Råttor och byte av hotell

Koh Chang, Aana Resort & Spa

Dag: 35 av 120

Sämre start på den här dagen kunde vi inte ha haft, det hela började egentligen igår kväll. De senaste dagarna har varit väldigt blåsiga här på Koh Chang och som jag nämnde också här om dagen lät det som om taket skulle blåsa av vårt hotellrum. Eftersom blåsten gjorde att det ständigt slog och gnisslade från takplåten, så hade vi inte hört att det bodde en hel råttfamilj ovanför våra huvuden. Visst har Linus och jag hört ett rasslande då och då men det var inget som kunde jämföras mot ljudet som vi möttes av nu. Precis när vi nattade killarna så bestämde sig råttorna för att springa kapplöpning ovanför våra huvuden. Lukas och Leo hade inte somnat än så det tog mycket viljestyrka att inte springa ut från rummet, vi svarade lugnt på frågan om vad det var för ljud, att det nog var hotellets lilla katt som besökte vår vind. Men när barnen hade somnat och nästa kapplöpning startade den här gången med ett hiskeligt pipande så var det jag som bokstavligen flög upp ur sängen och ut genom dörren med hjärtat i halsgropen. Nu var jag helt säker på min sak det där var råttor och definitivt ingen katt, om nu katten inte var muterad och hade åtta ben vill säga.

Linus styrde stegen upp till receptionen men där fanns det ingen som kunde engelska inte heller förstod personalen det internationella tecknet för råtta som är ett krokigt peace tecken samtidigt som man med munnen visar en smaskande mus och sen pekar mot taket, han kom istället tillbaka med två Chang öl i hopp om att det skulle lugna våra nerver. Medan Linus och jag drack vår öl diskuterade vi ganska intensivt hur stor risken egentligen var att vi kunde få råttorna över oss om taket skulle rasa in, vi kom fram till att risken inte kunde vara allt för stor eftersom det måste vara något sorts nät som skyddade våra innertaksplattor, jag var inte övertygad så jag styrde stegen mot receptionen och där hade jag turen att träffa på den enda av personalen som faktiskt förstod engelska. Hon lugnade mig och sa att det förmodligen var en katt eller en gecko som råkat komma in under yttertaket, och mycket snart hade vi tre av personlen och en stor stege inne på vårt lilla rum och mitt i detta så låg barnen och sov, lyckligt ovetandes. Det visade sig också att det bara var att lyfta på en av de tunna och fuktskadade takplattorna så kunde man titta upp på vinden och de bekräftade vad vi misstänkt – RAT (eg. rates).

Mitt i detta skulle Linus vrida på sänglampan så att den inte skulle lysa på Leo, som höll på att vakna och då fick han en rejäl stöt eftersom metallen tydligen var strömförande. De lovade att fixa strömmen imorgon och så hämtade de en bur som de skulle fånga råttan i som de ställde upp på taket, lade tillbaka takskivan och önskade oss god natt, kvar stod vi ganska chockade över det som inträffat. Det tog några minuter att samla oss och vi insåg snart att det var otänkbart att sova, den här natten och ytterligare en natt i råttboet, så ett fyrstjärnigt hotell bokades inför den efterföljande natten. Nu gällde det bara att överleva den natt som redan hade påbörjats, att byta rum var tyvärr inget alternativt eftersom personalen hade stängt, släckt och gått hem. Med råttorna springandes ovanför våra huvuden somnade jag och Linus av ren utmattning någon gång efter midnatt med kläderna på, tätt ihop med barnen mellan oss och med täcket uppdraget till nästipparna. Gissa vilken familj som var först ut när frukosten öppnade klockan sju, utcheckning från Penny’s gjordes fortare än fortast, det såg bokstavligen ut som om vi hade eld baken.

Nu är vi på Aana Resort & Spa, deras schampo och hudlotionen luktar Yasuragi och vi är i himmelen, perfekt för en mamma som lider av post-traumatisk-RÅTT-stress.