i våra knän medan den ljumna vinden stillsamt fläktade.

Marknad i Klaeng

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 27 av 120

Idag vaknade vi tidigt av att det regnade så mycket att det dånade i husets tak, och Linus fick springa ut för att rädda hjälmarna från att bli genomvåta eftersom de hade lämnats i mopedens sidovagn.  När hemmet var sjösäkrat kunde vi tryggt somna om igen, och när vi vaknade några timmar senare var det redan väldigt varmt och väldigt fuktigt. Linus och killarna gjorde en repris på gårdagens frukost och åkte och köpte färskt bröd på ”Poppies Bakery” vilket var fantastiskt gott. Med den här luftfuktigheten var det bara att styra stegen mot poolen så snart det bara var möjligt, jag stannade kvar hemma och försökte skicka en bokningsförfråga till ett hotell på Koh Lanta men jag gav snart upp och istället gjorde jag killarna sällskap i poolen.

Efter lunch som vi åt på områdets restaurang så kom det en regnskur som gjorde att det blev något svalare, så vi bestämde oss för att besöka tisdags marknaden i Klaeng som ligger 16 kilometer från Mae Phim.  Marknaden i Klaeng är mycket större än den i Mae Phim och den är helt klart värt ett besök. Men för att komma till marknaden så måste man åka igenom staden och även om Klaeng betraktas som en liten thailändsk stad så är det fortfarande en stad och efter en månad i lilla Mae Phim så måste jag erkänna att jag kände mig inte helt bekväm i vår lilla ”thaivolvo” på den sexfiliga väg 344 som leder till Bangkok. Men i de tillfällen då jag bara vill vända om mot tryggheten igen, så vet jag att Linus alltid reder upp situationen och med ett leende korsar han stora vägar och kör om lastbilar med den lilla mopeden som om han aldrig har gjort annat. Lukas och Leo satt storögt och tittade på den livliga trafiken och efter att Linus hade klarat en helt galen högersväng över ett koppel av filer med mopeder som susar förbi som arga getingar så ropade de i kapp – Bra pappa, heja pappa. Jag stämmer in i glädjeropen samtidigt som jag tänker på hur viktigt det är att man kompletterar varandra, du är stark när jag är svag och jag är starkt när du är svag. Samtidigt känner jag också hur mycket jag saknar vår Volvo med dubbla airbags och bilbarnstolar som har vunnit ”råd och röns” bäst i test och jag konstaterar att efter fyra veckor i Thailand så är vi fortfarande tråkigt svenska.

Väl på marknaden så möttes vi av allt och lite till, vad sägs om klassiska friterade kackerlackor, larver och gräshoppor inte direkt någon nyhet om man har sett ett reseprogram eller två om Thailand. Men det fanns även tillagade grodor, levande kycklingar färgade i kulörta färger och mat i alla dess former och ändlöst med skor gjorda av plast. Vi köpte en påse pop corn med chokladtopping och några friterade munkar även de med ett överdrag av socker i glada färger och några kycklingspett. Sen kunde vi påbörja vår spännande och helt livsfarliga hemfärd, men väl ute ur Klaeng möter man den vackra thailändska landsbygden och mycket snart var vi tillbaka i ”vårat” kvarter. Halvvägs hem så somnade Leo i min famn och Lukas fick ett badlakan kring sig eftersom han frös då temperaturen nu hade sjunkit till bara 27C.  

Inget vatten

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 26 av 120

När vi vaknade hade vi fortfarande inget vatten och Linus hade under natten varit uppe och stängt av säkringen till vattenpumpen, så att den inte skulle gå sönder. Linus testade att slå på säkringen men det var fortfarande tomt i vattenpumpen så det blev inget vatten i våra kranar. I väntan på att klockan skulle bli tillräckligt mycket så vi kunde kontakta Sun4u (som ansvarar för vårt hus) så åkte killarna iväg och köpte färskt bröd på ”Poppies Bakery”. Hur gott var inte det med nybakat bröd, fantastiskt och det var helt klart den bästa frukosten på en månad. Efter frukosten så kunde Linus gå till Sun4u kontoret och väl tillbaka hade han sällskap av områdets vaktmästare och han kunde snabbt kontstarera att ”någon” hade stängt av husets huvudkran. Linus och jag har en stark misstanke att denna ”någon” är två blonda, klåfingriga killar och frågar man Lukas och Leo om de har rört kranen, så svarar de väldigt undvikande på frågan. Eftersom jag lever ihop med tre klåfingriga killar så är det bara att lära sig att gilla läget eftersom jag nu har lärt mig att alla knappar är till för att tryckas på, kranar är till för att skruvas på och att allt som sitter ihop ska tas isär.

Efter knappt en månad på Bali Residence så känner sig Lukas och Leo känner sig väldigt hemma här och vi får ofta hämta de hos vår granne som är ett trevligt pensionerat par från Sverige. Så när vi väl hade packat för att bege oss till ”Coca Cola Beachen” så visste vi precis var busfröna till barn hade gått då de plötsligt var försvunna. Efter en viss övertalning kunde Lukas och Leo lämna grannens altan och följa med oss till stranden, även om de mycket hellre hade varit hemma och lekt med lego. Väl på stranden blev det en kanon dag varm och solig, det enda molnet på himlen var att en av barnens ”cherek’s” armringar har fått punka, fan, fan, fan som Thåström skulle ha sagt.