Det kinesiska nyåret

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 92 av 120

Medan vi tog oss en lugn dag hemma i poolen så kunde vi höra att firandet av det kinesiska nyåret har börjat, med jämna mellanrum hör vi smatterband som låter så högt att det ekar mellan bergen. Lukas och Leo simmar nu helt utan flythjälp från poolkant till poolkant. Deras simteknik skulle inte godkännas av svenska simsällskapet, men den fungerar alldeles utmärkt.

Off-road tur i djungeln

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 91 av 120

Klockan 8:30 var det 4 förväntans fulla killar som stod på resorten Thai live som ligger i närheten av vårt hus.

Vi skulle ut på offroad körning i djungeln!

Lina stannade hemma.

Lite efter utsatt tid så rullade två stycken offroad jeepar in, killarna börja hoppa av lycka. Lukas och Leo tycke att bilarna såg ut som monstertruck.
Efter en lång tur på landsvägen svängde vi in i en nationalpark, där frågade guiden om det var någon som ville sitta på taket på jeepen. Våra killar var så klart först på plats med pappa i mitten.
Turen gick rakt ut i djungeln. Tyvärr var vår chaufför ivrig med machetasen. Så fort det fanns ett hinder var han ute tog bort det.
Vår tyska guide var riktigt duktig när det gäller att underhållning alla på bilen och även kunde han mycket om djur och växter i djungeln.
Vi gjorde flera stopp längs vägen och tittade på köttätande växter, gummiträd, palmolja, svartorkide, röd blomma med bedövade effekt på fiskar och olika bambu sorter.
Vägen slutade vid en stig som gick till ett vattenfall.
10 minuter senare var vi framme, vattenfallet var litet pga. att det inte hade regnat på många dagar. På vägen tillbaka till bilarna så undrade Leo och Lukas när jeeparna skulle köra i lera. Jag ställde frågan till vår guide om vi skulle köra i lera.
Fick till svar att vi inte skulle köra i lera med däremot skulle vi köra i en flod.
Nu lyste det i Lukas, Leos och Linus ögon. Vi hade ju sätt att bilen hade snorkel som slutade uppe vid mitten av framrutan. Efter att studerat snorkeln kom Lukas och Leo fram till säkrast borde vara att sitta på taket för att inte komma så långt ner i vattnet.
Jag meddelade guiden att vi ville sitta på taket när vi kom till floden. Vilket vi skulle få göra när vi kom dit.
En timma senare var vi framme vid floden och Leo hade somnat.
Men jag behövde bara säga till Leo att vi var framme vid floden och han var med på noterna. Fyra sekunder senare var uppe på taket. Och resten av gästerna på flaket. Chauffören var informerad om att Lukas och Leo ville åka som en monstertruck.
Chauffören kom upp till oss på taket och tittade och spände säkerhetsbältena. Där efter informerades alla som var på flaket att lägga in alla sina väskor i bilen och spänna fast sig.
Där efter började turen ner i floden, för att alla skulle bli så blöta som möjlig körde han full fart och zick zick. Resultatet var att alla blev blöta. Leo tjöt av lycka. När chauffören kom ut och kollade till oss gjorde vi alla tummen upp!
Detta gjorde att vår chaufför höjde nivån och tur två i floden startade.
Denna gång gick turen på djupare vatten och alla blev riktigt blöta.
När chauffören kom ut skrek Leo COLT och gjorde tummen upp.
Chauffören såg riktig nöjd ut.
När alla var sjöblöta var det dags för restaurang. Maten var god på Kapong Garden Resort
Därefter blev det gummi kajak i en fors. Linus, Lukas och Leo delade på en kajak och Ingvor och Bert åkte i en egen kajak.
Turen varade i en timma och bjud på många forsar, elefanter, ormar och vatten bufflar.
När vi blev avsläpta på Thai Live var det 5 mycket trötta själar som lämnade Jeepen.

En mycket lyckad dag.

På utflykt till Khao Lak

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 90 av 120

Idag så lämnade jag och Linus barnen med farmor och farfar, för att åka på utflykt till Khao Lak. Leo som för några dagar sedan hade feber ville med bestämdhet stanna hemma, hela dagen. Så Linus och jag vinkade hej då medan vi gasade iväg på farfars nya fina hyrda moped (utan sidovagn). En halvtimme senare så kom vi in i Khao Lak som visade sig vara mycket mindre än vad jag hade företsälls mig, planerna att ägna dagen åt shopping fick jag till Linus stora glädje blåsa  av för där fanns det ingenting av intresse. Istället bokade vi några dagsutflykter till James Bond ön till farmor och farfar en snorkel tur till Similan öarna till mig och Linus och en off-road tur i djungeln till Lukas, Leo, Linus, farmor och farfar. Istället för shopping tog jag istället en ansiktbehandling för att sedan avancera till en svensk massage. Den svenska massagen visade sig vara rena tortyren, den rejäla thai damen stod och ilsket trampade på min rygg medan jag kved – it really huuuurts, men hon låtsades inte höra utan fortsatte som ingenting. Mycket mörbultade satte vi oss tillrätta på mopeden, men först efter att vi har handlat mat på den lilla affären som har ett utbud anpassat för utlänningar.

Ön Koh Kho Khao

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 89 av 120

Idag åkte vi ut till den ö som ligger bara tio minuters färd med färja från Baan Nham Khem som ligger bara några kilometer från vårt hus. Eftersom vi skulle ha med oss mopeden med sidovagn till ön, var vi tvungna att vänta på bilfärjan. Men när vi kom till färjelägret så hade de lastat ett flertal bilar och mycket snart fick även vi backa ombord på färjan. Om vi istället hade valt att lämna mopeden vid färjelägret hade väntetiden varit kort, eftersom man då istället åker longtail-båt, vilket spontan trafikerar fastlandet och den lilla ön så snart de har fått en eller flera passagerare. Koh Kho Khao var knappt trafikerad och snart hade vi den raka och breda landsvägen för oss själva, så Linus kunde ostört gasa upp moped-ekipaget till dess max hastighet. Ön består till största delen av ett flackt landskap täckt av sand och gräs, med Casuarinaträd längs den närmare två mil långa stranden. Fartvinden fick våra ögon att tåras och efter en lång raksträcka kände vi att det var dags för ett lunch stopp, och på S&N Resort åt vi en god lunch och medan vinden fläktade spanande vi ut över det stilla havet. Styrkta av den goda lunchen ville vi se om vi kunde hyra oss ett par kajaker och på kartan såg vi ut en plats märkt kajak pir. Vägen till kajak-piren visade sig vara smal och väldigt sandig och efter några kilometer kom vi fram till en smal bro av slitna brädor, där parkerade vi mopeden och gick de sista tvåhundra meterna till sandstranden. På stranden fanns det ingen kajak-pir, det fanns inget - absolut ingenting och så långt vi kunde se så var det helt öde bara en lång bred gul sandstrand. Väl upp på den breda landsvägen kom vi överens om att fortsätta leta efter en kajak-pir och snart hade vi hittat en ny liten stig som vi styrde in på. Efter några kilometer kom vi till en ny liten bro som inte tillät vår breda moped med sidovagn, vi parkerade och begav oss till fots längs stigen. Snart kom vi kommit till en liten stuga som kallades ”bird watching tower” de enda fåglar vi såg var två stora vita fåglar som sällskapade med två betande vattenbufflar. Efter det att vi hade tittat på vattenbufflarna och vattenbufflarna hade tittat på oss vände vi tillbaka och gick tillbaka till mopeden. Snart var vi tillbaka på landsvägen och vi kunde bege oss mot öns norra ände, väl där hamnade vi på en liten resort där vi handlade oss en varsin frukt-shake. Trötta av värme och sol skakade vi snart hemåt i mopedens sidovagn, och ganska snart var vi framme vid färjelägret och där var det bara att åka ombord på den väntade färjan. Trötta och mätta på intryck kom vi till huset vid middagstid och snart hoppade vi alla i den svalkande poolen.

Marknad i GamlaTakua Pa

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 88 av 120

Idag bestämde vi att åka till en marknad i en by några mil från Bang Lut, men den började först vid klockan tre så vi hade gott om tid att bada i poolen. Lunchen åt vi på vår närmaste restaurang som serverade svensk husman som idag bestod av köttbullar, potatismos, brunsås och lingonsylt vilket smakade precis som ”hemma”. Innan vi kom till marknadens så gjorde vi ett besök Tsunami Victim Cemetery, där de kroppar som inte kunde identifieras blev begravda, efter det att deras dna har sparats i ett särskilt register. Så istället för att det står ett namn, står det olika kombinationer av siffror och bokstäver på varje gravsten. Även om gravstenarna var märkta med för oss helt okänt nummer så hade det gjorts stora hjärtan av sand runt många av gravstenarna och i sanden stod det ur brunna ljus, vilket visar att vetenskapens betydelse är ovärderlig.

Vi åkte sedan vidare mot markanden i Takua Pa och tjugo minuter senare nådde vi den lilla byn och efter att ha hittat den avstängda gatan där marknaden var så parkerade vi vår moped med sidovagn. Första stoppet gjordes i en skobutik där hittade farmor och farfar ett varsitt par fina flip-flops. På marknaden fanns det mängder av mat och snart hade vi handlat ihop en god middag med efterrätt, sen var det bara för oss att bege oss hemåt mot huset Bang Lut.

Ban Nam Khem Tsunami Memorial Park

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 87 av 120

Idag besökte vi Ban Nam Khem Tsunami Memorial Park som ligger ett par kilometer från vårt hus i Bang Lut, på vägen dit stannade vi och tittade på det ”Evacuation Shelter” som ligger närmast vårt hus. Vi gick genom den lilla parken som utgör Tsunami Memorial och när vi tittade på bilder från katastrofen, och sedan tittade ut över det stilla havet och den långa fina vita stranden är det svårt att föreställa sig att det plötsligt kom en våg som tog allt i dess väg. När man passerar de allt mer solblekta och snart oläsliga skyltarna där det står ”tsunami hazard zone” och när vi gick omkring i det trevåningar höga ”Evacuation Shelter” som av brist på underhåll hade börjat förfalla kan jag inte låta bli att fundera på varför det inte underhålls. Är det för att pengar fattas eller är det för att risken är liten att det inträffas igen eller har livet bara gått vidare helt enkelt, antagligen är svaret mer komplext än så. Men för de som förlorade ett barn, en vän, en partner eller en släkting borde katastrofens konsekvenser vara lika kännbara nu som för nio år sedan. 

Efter besöket i parken så åkte vi till den enda strandrestaurangen som finns här omkring, den tillhör resorten ”Thai Life” som ligger strax intill byn Bang Lut. Restaurangen har jättegod thai mat och maten smakar inte sämre av att man sitter precis vid sandstranden med fri utsikt över det blå havet. Vi hade tänkt ta oss varsin massage men de visade sig vara fullbokade till långt in på eftermiddagen, så vi trängde in oss på mopedens sidovagn och åkte till en lite lugnare del av stranden. Där kunde Lukas och Leo ostört leka i sanden medan vi andra letade snäckor och solade. När solen började bränna så bestämde vi oss att åka till huset för att bada i den svalkande poolen istället. När eftermiddagen började gå över till kväll åkte Linus och farfar ner till byn för att tanka mopeden och för att handla kycklingspett och grillad majs, till en enkel men uppskattad middag. När Lukas och Leo tryggt hade somnat i sina sängar, blev det ytterligare avsnitt av Solsidan tillsammans med sockrade micro-popcorn ett glas gott vitt vin.

Leo har feber

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 86 av 120

Idag vaknade Leo med feber så efter frukosten bestämde vi att jag och Leo skulle vara kvar hemma, medan Linus, Lukas, farmor och farfar åkte till Khao Lak för att turista. Jag och Leo passade på att titta på flera avsnitt av Alfons Åberg, som farmor hade haft med sig på deras dator. Det kändes bra att få mysa i soffan med en feberslö Leo medan han levde sig in i Alfons tecknade värld. Efter lite kall yoghurt och kokt ägg med kaviar, kylde vi ned oss i den fortfarande morgon kalla poolen. När ytterligare några timmar hade passerat kom resten av familjen hem efter en tur på mopeden med sidovagn som tog fyrtio minuter tur och retur till Khao Lak. De hade faktiskt stannat och ätit på Mac Donalds, och med sig tillbaka hade de en Happy Meal till Leo och en Big Mac till mig. Efter utflykten till Khao Lak hade Linus, Lukas, farmor och farfar blivit lite solvarma och svettiga så snart hade de hoppat i poolen. Till middag stektes det pannkakor på den stora gasspisen i villans kök, farfars pannkakor har sedan länge har stått på Lukas och Leo önskelista så det blev en lång väntan innan vi blev serverade. Till efterrätt blev det glass som inhandlades på Tesco Lotus, enbart för att farfar skulle få testköra mopeden och dessutom få en chans att vänja sig med den thailändska trafiken.

Bang Lut Beach

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 85 av 120

Idag testade vi den kilometer långa stranden bara 800 meter från huset, solen sken, havet var stilla och det fläktade behagligt, vi har det bra helt enkelt.

Vi ser oss omkring

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 84 av 120

Vi har hyrt en moped med sidovagn så idag kunde Linus och jag åka och handla medan Lukas och Leo var hemma i huset med farmor och farfar. Närmaste Tesco Lotus ligger bara några kilometer bort och där införskaffade vi dricksvatten och på vägen tillbaka stannade vi och köpte frukt. Även farmor och farfar var nyfikna på hur det såg ut i närområdet, så de åkte och handlade middag, grillad majs och kycklingspett från de mobila mopedköken nere i byn. När de kommit tillbaka så smaskade vi glatt i oss maten som de hade handlat, innan vi dagen var slut så fortsatte vi att titta och skratta åt Solsidan.

Villan i Bang Lut

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 83 av 120

Efter en god natts sömn så åt vi en mycket god frukost bestående av havregrynsgröt, nybakta frallor och bryggkaffe som Lukas och Leo smaskade i sig med god aptit. Leo visade sin uppskattning genom att efter frukosten spontant springa in i köket och ropa – tack, kocken det här smakade bra. Resten av dagen ägnades åt att bada i poolen och att försöka komma iordning i huset. Villan är välutrustad med en ny stor TV och DVD och till min och Linus glädje så hittade vi första säsongen av Solsidan bland filmerna, så när barnen hade somnat för natten (utan nappar) blev det en efterlängtad filmkväll.

Äntligen kommer farmor och farfar

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 82 av 120

Idag ska vi äntligen möta upp med farmor och farfar, de är efterlängtade och vi har i ett par veckor pratat om hur det ska bli när de kommer. Tillsammans har vi hyrt ett stort hus som ligger i Bang Lut, två mil norr om Khao Lak och det ska verkligen bli spännande och se om huset och området motsvarar våra förväntningar. Jag och Linus tycker att det ska bli skönt att få bo i ett hus där Lukas och Leo kan leka med sina racerbilar utan att riskera att störa några andra hotellgäster. Precis på avtalad tid stod vår chaufför och väntade på oss, så det var bara för oss att checka ut från Mini House Aonang och ställa in vår allt tyngre packning in i bilen. Efter en mycket krokig bilfärd på lite mer än två timmar svänger vi in på den gata där huset ska ligga och efter ytterligare lite frågande så hamnar vi till slut rätt. Husets ägare är där och tar emot, men däremot hade farmor och farfar inte kommit ännu, något som vi nästan var helt säkra på att de skulle gjort. Huset var jättefint, stort och påkostat och sovrummen har stora skjutdörrar i glas som man kan öppna mot den turkoisa saltvatten poolen, här kommer vi att ha det bra i tre veckor framöver. Precis när husesynen var gjord och husets tekniska detaljer hade gåtts igenom, parkerad en silvrig personbil framför huset och ur bilen kliver farmor och farfar. De fick ett mycket varmt och högljutt mottagande följd av en snabb rundvisning av Lukas och Leo. Det visade sig också att husets ägare drev en frukost och lunch restaurang med svensk husman i villans ombyggda garage. Det innebär att vi inte har mer än tio meter att gå innan vi till lunch kan bli serverade rökt lax med dillstuvad potatis, pytt Bellman eller köttbullar med potatismos och till frukost kan vi få havregrynsgröt, nybakta frallor med ost och bryggkaffe. Den lilla restaurangen är uppskattad bland områdets skandinaver och för oss blev det en stor bonus, även om farmor och farfar nu får en ganska snedvriden bild av Thailand.

Tub Island, Chicken Island, Poda Island och Phra Nang Cave

Ao Nang, Mini House Aonang

Dag: 81 av 120

Efter en god natts sömn på det mysiga hotellet Mini House Aonang så serverades det en god frukost som alla i familjen uppskattade. Idag har vi hyrt en longtail-båt tillsammans med våra vänner och deras två barn. Mysigt att ha en hel båt för oss själva och dessutom ha möjlighet att påverka utflykten utefter våra önskningar och de fyra barnens behov. Efter att ha vadat ut i havet och klivit ombord på longtail-båten så gav vi oss iväg och några minuter senare kom vi något hörselskadade fram till Tub Island. Vi hoppade i land och där blev vi stående en kort stund i den vita sanden samtidigt som vi beundrade den två öarna som sammanbinds av en sandbank. Barnen som inte hann hälsa klart på varandra innan de avbröts av båtmotorns öronbedövande ljud, hoppade jämfota i sanden av glädje över varandras sällskap. Eftersom det var ett stort antal andra turister samlade på samma plats valde vi snart att fortsätta vidare mot nästa ö. På Chicken Island så stannade vi för att snorkla och snart hade de vuxna hoppat i det turkosa havet, medan barnen valde att betrakta de färgglada fiskarna från båten. Väl tillbaka i båten så upptäckte några av oss vuxna att vi hade blivit brända av maneter, men efter att sköljt med sötvatten så avtog svidandet men då hade intresset för snorkling svalnat. Efter några minuter på havet så blev nästa stopp Poda Island och där kunde alla i sällskapet bada, liten som stor i de stora men varma vågorna. När vi blev hungriga på lunch så var det bara att hämta vattenflaskor och lunchpaket i båten och snart satt vi på stranden och avnjöt en enkel men väldigt god lunch bestående av ris, ägg och kyckling. När vi sedan kände oss belåtna gick vi tillbaka till båten för vår fortsätta färd mot Phra Nang Cave, som vi nådde efter ytterligare några minuter på det blåsiga havet. När vi kom iland på Phra Nang Cave så tog det inte lång tid innan vi alla låg och guppade i det stora blå, där vi häpnades över det fantastiska landskapet runt om kring oss. Snart så begav vi oss simmandes mot den grott liknande inbuktning som den höga klippan bjöd på, barnen tyckte det var spännande att simma in i dunklet samtidigt som vi nyfiket betraktade stenformationerna högt över våra huvuden. Trötta och mätta på intryck begav vi oss med båten tillbaka till stranden i Ao Nang, och promenaden hem mot hotellet gick i långsam takt. Efter dusch och vila i det svala hotellrummet så var vi återigen pigga då det var dags för att mötas upp för middag och drink, ett perfekt avslut på en perfekt dag, tack familjen C.

Nu reser vi vidare till Ao Nang

Ao Nang, Mini House Aonang

Dag: 80 av 120

Idag är det dags att resa vidare mot Ao Nang och lämna Koh Lanta, och medan Linus, Lukas och Leo lekte på stranden kunde jag i lugn och ro packa ihop vår packning. Efter en lunch på hotell Amantras restaurang och kom vår bil och efter lite fix och trix med de två barnstolarna kunde vi åka vidare mot färjan. Linus och jag funderade lite på hur långa körerna mot fastlandet kunde vara, men till vår förvåning så var det inga köer alls. Det blev en kort väntan innan vi kunde åka ombord på den första av de två färjorna som ska ta oss över till fastlandet. När vi väl kom till färja nummer två blev kötiden något längre, men under tiden vi väntade så roade vi oss med att titta på hur färjorna styrde mot den motsatta strandbanken i den starka blåsten. Efter vi fått vår bil rejält översköljd med havsvatten kunde chauffören köra av bilfärjan, när vi en kort stund senare kom ut på motorvägen så var det ”plattan i mattan”. Två timmar senare rullade vi något fartblinda in i Ao Nang, och efter ytterligare lite letande hittade chauffören vårt hotell som heter Mini House Aonang. Hotellet var jättefint, fräscht och snyggt något som vi verkligen inte har varit bortskämda med under vår tid på Koh Lanta. Hela familjen hann ta en välbehövlig vila innan det var dags för att gå ut och möta upp några nära och kära vänner från Sverige för en efterlängtad middags date. På en restaurang men både buffé och grill, fanns det något för alla och snart hade fyra vuxna och fyra små busfrön hittat något gott att äta. Linus och jag ville veta allt som har hänt där hemma och våra vänner var nyfikna på våra erfarenheter efter att ha varit på resande fot i nästan två och en halv månad. De hävdade att ingenting av vikt hade hänt där hemma och även om jag tvivlar på det så stillade det i alla fall den hemlängtan som vuxit sig allt starkare de senaste dagarna. Efter middagen promenerade vi hem till hotellet, mätta och belåtna i den varma kvällen bärandes på två mycket trötta barn.

Ett sista besök i Saladan

Koh Lanta, Amantra Resort & Spa

Dag: 79 av 120

Idag är det sista dagen här på Koh Lanta, imorgon bär det av mot Ao Nang. Vi har bokat transport till Ao Nang och sen vidare mot Khao Lak genom Lanta Divers, så vi begav oss ned till Saladan för att betala den bokade transporten. Vi passade även på att klippa ned Lukas och Leos solblekta och lockiga kalufser, vilket var snabbt gjort. Jag har sedan jag kom till ön gått och sneglat på en särskild väska, och efter lite prutande kände jag mig nöjd och gjorde slag i saken och av expeditens glada tack, tack, tack (fast på thai) så kom jag till den slutsatsen att jag nog inte bemästrar prutandets ädla konst. Linus hittade ett par solbrillor med både spegelglas och neonfärgade bågar, så nu är han lätt att känna igen även på långt håll. Dagen i storstan avslutades på en av styltrestaurangerna med utsikt över färjelägret, där åt Lukas och Leo köttbullar, makaroner och brunsås som de med god aptit slevade i sig. Sen blev det att fånga en riktig taxi för färden till Klong Nin stranden där Amantra hotell ligger är bra bit bort från Saladan och att sitta på flaket på en bil känns säkrare än att åka moped med sidovagn. Väl hemma igen på hotellet så byggdes det med lego under de varmaste timmarna sen hann vi med att leka en stund med leksakslastbilarna på stranden innan det blev dags för en ordentlig dusch för att bli av med all sand. Välkommen till Thailand säger vi även till vänner och släkt som idag och imorgon landar i värmen, ni är efterlängtade och vi ses snart.

Mu Koh Lanta National Park

Koh Lanta, Amantra Resort & Spa

Dag: 78 av 120

Mu Koh Lanta National Park omfattar öns sydspets och ett antal rev och småöar utmed kusten. Den skumpiga och backiga bilfärden från vårt hotell slutade framför parkhögkvarteret. I vår reseguide stod det att om vakten inte sover så får man betala 200 baht, vakten sov inte och vi fick betala 500 baht i parkavgift. Det stod också att djungeln var imponerade och det stämde, jättelika regnskogsträd skjuter höjd mot himmelen. Det skulle också finnas en restaurang i parken som serverade husmanskost, vilket kanske inte stämde fullt ut det fanns bara läsk och glass att köpa, men visst det börjar väl nästan höra till den moderna husmanskosten. När vi förstod att det bara skulle bli en glass-lunch undrade Linus och jag om det verkligen var rätt av oss att be chauffören att hämta upp oss 4 timmar senare. Vi hade blivit varnade för att aporna som fanns på området kunde vara riktigt ”aggressiv” något som jag tolkade som ”närgångna”, men när vi satt och åt vår glass och tjej/killen som hade sålt oss glassen tog fram en stor slangbella när en av aporna närmade sig så förstod Linus och jag att man inte skulle försöka sig på att klappa de små bestarna. Vi gick snabbt runt parken och upp på den 1,7 km långa vandringsled som går runt området, efter många oregelbundna trappsteg förbi stup och tät skog så vände vi och gick tillbaka efter den första utkiksplatsen. Vi hade planerat att vi skulle stanna och bada vid Haad Ta Noad stranden som ligger precis vi nationalparkskontoret. Men det blåste hårt mot stranden och efter vi hade sett flera maneter i sanden så ändrade vi oss. Istället gick vi upp för den branta backen som ledde oss upp till fyren, och därifrån hade vi en fantastiks utsikt över havet. Annars fanns det inte så mycket mer att titta på här, parken bestod av ett flertal ananasträd, klippta gräsmattor och en helikopter platta. Precis när vi på allvar började undra över vad vi skulle göra de resterande tre timmarna innan vi skulle bli upplockade, såg vi att vår bil stod på parkeringen och mycket riktigt så satt vår chaufför inte långt därifrån. Han såg inte det minsta förvånad över att vi ville åka hem och snart satt vi i bilen och återigen fick vi se den hissnade utsikten som bilfärden bjöd på.

Koh Lanta - Relax Bay

Koh Lanta, Amantra Resort & Spa

Dag: 77 av 120

Idag åkte vi till Relax Bay, som är en mysig vik med klart vatten där strandens besökare främst var här för att snorkla. Men jag glömde såklart att packa ned cyklop och snorkel innan vi åkte till stranden med hotellets egna taxi, men leksakslastbilarna var med så det blev lek i sanden istället för snorkling. Här i Relax Bay ligger ett yogaställe som jag gärna hade velat besöka under vår tid här på Koh Lanta, men det kommer inte att bli av. Istället gick vi förbi yoga studion som låg inbäddad bland djungeln när vi gick ned de många trappstegen som ledde oss ned till viken. Sandstranden här var full av bitar från korall och när vågorna sköljde över så lät de många korallbitarna som ett vindspel gjord av snäckskal, vilket jag tyckte lät ganska häftigt. Vi avslutade med att äta lunch i den mysiga restaurangen, god mat och fantastik miljö och stämning, ett fin liten utflykt som jag varmt rekommenderar.

Never try, never know

Koh Lanta, Amantra Resort & Spa

Dag: 76 av 120

Idag vaknade Leo tidigt och kort därefter var alla i familjen vakna, på med kläderna och ut på stranden för att invänta att klockan skulle bli sju för då öppnar frukosten. Mina ögon kände som sandpapper när vi vaknade så det var skönt att få komma ut från det fuktskadade rummet och ut i friska luften. Efter frukosten som faktiskt är den bästa på flera veckor, så gick vi en lång promenad som slutade med att vi hamnade på Ottos, en bar som enligt Vagabonds guidebok ”Thailands öar och stränder” ska vara legendarsik. Tyvärr saknar det påståendet närmare förklaring så jag får komma ihåg att googla det när jag har tillgång till internet. På Ottos blev vätskepaus och vi satt länge och beundrade inredningen som enligt Lukas och Leo var mycket spännande, lampor gjorda av en mängd små snäckor, stora snäckor, konstiga snäckor och ett stort vattenbuffelhorn. Framför baren hängde ett långt skelett kanske av något konstigt djur, gissningarna om vilket var många men vi enades till slut om att det tillhörde någon sorts dinosaurie. Efter vårt trevliga stopp så styrde vi stegen mot hotellet för nu var klockan så pass mycket att de borde ha koll på vilka som skulle checka ut och vilka rum som skulle bli lediga, något personalen inte hade koll på igår kväll. Men i alla fall vi fick ett nytt rum som var betydligt fräshare och näst intill fukt och luktfritt. Det skulle komma nya gäster till vårt gamla rum (stackars människor) så det var bara att slänga i packningen i en vagn och rulla den mot det nya rummet. Men eftersom det nu räknades som en ny incheckning så innebar det att vi skulle få nyckeln till det nya rummet klockan fjorton (mystiska regler), men vi anpassades oss och plockade med oss badkläderna innan våra väskor låstes in i det nya rummet. Efter lunch så gick vi till stranden och även om det var varmt så blåste det ganska friskt och solen täcktes av moln, vilket bara var skönt och Lukas och Leo lekte länge med leksakslasbilarna på den bana som Linus samtidigt byggde i sanden.

På jakt efter ”I am pancake”

Koh Lanta, Amantra Resort & Spa

Dag: 75 av 120

Idag ska vi leta rätt på en restaurang som vi har läst om i Vagabond, den heter ”I am pancake” där ska man servera pannkakor från världens alla hörn och den ska ligga på den här stranden. Vi tog en mopedtaxi ned till strandens början för att leta rätt på restaurangen, men vi hittade den inte och efter att ha frågat ett flertal personer om de kände till en restaurang som hette ”I am pancake” så fick vi samma svar, nej. Så vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet men först så köpte vi ett storpack vatten på Seven Eleven och dessutom hann jag fynda några söta presenter till Leo och Lukas kusiner. Eftermiddagen spenderades på stranden där killarna lekte med sina leksakslastbilar på stenarna i vattenbrynet. Vi hade hoppats att rummet skulle börja lukta mindre om bara AC fick stå igång, men när vi kom tillbaka från stranden luktade rummet värre än tidigare. Så det var bara att styra stegen mot receptionen för att klaga, hotellpersonalen gjorde inspektion och när den var avklarad så lovade de att uppgradera oss, men först i morgon så vi får väl se vad det innebär, eller om det blir så att vi får söka oss ett nytt boende. För kvar i det här rummet kan vi inte vara, för mina ögon svider och Linus hals kliar (!).

Till Klong Nin stranden

Koh Lanta, Amantra Resort & Spa

Dag: 74 av 120

Enligt Vagabond ”Thailands öar och stränder” ska Koh Lantas stränder bara bli bättre ju längre söderut man kommer. Därför har vi valt att tillbringa vår sista vecka här på Koh Lanta på Amantra Resort & Spa som ligger på Klong Nin stranden, som ligger strax söder om öns mittpunkt. Det innebar att vi ännu en gång ska trycka ihop vår allt mer växande packning i våra tre små väskor, med i vår packning har vi även två hopfällbara barnvagnar, en flytmadrass, en boll och två stora leksakslastbilar. Där har vi även svaret på varför vi nu har ledsnat på att resa mellan destinationerna med speedboat, det är minivan som gäller. Linus fick underhålla busfröna medan jag packade och försökte med konststycket att stänga väskorna så att inte dragkedjorna gick sönder av belastningen. Utcheckningen från Lanta Summer House ska ske före klockan elva och den gick förvånansvärt snabbt och smidigt, och mycket snart hade vi fått upp packningen och oss själva och barnen på en flaktaxi som skulle ta oss söderut. Väl på Amantra Resort & Spa visade det sig att man inte kunde checka in före klockan två på dagen, så det blev en lunch på hotellets restaurang och lite strand häng innan vi fick vårt rum. Klong Nin stranden är jättefin och vattnet är klart, men vårt rum visade sig vara riktigt äckligt, dock ganska välstädat och rent men det luktar rejält fuktskadat och badrummet stinker avlopp. Jag måste säga att det här med boende alltid är en chansning, självklart skulle man vilja åka runt och kolla in rummen eller bungalowen innan man bokar och betalar men det fungerar bäst om man har sig själv och sin väska att ansvara över. Vi bokar för det mesta över nätet och då är det svårt att bilda sig en korrekt uppfattning av bilder och omdömen, vi har både haft tur och otur på vår resa ibland jättefina boenden och ibland riktiga skräckexempel som Pennys på Koh Chang. Vi hoppas nu att det rummet bara behöver luftas och att det ska bli bättre tills imorgon, men det återstår att se.

4 små öar med båt

Koh Lanta, Lanta Summer House

Dag: 73 av 120

Eftersom simskolan nu är slut så passade det bra att göra en utflykt för att se vad mer Koh Lanta har att erbjuda. Vi valde att åka med på en den populäraste båtutflykten som arrangeras på ön och som heter ”fyra öar” Koh Ngai, Koh Mook, Koh Chuck och Koh Kradan. Utflykten tar en hel dag och därför valde vi att åka med en lite större båt där barnen kunde röra sig lite mer fritt, än om vi hade valt samma tur fast med speedbåt. Klockan åtta blev vi upphämtade med bil och körda till Koh Lanta Old Town, där båten låg och väntade vid kajen. Just idag så blåste det ganska kraftigt och vi var inte helt säkra på om utflykten skulle bli så bra som vi hade tänkt oss, men ganska snart efter avgång så avtog blåsten. Första stoppet var vid ön Koh Mook, där turens stora huvudattraktion är Tham Morakot (Emerald Cave) en dold lagun som man simmandes når via en 80 meter lång tunnel. Så när båten hade lagt till var det bara för oss alla att hoppa i badkläderna och spänna åt flytvästarna, Lukas och Leo hade redan sina flytvästar på så de var så gott som redan startklara. Utan eftertanke var det bara att slänga sig ned i havet och barnen fick en boj att hålla fast i som drogs av en i besättningen. Killen som drog Lukas och Leo gav sig av i med frisk fart mot grott öppningen så det var bara för Linus och mig att försöka att hänga med samtidigt som vi sick-sackade bland kinesiska och thailändska turister. Väl inne i grottans mörker var det bara att rätta sig ibland strömmen av människor som var på väg mot samma mål, samtidigt försökte jag och Linus prata med killarna så de inte blev skrämda av mörkret, trängseln i vattnet och alla ropen. Men precis när det var som mest otäckt kunde vi se ljuset i tunneln och plötsligt befann vi oss inne i lagunen och man kunde vada upp på sandstranden. Lukas och Leo gav killen som dragit deras boj, high five och den skräckblandande förtjusningen togs över av nyfikenhet. Vi gick snabbt runt och tittade på den vackra lagunen som bestod av en fin vit liten sandstrand och de höga bergssidorna var täckta av tropiska växter, det skulle ha varit en enorm upplevelse om man nu inte hade behövt dela den med cirka hundra andra turister samtidigt. Nästa stopp var utanför ön Koh Kradan där vi snorklade vid ett rev utanför en fantastiks strand, både Lukas och Leo hoppade i vattnet för att titta på fiskar. Men efter att Lukas blivit biten av de matglada och färgglada fiskarna så nöjde han sig med att titta på de från båten tillsammans med mig. Linus och Leo däremot stannade i vattnet och eftersom Leo hade cyklop på sig kunde de spana på de många fiskarna under vattenytan, de fick till och med syn på en liten Nemo-fisk. Sen stannade båten vid ytterligare två öar där det snorklades, medan Lukas och Leo guppade runt i sina signalorange flytvästar medtagna från Sverige. Vi kom tillbaka till vårt hotell sent på eftermiddagen, med en sovandes Leo och en mycket nöjd Lukas och Linus och jag kan bara instämma det var verkligen en toppendag.

Simskolediplom

Koh Lanta, Lanta Summer House

Dag: 72 av 120

Idag var det avslutning på simskolan och med oss har vi fått exempel på några övningar som vi kan träna på lite då och då. Lukas och Leo fick diplom som de stolt vill ta med sig hem och visa, hem till Rickebasta poängterade Lukas om och om igen.

40 små naglar

Koh Lanta, Lanta Summer House

Dag: 71 av 120

Förmiddagen var lugn, till och med den annars så folktäta Klong Dao stranden var nästan tom på människor. Det gjorde att Lukas och Leo lugnt satt kvar vid frukost bordet och tillsammans med Linus började de att titta på off road racing med bilar på internet. Jag som inte riktigt känner mig lika intresserad av olika fordon som på ett eller annat sätt blir täckt med lera, passade på att få fötterna fixade på hotellets eget massageställe. Efter en stund så hade Lukas tröttnat på de olika ”you tube” klippen och kom nyfiket till mig för att titta på vad de gjorde men mina fötter. Han fick dessutom vara med och välja färg på nagellacket till tånaglarna, och det blev silver. Under tiden som jag blev av med allt mer skinn under mina fötter så kom det ytterligare en tjej som erbjöd sig att måla Lukas naglar och till massagetjejernas glädje tackade han snabbt ja på erbjudandet. Snart målades Lukas tånaglar silvriga medan han nyfiket tittade på och när tånaglarna var klara var han snabb och vifta med sina händer så tjejen skulle förstå att hon skulle måla fingrarnas naglar. Han satt kvar hos mig en långstund för att låta lacket torka innan han stolt sprang till Linus och Leo som var i vår bungalow. Efter några minuter hördes Leos avlägsna gråt som allt mer närmades sig, för när Leo hade sett Lukas silvriga naglar ville han såklart ha likadant. Så när Leo kom springades med tårarna rullades utmed kinderna så var det ingen tvekan om att han också skulle få sina naglar målade och färgen han valde var blåmetallic. Mitt på dagen byggdes det en stor off-road-bana på sandstranden till leksakslastbilarna, eller Linus byggde banan på beställning av Lukas och Leo för själva kunde de inte gräva i sanden eftersom de då kunde förstöra nagellacket (!). Det var två mycket stolta killar som visade sina små naglar för simfröken Anna när det var dags för simskola. På simskolan gick det ungefär som väntat när det gäller Lukas och Leo, full fart framåt flytdynor blir till racerbåtar och benen är båtmotorer. Men plötsligt så händer det farten avtar och ett armtag formas till ett hjärta och ett bentag formas till groda, glasstrut, glasspinne och lika snabbt som det kom så var det över och tillbaka kom racerbåten.

När resan blir vardag

Koh Lanta, Lanta Summer House

Dag: 70 av 120

Nackdelen med långresor är att resan på något konstigt vis blir till vardag. Men nu är det snart dags att hitta boende för de sista dagarna här på Koh Lanta och när simskolan var över för dagen så bestämde vi oss för att åka och titta stranden Pra Ae (Long Beach). Efter en middag på en av strandbarerna blev det en lång strandpromenad i månens sken medan vi pratade om att det stilla havet såg ut att vara täckt av kvicksilver. I moped-taxin på väg hemåt känner vi den varma fuktiga luften och doften av djungel medan vi hör ljudet av insekter i den tropiska kvällen, men den här vardagen är bara lånad och för att inte glömma bort det så får man nypa sig i armen helt enkelt.

Party på väg hem från Saladan

Koh Lanta, Lanta Summer House

Dag: 69 av 120

På förmiddagen var det bara att öva på simfröken Annas hemläxa, så vi passade på att bada i vår pool på Lanta Summer House och både Lukas och Leo övade bitvis ganska flitigt. Lunch åt vi på German Bakery dels för att jag var sugen på något annat än thai mat och sen behövde jag riktigt kaffe. För några dagar sedan så råkade jag ut för ett gäng elaka sandloppor, så nu har jag ett tjugotal sandloppsbett på mina vader som kliar galet mycket, särskilt på natten. Det har gjort att jag i natt vaknade ett antal gånger av de kliande betten, de kliar så mycket att man blir galen, nu har salva inhandlats på apoteket och jag hoppas verkligen att den kommer att hjälpa. Smörgåsarna på German Bakery var riktigt goda och alla i familjen satt länge och mumsade, så pass länge att vi fick skynda oss för att inte komma försent till simskolan. Något ovana med att passa tider kom vi till simskolan precis då det var dags för samling och upprop. Lukas och Leo var inte lika uppspelta idag så det blev en aning lugnare i vattnet, och förmidagens träning gav resultat och ibland kordinerades grodan, glasstruten, glasspinnen till riktigt fina bentag. Precis som igår så började Lukas redan innan lektionens slut att klaga att det gjorde ont, även om han hade andra badbyxor idag. När Leo kom upp ur vattnet så såg vi att han liksom Lukas hade skavsår på insidan av låren, precis som igår. Nyduschade och insmorda med salva gick vi en promenad till Seven eleven för att handla yoghurt och kex som vi kan ha i beredskap om Leo fortsätter att vakna av hunger före klockan sex på morgonen, vilket han också meddelar med besked. När kylvarorna var inpackade i vårt lilla kylskåp bestämde vi oss att ta hos ned till Saladan för att kolla läget. En kort mopedtur senare var vi framme, först blev det ett besök på Lanta-Mart där vi upptäckte att det fanns både OLW chips och ostbågar men vi kände oss inte tillräckligt sugna på svenskt fredagsmys så vi gick vidare. Efter att ha tagit en sväng runt köpgatan för att kolla efter ytterligare bra att ha saker så handlade vi dagens middag, grillad majs, kycklingspett, kyckling-kebab och thai-pannkaka. Fullastad med middagsmat styrde Linus oväntat stegen mot en special utrustad moppe-taxi, mopedens många neonljus, flertalet högtalare och den upplysta baslådan imponerade stort på killarna. När taxi-killen dessutom började spela gangnam-style på hög volym så tjöt bokstavligen Lukas och Leo av lycka. Väl hemma vid hotellet så var det tre killar som beundrande gick runt mopeden med sidovagn medan de utryckte sin förtjusning med orden ”wow” och ”coolt”, bredvid stod en mycket stolt och välbetald taxi-kille.

Groda, glasstrut, glasspinne

Koh Lanta, Lanta Summer House

Dag: 68 av 120

Idag var det simskolepremiär men innan det var dags för att gå till området Southern Lanta, där Svenska skolan har simundervisning så tog vi en moppe-taxi ned till Saladan för att betala vårt boende på Lanta Summer House till Maj-Britt på Lanta Divers. Inne på Lanta Divers var det svalt och dessutom har de en stor TV där de visade en film, antagligen från en av deras dykningar med massor av olika fiskar och där fastnade Lukas och Leo, länge. Som tur var så kunde en svensk kille i personalen svarade på alla barnens frågor, om vad fiskarna hette och vad de gjorde och varför, intresset för fiskarna var oerhört stort. Därefter begav vi oss på jakt efter nya badkläder och några t-shirtar, eftersom vi behövde ersätta några av våra kläder då de efter några månader i sol och klor har gjort sitt. Efter en snabb lunch nere i byn så var det bara att åka hem och byta om till badkläder och gå de två hundra meterna utmed stranden för att komma till Southern Lanta. Där träffade vi simfröken Anna och fem andra svenska barn som också var ivriga undervattens simmare men som nu också vill lära sig simma över vattenytan. Lukas och Leo var så uppspelta att de praktiskt taget hoppade jämfota fram till kanten innan de tog stegen ned i poolens grumliga (!) vattnet. Väl i vattnet undersökte de genast flytförmågan i de stora gula flyttuberna som man fäster runt magen, ett flythjälpmedel som jag i ärlighetens namn trodde hade lämnat oss redan på nittiotalet. Men i alla fall killarna tyckte det var jättespännande och de lyssnade ganska selektivt på fröken, men jag tror att de båda uppfattade genomgången av bentag och armtag. En halvtimmes simundervisning går snabbt och snart var lektionen över, när spänningen över att gå på simskola hade lagt sig så började både Lukas och Leo klaga över att de hade ont och de visade sig att de fått skavsår av badshortsen. Imorgon blir det andra badbyxor och vi får verkligen hoppas att det hjälper men jag blir lite misstänksam om det kan vara det grumliga vattnet som är orsaken. Efter dusch och klädbyte blev det en glasspaus för att trösta två sårade killar, sen var det bara att småspringa hemåt i den heta sanden för att inte bränna fotsulorna.

Mot Klong Dao

Koh Lanta, Lanta Summer House

Dag: 67 av 120

Idag var det dags för byte av hotell, vi har trivts jättebra på Lanta Emerald Resort som ligger på stranden Klong Khong, men imorgon ska Lukas och Leo börjar på simskola på svenska skolan som ligger vid stranden Klong Dao. För att vi inte ska behöva åka taxi mellan stränderna så bokade vi boende på Lanta Summer House som inte ligger långt ifrån svenska skolan. Det innebar att vi ännu en gång fick trycka ihop packningen ordentligt för att få plats i våra tre väskor och säga hej då till vår trevliga grannfamilj från Sandviken. Efter en kort tur på en flaktaxi kunde vi checka in på vårt nya hotell för den närmaste veckan och vår bungalow visade sig vara både stor och rymlig och en aning fräshare än den vi precis har bott i. På stranden Klong Dao fanns det som väntat många svenska barnfamiljer och Lukas och Leo hittade snabbt kompisar som de kunde göra sandslott tillsammans med. Resten av dagen blev lek på stranden och försök till vila inomhus mitt på dagen, för nu är det Leos tur att vara ledsen, hängig och trött. Men det är svårt att hitta lite lugn när vi precis har kommit till en ny spännande miljö som ska upptäckas och testas.

Reströtta

Koh Lanta, Lanta Emerald Resort

Dag: 66 av 120

Lukas har sagt rätt så många gånger nu sagt att han vill ha en massage, så idag efter frukost var det barnens tur att besöka massagetanterna. Men att lägga dem i sängarna bredvid varandra och tro att de ska kunna slappna av var kanske lite väl naivt. Men efter en stund så tystnade Leo av och han såg ut att tycka det var jätteskönt, Lukas däremot fortsatte att sprattla och skratta högt men damen som masserade hade många års rutin så snart var även Lukas ganska avslappnad. Efter massagen byttes det om till badkläder och sen blev det lek på stranden nästan hela dagen förutom en stund mitt på dagen då vi gick inomhus och tittade på film samtidigt som vi njöt av svalkan inne i vår bungalow. Jag har känt mig lite sliten de sista dagarna så innan middagen fick Linus och killarna roa sig på egen hand, så jag kunde få tillfälle att ta igen lite förlorad sömn. Framåt kvällen var det Linus tur att känna sig liten och sliten så strax efter åtta på kvällen somnade killarna och jag kunde njuta av lugnet tillsammans med lite reseguiden ”Thailands öar och stränder”.

Vi hänger på Klong Khong

Koh Lanta, Lanta Emerald Resort

Dag: 65 av 120

Efter frukost så blev det lek på stranden för Lukas och Leo, dessutom fick vi ett av personalens barn med på köpet. Den thailändske killen verkade vara lika gammal som Lukas och de lekte riktigt bra ihop, och ett gemensamt språk var absolut inte någon nödvändighet. Ända fram till lunch så gjordes det vägar i sanden och det tippades och lastades, om och om igen. Det räckte att Linus eller jag fanns inom ett behändigt avstånd ifall om de behövde medlingshjälp vid något leksaksbyte, men barnen klarade ut det mesta på egen hand. Efter lunch så fick det vara nog med sand innanför solskyddsdräkterna och det blev ett dopp i poolen och med oss fick vi även den lilla killen, som också gillade att bada i barnpoolen. Tillsammans började alla tre barnen livligt leka med leksaks-racerbåtarna och tre minuter senare hade hotellets andra gäster flytt poolområdet. Eftersom det var fredag och vi för första gången sedan vi lämnat Sverige, har påträffat vanligt godis i närbutiken så gick vi för att handla lite fredagsmys. Vi kom överens om att äta godiset på stranden och att vi efter vi ätit klart skulle ta en promenad på stranden, så Lukas och Leo kunde springa av sig den efterföljande sockertoppen. Godiset var nog mer efterlängtat än gott för efter några godisbitar gick Lukas och Leo tillbaka till sin lek bland strandens stenformationer och samtidigt kunde Linus och jag röra oss bortåt längs stranden. Promenaden blev lång och på vägen tillbaka till hotellet så såg vi hur de mysiga strandbarerna i hippiestil tände upp sina flerfärgade ljusslingor och lampor i form av brännmaneter. Vi var helt överens Linus och jag om att vi har haft tur som hamnat på den här stranden, för här är det otroligt mysigt och Koh Lanta liknar inget vi har sett tidigare och jag har full förståelse över öns populäritet.

Vi upptäcker Koh Lanta

Koh Lanta, Lanta Emerald Resort

Dag: 64 av 120

Idag kunde vi äta frukost i lugn och ro medan killarna lekte på stranden bara några meter från vårt frukostbord. Där och då insåg Linus och jag att det kommer att krävas några spännande strandleksaker för att vi ska få en så bra vistelse som möjligt här på Lanta Emerald, för stället inbjuder verkligen till strandhäng. Så efter frukost och en ordenlig morgonpromenad tog vi hotellets egna taxi ned till byn Saladan, där vi skulle träffa Maj-Britt på Lanta Divers för att betala transporten mellan Kata Beach och Koh Lanta, samt betala vårt nuvarande boende. Efter att ha reglerat vår skuld och handlat en boll och två stora lastbilar med cementblandare på flaket, tog vi en mopedtaxi till svenska skolan för att kolla in vart vi ska vara på simskolan som börjar på måndag vecka två. På svenska skolan var det väldigt lugnt och tomt så vi misstänkte att de fortfarande hade jullov och att all verksamhet kanske börjar samma dag som simskolan. När vi ändå var i området runt svenska skolan så var vi tvungna att kolla in hur svenskkolonin ”Southern Lanta” och när vi gick igenom det mysiga och lummiga området hörde vi på avstånd svenska röster och skratt. Väl vid stranden Klong Dao så fanns det gott om svenska barn vilket lovar gott inför nästa vecka, men idag så blev det bara en lunch innan vi åkte tillbaka till vår strand. En kort taxiresa senare stannade vi vid vårt hotell och efter ett snabbt klädbyte sprang Lukas och Leo till stranden för att testa de nyinköpta lastbilarna. På vår strand Klong Khong så frigörs det en massa stenar vid lågvatten och de stenarna tycker killarna är jätteroligt att leka emellan och över. I timmar lektes det med bilarna, så Linus och jag kunde sätta oss ned i den varma sanden och bara titta på medan Lukas och Leo, koncentrerat lekte sig genom, över och förbi strandens oändliga stenformationer. Två mycket trötta killar somnade något senare än vanligt och efter god-natt-rutinerna passade jag på att kosta på mig en massage och idag valde jag ”deep thai massage” och jag säger bara attans vilken upplevelse, den var verkligen motsatsen till behaglig, men om massagen var bra det vet jag först imorgon, nu är jag inte ens säker på om jag kommer komma upp ur sängen när jag vaknar.

Resan till Koh Lanta

Koh Lanta, Lanta Emerald Resort

Dag: 63 av 120

Idag var det dags att ta sig till Koh Lanta, vi hade fått hjälp både med att boka transport till och boende på ön av Lanta Divers. Det kändes bra att få hjälp av någon med lokalkännedom särskilt när Linus och jag känner oss lite reströtta, och jag hoppas att vi snart kommer tillbaka på fötter igen. Klockan 10.00 var det dags för utcheckning och vår transport stod redan och väntade på oss så det var bara att hoppa in i minibussen och spänna fast barnen i barnbilstolarna. Resan mellan Kata Beach – Phuket och Koh Lanta beräknas ta 4-5 timmar och vi hoppas verkligen att resan ska gå så smidigt som möjligt. Vår chaufför körde riktigt bra men han kunde inte prata engelska, men som tur var så somnade Lukas och Leo och de sov nästan större delen av resan, vilken gjorde det betydligt enklare för mig och Linus. Vid femtontiden rullade vi av sista färjan, Koh Lanta välkomnade oss med mangroveträsk och en betydligt mindre kaxig framtoning än jämförelsevis Koh Chang även om den här ön också är ganska kuperad.
Efter lite letande så kom vi äntligen fram vid vår resort ”Lanta Emerald Resort”, efter ganska exakt fem timmars bilresa. Det kändes otroligt skönt när vi kunde öppna dörren till vår familjebungalow, lämna väskorna och gå och äta ordentlig mat på hotellets restaurang. I väntan på maten kunde Lukas och Leo passa på att stoja av sig på Klong Khong Beach som stranden heter. Stranden är fin och bred men en bit ut i vattnet är den väldigt stening, något som vi också hade blivit förvarnade om. Efter maten så passade vi på att ta en lång promenad på stranden idag åt vänster, åt höger sparar vi tills imorgon. Lukas och Leo kunde äntligen fritt springa av sig all samlad energi, efter att i dagar ha behövt hålla oss i handen, jag tror att det kändes bra för alla i familjen med lite kontrollerad frihet. Medan killarna lekte racerbilar på stranden och bland stenarna i vattenbrynet kunde Linus och jag se solen gå ned i havet samtidigt som vi äntligen kunde känna ett efterlängtat lugn – Gott Nytt År till alla ni som följer oss på vår resa

Nyårsafton

Kata Beach, the Beach Boutique House

Dag: 62 av 120

Linus och killarna smyg iväg tidigare till frukosten så jag kunde få sovmorgon, vilket jag verkligen uppskattade. Dessutom fick jag sitta och äta frukost på egen hand i lugn och ro, utan att behöva rädda mjölkglas som välts eller försöka med konststycket att hålla vår treåring nöjd. Fylld av energi så packade vi strandväskan för att bege oss ned till Kata Beach, och efter en tiominuters promenad utefter ett avloppsdike så var vi där. Precis i lagom tid för att se sjösättningen av ett antal speedboats, och som vanlig uppskattades detta av killarna i familjen. Stranden var jättefin och långrund och våra strandsängar låg i rad 5, därifrån kunde vi se vad som hände på gatan bakom oss. Vi tog det lugnt och vi hade några lata timmar på stranden, Lukas och Leo tränade sina sociala färdigheter med barnen runt omkring med mindre lyckat resultat. De ryska barnen förstod inte riktigt meningen med att springa runt i cirklar och leka racerbilar. Vi hade lyckats glömma kepsar till Lukas och Leo, så när vi satte oss i en tuk-tuk-taxi på väg mot hotellet såg vi att de hade bränt sig i ansiktet. Vi var nyfikna på hur hotellet som farmor och farfar ska bo på om snart tre veckor såg ut, så vi bad chauffören ta vägen förbi ”Kata Minta” för att sedan fortsätta mot vårt hotell. Det var roligt och se hela Kata beach från en tuk-tuk och farmor och farfar kommer få det bra på deras hotell.
Eftersom vi i vår hotellbokning ingick en nyårsmiddag-fest-supé så var det bara att invänta festligheterna, som började med fördrink klockan sex med middag halvåtta. Så för att inte duka under av hunger innan dess fick Lukas och Leo välja mat och det blev köttbullar, mos och lingonsylt på ”Charlies” som är en restaurang med svensk mat nära vårt hotell. Linus och jag passade på att äta bakad potatis med skagenröra, som kanske var mer efterlängtad än god. Den svenska restaurangen var dessutom utrustad med ett ordentligt och ljudisolerat lekrum för barnen, så jag kunde med gott samvete lämna Linus med en fungerade wi-fi uppkoppling för att få naglarna målade. Ett litet tag senare begav vi oss mot partyt i de minst skitiga och skrynkliga kläder som vi hade i packningen, men efter att ha fått ett halsband gjord av blommor så kände vi oss betydligt mer festliga. Linus och jag var inte var helt säkra på hur det här nyårskonceptet skulle fungera tillsammans med våra barn, men det kändes bra att få ett eget bord längst bort i ett hörn där vi lätt kunde smita undan om det skulle bli katastrofläge. Festen var mycket välplanerad, det fanns enormt mycket olika mat att välja på och showerna följde efter varandra. Killarna blev djupt imponerade av en trollkarl som stod länge vid vårt bord och underhöll. Trollkarlen är nog det som gjorde mest intryck på Lukas och Leo och de försökte en lång stund efter det att trollkarlen gått vidare att försöka trolla bort sina egna bestick, men tyvärr med mindre lyckat resultat. Jag och Linus kollade på barnens trolleri medan vi sneglade och förundrades över hur de med ryskhärkomst förvandlar sina egna bord till en mindre buffé. Smart, att vi svenskar inte har tänkt på de tidigare, då slipper man ju resa sig för att hämta mer mat dessutom slipper man få kommentarer om att man plockar på sig för mycket, då kan man bara svara att man faktiskt hämtar mat till alla ens bordskamrater. När klockan precis hade passerat tjugotvå, så slocknade Leo av utmattning i mitt knä och när några av hotellets ryska gäster tog över scenen för att sjunga och hålla egen show tackade vi för oss. Vi begav oss till hotellrummet och Leo som redan sov bäddadades ned och Lukas somnade med ens hans huvud nuddade kudden, Linus och jag passade på att skicka nyårshälsningar över internet och vid tolvslaget så smet Linus och jag ut på husets baksida och tittade på de otaliga fyrverkerierna som dundrade över Phuket. Tack, 2013 och välkommen 2014

Vilken skitdag

Kata Beach, the Beach Boutique House

Dag: 61 av 120

Idag är det resdag och klockan var ställd på klockan fem (eg. fyra thailändsk tid), Vi bestämde oss snabbt för att inte chansa med boende på Koh Lanta utan istället fick Linus försöka boka ett boende på Kata Beach istället, samt boka om transporten. Medan jag packade det sista försökte jag väcka Lukas och Leo men de var väldigt trötta. Klockan sex satt vi i en skruttig taxi som i raketfart tog oss till Kuala Lumpurs flygplats, tre vägtullar senare var vi levande på plats. Väl på flygplatsen så ändrade de vår gate i sista stund och det resulterade i att vi fick stå i kö nästan en timme för att komma på planet, Lukas och Leo försökte sitt bästa men det blev en hel del hängande i våra armar. Ett problem kommer sällan ensamt heter det och mycket riktigt, väl på flygplanet så blev det ytterligare väntan för att få lyfta mot Phukets. I Vagabonds reseguide om Thailand står det att Phukets flygplats särskilt under högsäsong är underdimensionerad något som tydligt märktes, vid passkontrollen var det långa köer och det innebar ny väntan. Att resa med barn när allt fungerar som planerat är egentligen ingen större utmaningen, men då det riktigt kör ihop sig så prövas allas tålamod. Lukas och Leo fixade all väntan precis som en fyraåring och en treåring förväntas göra, med total hopplöshet blandat med hundra varför. När vi väl kom fram till passkontrollanten så gick det i alla fall bra och vi har nu påbörjat vår ”double entry” som det heter när man pratar visum-språk.
Det fina i kråksången var att när vi väl kom till bagageutlämningen, så låg våra väskor fritt utplacerade på golvet bredvid bagagebandet så ingen väntan där, alltid något. Eftersom vi hade bokat en transport till Kata Beach så hoppades vi på att chauffören fortfarande väntade på oss vid utgången, och visst gjorde han det. Men det vara bara så att polisen precis hade kommit för att bötfälla de bilar som inte har taxitillstånd, något som vår chaufför tydligen saknade, så vårt bagage åkte in i den bokade bilen medan vi blev visade in i en vanlig ”taxi” med kommentaren att vi skulle byta bil precis utanför flygplatsen. Men då ruttnade jag ihop – vad håller ni på med? men då var väskorna på väg bort från flygplatsen och jag hann tänkta att de gott kunde ta vår skitiga, slitna och in svettade sommarkläder för jag köper med glädje nya. Men mycket riktigt precis utanför flygplatsen så stod bilen, chauffören och väskorna och väntade och vi blev avsläppta för bilbyte med kommentaren – sorry madame, sorry madame, sorry. Resan till Kata Beach gick bra även om stämningen i bilen var en aning tryckt, samtidigt kände jag mig otroligt lättad över att vi bara skulle till Kata och inte åka fem timmar ned till Koh Lanta. Eftersom transporten tydligen inte har tillstånd att köra turister, eller om det var så här att han kanske har tillstånd att köra turister men inte tillstånd att hämta upp de utanför stora entrén på flygplatsen, svårt för oss att veta. Under den här tiden så hann dessutom bokningstjejen ringa mig fyra (4) gånger för att kolla om vi verkligen inte skulle ned till Koh Lanta, eller om vi ville ha hjälp med bokningar av hotell och försäkra sig om att vi skulle anlita transportföretaget igen och även om bilen av SUV modell var snygg och barnstolen ren och fräsch – Nej tack. Hotellet ”the Beach Boutique House” var fint men vi fick vänta i nästan en timme för att få rummet, så dagen fortsatte i samma stil som tidigare.