Näst sista dagen på vår resa

 

Rongratana Executive Residence, Bangkok

Dag: 118 av 120



Natten till idag rapporteras upp till fem personer ha skadats i samband med skottlossning vid Lumpini Park, som också den ligger nära vårt hotell vilket stödjer Linus och mitt beslut att fortsätta hålla låg profil. Vi började dagen med att gå till ett närbeläget hotell för att äta en lyxig hotellfrukost, där fanns allt och lite till så vi kunde mätta och belåtna gå tillbaka till vårt hotell men först efter ett stopp utmed gatan för inköp av frukt till mellanmål. Killarna skulle fortsätta bygga med det Lego som inhandlats enkom för att vi var tvungna att ha något att sysselsätta killarna med. Eftersom jag inte riktigt (bara nästan) hade blivit klar med alla mina inköp på MBK, begav mig mot BTS Rachadumri Station som ligger närmast hotellet för att göra mina sista komplimenterade inköp på MBK. Eftersom skytrain inte infattas av blockaden och UD’s rekommendation är att man ska man undvika demonstrationerna vilket man gör om man åker till BTS National Stadium och sen via gångbroarna går direkt in i MBK, det borde fungera tänkte jag och traskade iväg. Inne på MBK var det lika mycket människor som under gårdagen och jag förvånas över hur ofta jag hör svenska som talas, är det bara vi svenskar som tror att shopping går före politiska konflikter? Bland annat inhandlades större och häftigare crocs till Lukas och Leo och några Ferrari t-shirtar till barnens sysslingar innan jag kände mig helt klar med presentinköp och uppdatering av sommargarderob. När jag kom tillbaka till hotellet var killarna på väg till takpoolen för att ta sig ett svalkande dopp, snart brände den varma solen våra ansikten och från infinity poolen imponerades vi av de höga husen. Resten av dagen fördrevs med att bygga med lego, titta på Alfons och läsa vår enda Bamse tidningen om och om igen. Dagen avslutades med en omgång av dinosaurie-lotto som vanns av Leo, att spela spel är alltid lika roligt och mysigt det är något vi borde göra mer ofta. Även om det hade varit roligt att se mer av Bangkok så går det ingen nöd på oss, vi har det bra trots allt.

Demonstrationer och blockader

Rongratana Executive Residence, Bangkok

Dag: 117 av 120

På eftermiddagen samma dag som vi checkade in på vårt hotell exploderade en granat vid demonstranternas avspärrning vid Ratchaprasong, varvid tre personer dödades och ett tjugotal skadades. Ratchaprasong ligger inte alls långt från vårt hotell, men det var inget som vi hade någon som helst aning om eller märkte något av när vi efter en frukost på Starbuks gick till BTS Chitlom Station för att ta skytrain mot shoppingcentret Ma Boon Krong (MBK). Eftersom vi var där innan de hade öppnat så gick vi av vid BTS Siam Station för att gå den sista biten till MBK. Gatan utanför de stora shoppingmallsen är berörd av demonstrationerna och är därför avstängd, istället för bilar på gatan står tälten på rad och mellan tälten sitter hela familjer på stolar och äter, sover och umgås. För att komma in på MBK så var man tvungen att gå igenom en metall detektor och därefter få sin väska kontrollerad men efter det var det bara att handla på. Vi hade redan bestämt att jag skulle få en dag på egen hand så jag kunde ha fokus på handla presenter till de där hemma, samt att komplettera Leo och Lukas sommargarderob. Men först ville Linus kolla lite på elektronik och efter en uppdatering av ipad och iphone-fodral var han ganska nöjd. Linus tog med sig Lukas och Leo och gick för att ta sig hemåt medan jag fortsatte på egen hand, för att beta av listan på saker som skulle vara bra att köpa men som också ska rymmas inom vår viktgräns som är tjugo kilo per person. Mycket snart var presenter och kläder till killarna och två par skor till mig själv inhandlade, fötterna värkte och jag kände mig ensam. Jag tvingade mig ändå att njuta av stunden lite till och passade på att vila fötterna medan jag fick nytt lack på fingernaglarna. Trött och varm men med riktigt snygga naglar gick jag till BTS National Stadium för att ta tåget till hem till hotellet, ett tågbyte senare så hoppade jag av vid BTS Chitlom eftersom jag tänkte gå förbi Burger King för att köpa med mig hamburgare. Väl på hotellet så visade det sig att killarna precis hade kommit hem, de hade tillbringat dagen på Siam Ocean World och tittat på blötdjur i olika former. När Linus och jag på eftermiddagen läste UD’s senaste uppdatering av läget i Bangkok, förstod vi snart att gårdagens granatattack som orsakade tre dödsfall och tjugo skadade hade skett utanför Central World som ligger väldigt nära vårt hotell. När Linus och jag hade läst igenom UD’s uppdatering så bestämde vi oss snabbt för att inte fortsätta turista, det blir till att sysselsätta barnen med legobygge på hotellrummet och bara röra oss i närområdet. Sen kommer tankar som – om, vi som har följt utvecklingen i Bangkok via media i månader och nu när vi väl är på plats så ”glömmer” vi det bara för att vi är så inne i våra förutbestämda planer. Nu har vi fattat galoppen och Bangkok Post är den sida vi kontrollerar lika ofta som facebook, så vi har inte bara koll på vad som händer hemma i Sverige vi vet faktiskt också vad som händer på den plats där vi fysiskt befinner oss.

Hej då Mae Phim – Hej Bangkok

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 116 av 120

Idag är det dags för oss att åka till Bangkok och till Rongratan Executive Residence, bilen hämtar oss klockan tolv. Innan dess ska alla väskorna vara packade och vi ska ha hunnit en sista lunch på Panaya, den lokala restaurangen. Medan jag packade det sista så gick killarna och badade i poolen, så jag i lugn och ro fick packa allt på mitt sätt. Efter snart fyra månader på resande for så har jag utvecklat ett väl fungerade ordning i väskorna, en ordning som Linus inte riktigt har lärt sig. Redan en timme före avtalad tid så parkerade minivanen framför hus nummer tjugo så lunch, utcheckning och ett sista hej då blev en aning påskyndad. Två minuter i tolv rullade vi ut genom vakten medan vi vinkade hej då till Bali Residence som har varit vårt hem till och från i sju av totalt sexton veckor. Resan till Bangkok gick bra även om den gick i svindlande fart, chauffören hade inga problem att hitta vårt hotell även om han missade infarten med ett femtiotal meter. Men han löste det hela genom att backa på den starkt trafikerade och enkelriktade gatan och sedan korsa de tre filen för att kunna svänga in på hotellets infart. Levande och glada kunde vi checka in på hotellet och rummet visade sig vara jättefint, två stora rum med en liten kokvrå – tack, för tipset familjen C. Middagen åt vi på en koreansk restaurang i närområdet och Lukas och Leo var mäkta imponerade av att vi grillade vår mat på vårt bord, det blev många skatt medan vi njöt av den goda maten.    

Sista dagen i Mae Phim

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 115 av 120

Nu har jag rejäl hemlängtan…

Idag kom i alla fall solen tillbaka och med den värmen, så vi kunde tillbringa lite tid vid poolen för att samla på oss lite sol inför tillbaka resan till Sverige. Mopeden är tillbaka lämnad och jag har börjat packa väskorna, för imorgon åker vi vidare till Bangkok. 

Efter regn kommer mer regn

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 114 av 120

Idag har det regnat ännu mer och det påminner mig om min barndoms husvagnssemestrar kallt, fuktigt och man måste gå ut till ett annat hus för att gå på toaletten. Som sagt det har fortsatt att regna så vi tillbringade förmiddagen framför filmen Superhjältar, efter det åt vi pannkakor hemma i vårt kök. Men efter lunchen så hade molnen skingrats och vi passade på att åka ned till Mae Phim för att handla vatten och lite yoghurt till morgondagens frukost. Vi gick även en lång promenad längst stranden för att Lukas och Leo skulle få en chans att bli av med lite spring i benen. Och även idag blev barnen stoppade för en spontan fotografering och innan vi kunde fortsätta vår promenad blev det många skratt, några grimaser och förhoppningsvis någon bra bild också. Eftermiddagen avslutades med ett besök på Buffalo Bill Steak House, ribs till Linus och hamburgare till oss andra i familjen. Sen var det bara att ta på sig en långärmadtröja innan vi med mopeden åkte hem till Bali Residence i mörkret. Jag har också för första gången här i Thailand tagit på mig långbyxor och strumpor, så temperaturen måste vara nere under 25C, hua.

Regn, regn, regn

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 113 av 120

Idag vaknade vi av att regnet fullkomligt hällde ned över vår tre små hus, ett hus för sovrum och vardagsrum, ett hus för kök, tvättstuga, toalett och dusch, och ett hus som saknar väggar och utgör ”salan” eg. altan med tak. Det vill säga husen är byggda i Bali stil, de flesta som bor på området har antingen byggt ihop de två huskropparna eller åtminstone satt ett tak emellan. Vårt hus är inte hopbyggt, inte heller finns det något tak vilket blir fruktansvärt opraktiskt när regnet vräker ned.  Eftersom det fortfarande är ganska varmt ute så gör det egentligen ingenting att bli blöt, problemet ligger nog mer i att det blir en stor vattenpöl utanför toalettdörren. För att komma in i badrummet måste man för att inte blöta ned sina fötter helt, ta ett litet skutt över pölen vilket gör att man möter badrummets hala golv i lagom ramla-omkull-fart. Än har inget dramatiskt hänt eftersom vi håller Lukas och Leo i handen när de ska byta hus, men det blir även rejält halt när man ska gå in i köket eller vardagsrummet. Vid frukosten hade regnet nästan helt slutat att falla och kort därefter begav vi oss till Coca Cola stranden eftersom jag igår hade bokat tid för fix och målning av mina naglar och en massage till Linus. Vi hade stranden helt för oss själva, killarna byggde stora vägar i sanden där de sedan körde sina leksakslastbilar medan jag fick Mae Phims snyggaste naglar. När jag var klar var det Linus tur och medan han fick massage så fortsatte vi att leka i sanden, när det inte var roligt längre gick vi till restaurangen och medan vi väntade på vår lunch läste vi Bamse. När vi tre timmar senare begav oss hemåt på mopeden, märkte vi att regnet hade sänkt temperaturen så pass mycket att vi frös så vi huttrade. Hoppas värmen kommer tillbaka imorgon för idag var det jättekallt!

Coca Cola stranden

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 112 av 120

Det blev Coca Cola stranden för oss idag, solen skiner och vattnet är varmt. Det händer egentligen inte så mycket just nu, både jag och Linus känner oss ganska mätta på intryck och upplevelser så ingen av oss känner något behov av att ge oss ut på några större utflykter. Mentalt har vi ställt in oss på att vi börjar närma oss slutet på resan och vi har gjort några tappra försök att göra en lista på vad som har varit bäst med resan och vad som har varit mindre bra. Vi har inte lyckats särskilt bra, däremot så kommer små roliga minnen upp och här är ett som jag gärna vill dela med mig av.

Det är ingen större hemlighet att Koh Lanta hör till svenskarnas absoluta favorit ställe här i Thailand. På ön är det också många svenska familjer som passar på att stanna en längre tid eftersom det faktiskt är möjligt, då det finns två svenska skolor på ön. Att övervintra här har blivit så pass vanligt att begreppet svensk-koloni inte längre är ett utryck som ibland används i negativa ordalag utom ett faktum. Det betyder att svenskars seder och vanor borde efter mer än ett decennium av närvaro, vara väl integrerat bland thailändarna, eller det är vad man naivt kan tro i alla fall. När vi skulle åka från ön så gjorde vi det med minibuss, och vår chaufför var en man i övre medelåldern. När vi satt i bussen som körde längs öns enda huvudgata, fick vi se en för mig ganska vanlig syn. En mamma som var ute och sprang samtidigt som hon körde en trehjuligbarnvagn (s.k. jogger). Jag hann precis tänka att det var väldigt ambitiöst, då chauffören plötsligt bromsar in bredvid den joggande mamman samtidigt som han pekar på kvinnan och ropar vad jag tror är ”titta” fast på thai. Sekunden efter fullkomligt frustar mannen högt av skratt och han fortsätter skratta så tårarna rinner hela vägen till Saladan, det kanske inte är så vanligt att de thailändska kvinnorna inte är ute och joggar med sina barn i barnvagn gissar jag.

Lekpark och pool häng

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 111 av 120

Nu har vi inte så många dagar kvar här i Thailand, livet hemma börjar göra sig påmint och almenackans blad är inte längre vita och tomma. Jag har mycket som jag vill hinna förbereda innan vi kommer tillbaka till verklighet och vardag, så idag blev det en dag med datorn i knät allt medan svetten lackades i pannan. Värmen som avtog något efter några dagar med moln och regn har nu kommit tillbaka och det med besked, men vi AC vägrar och njuter av den naturliga ångbastun. Linus får en dag tillsammans med barnen och de har valt lekpark och sen pool så de kommer att få en toppendag.

Stora Tesco Lotus i Klaeng

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 110 av 120

Idag bestämde vi oss för att åka till ett stort Tesco Lotus i Klaeng, för att fördriva lite tid med shopping. Precis som vid våra tidigare besök i Klaeng var Linus fast besluten att vi skulle ta oss dit på mopeden med sidovagn. Mitt val hade varit taxi men eftersom Linus ser själva färden till och från Tesco Lotus som en del av upplevelsen så fick det bli mopeden helt enkelt. Till Klaeng gick det jättebra nästan ingen trafik alls, Linus hade dessutom valt en ny väg bara för att vi inte skulle behöva åka så långt på den stora och mycket trafikerade vägen som går passerar utanför affären. Men vi var ändå tvungna att ge oss ut i den i mina ögon livsfarliga trafiken för att göra en U-sväng för att sen kunna svänga in på Tesco Lotus parkering. Precis som de tidigare gångerna vi åkte genom Klaeng klarade Linus körningen galant. Jag däremot klarade inte situationen lika galant, jag tyckte det var riktigt obehagligt så obehagligt att jag för att överrösta de stora lastbilarna med falsettröst skrek till barnen att de skulle hålla i sig riktigt hårt medan jag kramade deras små kroppar så de nästan inte fick luft. Väl inne på Tesco Lotus var jag åter i balans och jag handlade både presenter, skor och kläder så jag var nöjd. Vi avslutade shoppingbesöket med att äta god pizza och caesarsallad på en italiensk restaurang inne i mallen och där sitter vi och smaskar som vilken barnfamilj som helst. Plötsligt utanför restaurangens stora glasfönster ställer det sig ett gäng med thailändska skolungdomar som ivrigt vinkar till Lukas och Leo, ett spontant möte som slutade med att vi alla formade våra händer till hjärtan, de till oss och vi till dem. Hemresan från Tesco Lotus gick bra, den känns på något sätt mycket enklare och jag kan inte riktigt förklara varför, men väl hemma så drog jag en lättnadens suck. På eftermiddagen ringde vi och grattade morfar på hans födelsedag, morfar meddelade att det regnade och att han fyllde 26 så allt verkar vara precis som vanligt.

Vi besöker Kims Beach

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 109 av 120

Idag när vi vaknade var solen täckt av regntunga moln och det blåste, vi bestämde oss ändå för att åka till stranden för att gå en promenad. Vi packade in leksaker, extra kläder och oss själva i familjemopeden för att åka till Kims Beach. På stranden var vågorna stora och de ända turisterna som hade letat sig ned till stranden satt i mitten av den stora restaurangen medan de tittade ut över det dramatiska havet. Linus och jag satte oss ned i några solstolar medan killarna fulla av energi gjorde långa vägar i sanden där de sedan körde sina leksakslastbilar. Eftersom vi ägnat största delen av förmiddagen till att vänta på att regnet skulle dra vidare så blev det snart dags för lunch som intogs på strandens restaurang. Medan vi väntade på maten satt vi länge och tittade på de många flaggorna som prydde restaurangens tak, nästan varenda fotbollsklubb i Sverige var representerad. Efter maten så passade vi också på att sätta en nål på den stora Sverigekartan som fanns på restaurangen och även om kartan nästan var helt täckt av röda nålar så hade ingen från Knivsta varit där förut. Efter maten gick vi en lång promenad på stranden och snart därefter så blev Lukas och Leo hejdade av en ett gäng thailändare som ville fotografera våra små ljushuvuden. Det är andra gången på mycket kort tid som barnen blir stoppade för en spontan och kärleksfull fotografering och till min och Linus stora förvåning så står killarna helt stilla och både ler och tittar in i främlingarnas kameralinser. Våra egna bilder är mest tagna på barnen bakifrån i farten, lite lätt suddiga eftersom Linus och jag får springa rätt så fort för att hinna med i barnens hastighet.

Ännu en dag under solen

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 108 av 120

Nu är vi helt och fullt installerade i hus nummer 20 och Lukas och Leo som redan är orienterade i närområdet har nyfiket sett sig omkring i jakt efter nya lekkamrater. I huset mitt emot bor en trevlig familj från Uddevalla och våra vildar blev snart ett med deras killar som är i ungefär samma ålder som Lukas och Leo. Medan barnen sprang sina rundor runt huset kunde vi vuxna njuta av den varma kvällen och pratstunden övergick snart till gemensam middag bestående hemkörd thai-mat från The Kitchen. Efter middagen satte sig barnen mätta och belåtna och lite trötta efter allt spring på rad i soffan framför en dvd med Pettsson och Findus, så i lugn och ro kunde vi andra dela och ta del av våra erfarenheter och tankar kring familj, resandet och livet. För det är väl ändå det här som resandet handlar om, att knyta nya kontakter, se och höra hur andra lever sitt liv, skaffa sig nya erfarenheter och på så sätt lära känna sig själv – det blev en mycket trevlig dag och kväll.

Buddha Day

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 107 av 120

Thailändarna firar Buddha Day idag och vi utlänningar firar Alla Hjärtans Dag, och hela Mae Phim har invaderats av festglada människor som är här för att njuta av sol och bad. Linus och jag har inte några planer på något alla hjärtans dags firande, för det känns som att vi har haft 107 fantastiska fina dagar tillsammans, som vi för alltid kommer att minnas i våra hjärtan. Jag känner mig stolt och lycklig över att vi tog beslutet att ge oss iväg på en lång resa tillsammans med våra barn och om det är någon som råkar läsa det här som också funderar på att göra något liknade så säger jag bara – gör det!

Men för oss var det inte enkelt att gå från ett inrutat liv där nyckeln till framgång ligger någonstans mellan planering och uthållighet. Att dessutom helt plötsligt befinna sig i oceaner av tid tillsammans med sina barn som fortsätter vara precis som barn ska vara, i en miljö som där man själv kanske inte känner sig helt trygg, kan ta fram sidor i en själv som man inte trodde fanns. Det finns stunder då det kan kännas som en utmaning att leva tillsammans med en trotsig treåring och en frustrerad fyraåring och livet blir inte precis enklare om man ger sig ut på en fyra månaders långt reseäventyr. Även om jag och Linus var förberedda på att föräldraskapets utmaningar inte automatisk skulle förvinna, bara för att solen skiner och att det är varmt ute, så kunde vi omöjligt veta hur det faktiskt kommer att gå. Så här långt har vår resa varit fantastik, den har inte varit enkel och den har på många sätt varit prövande men inte på det sättet som jag hade trott. Den riktiga utmaningen låg i att vara helt och fullt närvarande i relationen till de som jag älskar mer än något annat.

En tur till apberget

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 106 av 120

Idag skulle vårt hus få besök av pest-control och efter det får man inte vara i huset på mer än två timmar så vi bestämde oss att åka och besöka aporna som bor vid ett tempel på vägen mot Ban Phe. Vi packade in oss i mopeden och gav oss iväg men innan vi kunde åka till aporna skulle vi tanka mopeden och fylla på vårt kontantkort på mobilen på Seven Eleven. Det var nästan ingen trafik på vägen till Ban Phe så vi kunde i lugnt tempo ta oss till templet där aporna bor. Eftersom vi hade hört att de kunde bli väldigt framfusiga, gjorde vi som vid förra besöket, vi tog inte med oss något att mata dem med. Men nu var det senare på turistsäsongen och så snart vi hade tagit oss upp för den branta backen möttes vi av en stor flock av ivriga apor. Lukas och Leo blev förskräckta och jag och Linus fick bära killarna en bit bort från mopeden där vi på avstånd kunde titta på medan aporna från golv till tak genomsökte vår moped med sidovagn. Aporna konstaterade dock ganska snart att det inte fanns något ätbart på fordonet så de drog sig sakta tillbaka till träden bredvid vägen. När vi tittade på de många aporna som klättrade på och under vår moped kunde jag inte låta bli att minnas den stora slangbella som parkvakten tog fram när en apa närmade sig oss när vi besökte nationalparksstranden på Koh Lanta, jag kan nu förstå den händelsen lite bättre. Efter en stund hade lugnet lagt sig och vi kunde i lugn och ro betrakta aporna innan vi åkte tillbaka mot Mae Phim. På hemvägen stannade vi och åt lunch på Coca Cola stranden, där vi också gick en lång promenad kryssandes bland alla sopor som de kraftiga vågorna tagit upp på land.

Regn över Mae Phim

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 105 av 120

Idag fick Lukas och Leo välja vad de ville göra och valet var enkelt, lekplatsen. Så innan dagen blev allt för varm fick killarna leka så mycket de bara orkade i den efterlängtade klätterställningen. Lunch åt vi på den lokala restaurangen därefter blev det bad i poolen men snart så tornade mörka moln upp sig på himlen så vi gick hem till vårt lilla hus. Snart därefter så började regnet försiktigt att falla men det tilltog snart i styrka och strax därefter så fullkomligt hällde regnet ned över vårt tak. Den kraftiga regnskuren gav ingen större effekt på värmen utan det är fortsatt varmt även om det är betydligt mer fuktigare luft än mot tidigare. Eftersom vi inte har sett regn på säkert mer än en månad sedan, tyckte vi att det var mysigt och sitta på altanen medan vi tittade på de stora vattenpölar som bildades av regnet. Lukas och Leo ville gärna springa ut i regnet och i ett obevakat ögonblick hann Leo ge sig iväg, men när han springande kom tillbaka så halkade han på altanens klinkersgolv. Han ramlade bakåt och slog i huvudet hårt mot stengolvet, lyckligtvis så visade det sig inte vara så illa som Linus och jag befarande och han repade sig snart. När regnet avtagit så tog vi en tur med mopeden runt Mae Phim och kvällen slutade med ett besök på restaurangen Tequila eftersom Leo ville äta köttbullar och med tanke på att han nästan fick hjärnskakning så fick han bestämma.

Cirkeln är sluten vi är tillbaka i Mae Phim

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 104 av 120

Mae Phim, Bali nr 102 – Koh Chang – Koh Kood – Koh Mak – Mae Phim, Bali nr 69 – Kuala Lumpur – Kata Beach, Phuket – Koh Lanta – Ao Nang – Khao Lak – Mae Phim, Bali nr 20

”Hemma” är nog bäst ändå, vi börjar och slutar vår resa på Bali Residence i Mae Phim, där finns det hus att hyra i olika storlekar och prisklasser, utmärkt service av Sun4U, stort fint poolområde, en bra barnvänlig restaurang, nära till fin sandstrand, villaområdet är lugnt och nästan bilfritt och trafiken i Mae Phim är så pass lugn att familjen säkert tar sig fram på moped med sidovagn.

Phuket-Kuala Lumpur & Phuket-Bangkok

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 103 av 120

Idag är det dags att säga hej då till farmor och farfar och till lilla Bang Lut, vi har haft en bra vistelse här och det har varit jätteroligt att farmor och farfar kom och gjorde oss sällskap under vår resa här i Thailand. Men efter tre veckor här i Khao Lak området är det dags att resa vidare och vi flyger till Bangkok för att sen åka mot Mae Phim där vi kommer att hyra ett hus de sista två veckorna innan det är dags att åka hem till Knivsta. Farmor och farfar kommer att åka vidare till Malaysia och Kuala Lumpur där de kommer att stanna i några dagar innan det är dags för de att åka hem till Göteborg. Vi har bokat transport till flygplatsen i Phuket genom Tommy som husets ägare heter, en bil hämtar farmor och farfar klockan sju och ytterligare en bil kommer och hämtar hos klockan tio. Vårt flyg avgår några timmar senare och vi kommer att flyga till Bangkok och där väntar ytterligare en bil som ska ta oss ned till Bali Residense i Mae Phim. Eftersom vi hann packa nästan allt igår så var det bara för oss att plocka ihop det sista, diska, bära ut soporna och kolla att Lukas och Leo inte har parkerat sina leksaksbilar på allt för konstiga ställen. Vi hann till och med ta oss ett sista dopp i poolen innan vår bil kom för att köra de elva milen ned till flygplatsen. Chaufören körde lugnt och tryggt och vi var snart framme, även den här gången var det väldigt många människor som väntade på att få flyga och köerna var långa. Incheckning till vår flight hade inte öppnat när vi väl hade kommit igenom första väskkontrollen, så vi passade på att tillsammans med våra tre väskor, två hopfällbara vagnar och en fågelbur, att äta en hamburger lunch på Burger King. Efter att ha plastat in fågelburen och Leo och Lukas två leksaks betonglastbilar kunde vi äntligen checka-in vårt bagage. Vänthallen för inrikesflyg visade var liten och det som fanns att tillgå var några små snabbmatsställen, souvenirbutiker och en liten tidningskiosk, men där lyckades jag hitta det senaste numret av tidningen ”top gear” till killarna och tidningen ”home & gardens” till mig. Efter ytterligare väntan så kunde vi äntligen påbörja den timmes långa flygresan till Bangkok, bara en halvtimme sena. På planet serverades det juice och bulle, som Lukas och Leo gladligen uppskattade. Flygresan var snabbt avklarad, även avstigning och busstransporten till terminalen gick väldigt smidigt och efter en kort väntan på vårt bagage kunde vi ta oss till exit 3, där vi efter några minuters väntan hittade vår chaufför. Dagens enda incident stod några turistande damer för i det långa transportbandet inne på flygplatsen, de lyckades fastna med vagnarna precis när de ska av bandet och efter dem kom vi med våra vagnar. Men som tur var hade vi inte några människor precis bakom oss så vi behövde inte gripas av panik när vi var tvungna att backa på bandet och Lukas och Leo höll sig mirakulöst också på benen och kort därefter lyckades de få ordning på bagagevagnarna och vi fick snart fast mark under fötterna. Transporten ned till Mae Phim gick i rasande fart och snart hade både Lukas och Leo somnat, Linus och jag passade på att njuta av tystnaden medan vi såg mörkret sänka sig över det Thailändska landskapet utanför bilrutorna. Efter en lång resdag rullade vi in genom vakten på Bali Residence och Lukas och Leo tittade nyvaket ut genom rutan och konstaterade snabbt att vi var ”hemma”. Snart hade vår chaufför hittat hus nummer 20, som vi har hyrt de sista tretton dagarna innan det åter igen är dags att åka till Bangkok, men då är det för att vi har nått slutet på vår resa.

Vi kramar ur det sista ur Bang Lut

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 101 & 102 av 120

Vi passar på att utnyttja Thai Lifes massage ordentligt de sista dagarna i Bang Lut, annars njuter vi av det varma vädret, god mat från områdets Thai-restaurang, vår egen pool och det stora huset innan det är dags att packa ihop våra saker för att resa vidare. Lukas och Leo gillar den stora saltvatten-poolen och de simmar nu riktigt bra från poolkant till poolkant, de har också lärt sig att dyka ned till botten vilket de gör om och om igen.

Elefant promenad

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 100 av 120

Idag var det dags för farmor och farfars premiär tur på elefant, så strax efter elva blev vi upphämtade vid villan i Bang Lut och körda till elefantlägret. Efter lite väntan som fördrevs med att försöka så en liten burfågel säga hej på thai, så kom de stora elefanterna. Jag, Linus och Lukas fick rida på en elefant medan farmor, farfar och Leo fick rida på en lite mindre elefant, när vi var lastade och klara så traskade elefanterna i sakta mak mot djungeln. Stigen gick upp och ned, hit och dit och elefanterna gick uttråkat framåt medan elefantskötarna koncentrerade sig på att ta bilder med våra kameror. Efter en kort tag kom vi fram till floden där det var dags för avsittning och ombyte till badkläder för ett snabbt dopp med de stora elefanterna. Farmor, Leo och Linus var snabba i vattnet med jag och Lukas stod tvekande kvar vid stranden medan farfar gladligen dokumenterade allt med kameran, efter några minuter hade Lukas bestämt sig för att han ville bada men inte tillsammans med några elefanter. Men då var badtillfället över och de stora djuren traskade sakta upp ur vattnet och istället för att bada fick jag och Lukas fotograferas tillsammans med elefanterna från marken. Därefter var det påklädning och uppsittning och snart gungade vi hemåt mot elefantlägret. Väl tillbaka på marken blev vi erbjudna att köpa bananer som vi gladligen bjöd de matglada elefanterna, några minuter senare var det dags för elefanterna att göra rundan i repris med nya nyfikna turister medan vi snart kördes tillbaka till Bang Lut.

En fin liten inredningsdetalj

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 99 av 120

Jag kunde inte låta bli, jag har köpt en fågelbur gjord av trä den kommer att bli snygg hemma på vår altan. Nu ska jag bara få hem den hel och rund, men det får bli ett senare problem.

Marknad i Khao Lak

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 98 av 120

I vår fortsatta jakt efter presenter och fina saker åkte vi till marknaden i Khao Lak, vi passade även på att titta på den stora polisbåten som tsunamin flyttade lågt upp på land. Marknaden i sig var en besvikelse, turistigt, prålig och färgglad så vi begav oss snart mot den del av marknaden som mest består av mat. Där gick vi länge och beundrade olika sorters fula fiskar, larver, grishuvuden och fågelfötter, eftersom vi inte riktigt har tillräckligt med mod för att pröva de friterade insekterna så köpte vi istället med oss majskolvar och friterad potatis på pinne.

Glasscafé i Takua Pa

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 97 av 120

Vi hade blivit tipsade om att det fanns ett glasscafé i en fin trädgård i Takua Pa, så när det hade blivit lite svalare så begav vi oss norrut. Snart var vi framme och trädgården var jättefin och Lukas och Leo fascinerades av några stora fiskar i en damm, glassen var hemmagjord och smakade bra. Vår glassälskande farfar var mycket nöjd med besöket.

Similan National Marine Park

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 96 av 120

Koh Similan, med nöd och näppe Thailand. De nio öarna ligger långt, långt ut i Indiska oceanen som gröna fyrbåkar i en blågrön rymd. Sex mil åt öster ligger Thap Lamu och fastlandet. Rakt ut åt väster kommer ingenting, ingenting och så småningom ögruppen Nikobarerna. Någorlunda riktig landkänning blir det först vid Sri Lanka. Känslan av avlägsen utpost är uppenbar. Similan är grönt, grönt inbjudande och vackert, men lever på havets villkor. Eoner av vind och rörelse har en lekfull skapelseprocess format stenbumlingar, djungel, koraller och stränder. Resultatet på land påminner om sen Picasso, under ytan är det mer Jules Vernes och en färgskala som sträcker sig bortom sans och förnuft. Ett internationellt dykmagasin placerade Similan bland de vackraste öarna och världens bästa dykvatten. Har man varit här med cyklopet framför ansiktet tvekar man inte på om det är sant. Neon blå moln av småfisk, lyrformade morer och papegojfiskar bildar en ljudlös och märkligt synkroniserad balett mellan hjorthornskoraller och svavelgula tubkoraller. Rörelsemönstret är omotiverat, snabbt och ryckigt. Formspråket är främmande. Färgerna skriker ut udda existenser i ett mörkt hav. Lila sjöstjärnor, röda sjöanemoner, fiskar i bambugrönt. Sköldpaddor. Havets poesi.

Ur Vagabond: Thailands öar och stränder, Koh Similan

Linus och jag lämnade barnen hemma med farmor och farfar och åkte på en dagsutflykt till Similan öarna där vi snorklade vid ö nr 9, nr 8, nr 7 och nr 4. Vi kan intyga att Vagabonds beskrivning stämmer, vilken fantastiks snorkling och vilken fantastiks dag!

Marknad i Gamla Takua Pa (igen)

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 95 av 120

Stela efter gårdagens mopedutflykt till de varma källorna i Kapong så begav vi oss ned till Bang Lut Beach för att skämma bort oss med en varsin massage. Leo och Lukas ville också få massage vilket de fick, en halvtimme per barn och det var mycket uppskattat av dem båda. Eftersom Lukas och Leo inte kan eller vill simma i havet ville de båda, efter en lunch på stranden åka hem till huset och bada i poolen. Framåt eftermiddagen värmde solen inte lika hett som tidigare så jag, Lukas, farmor och farfar passade på att åka till söndagsmarknaden i Gamla Takua Pa för att se om vi kunde hitta några roliga presenter till de där hemma. Hem kom vi med många små påsar som innehöll kulörta skor, mat och annat smått och gott. Idag är det val här i Thailand och även om vi inte här i Bang Lut märker av oroligheterna i Bangkok så följer vi såklart utvecklingen via svenskmedia.

Pak Phu (Kapong) hotspring

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 94 av 120

Idag bestämde vi oss för att åka till några varma källor som heter Pak Phu hotspring, de ska ligga cirka 1 timmes mopedfärd från huset. Farmor och farfar åkte på en moped medan Linus, jag och barnen åkte på mopeden med sidovagn. Vi åkte, åkte och åkte och efter det att vi stannat vid en tjockis-Buddha-staty blev vägen bara mindre och mindre och snart tog asfalten slut och en grusväg tog vid. Osäkra på om vi hade hamnat rätt så skickade vi ut farfar i förväg för att kontrollera läget, men han var snart tillbaka och meddelade att vi nog var på fel väg. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till det ställe där vi sist såg en skylt som visade att vägen mot de varma källorna, där låg det en liten restaurang där Linus kunde fråga efter vägen. En man på restaurangen beskrev gärna vägen för oss och snart förstod vi att vi måste ha varit på rätt väg men att vi bara skulle ha fortsatt på den lilla grusvägen. Så vi vände om och körde tillbaka samma väg som vi kom, men istället för att vända när vägen förvandlades till stig så fortsatte vi och snart kom vi fram till en liten flod. Eftersom vi var osäkra på om vi hade hittat rätt gick Linus ner till de fördämningar som var byggda i floden för att kontrollera vattnets temperatur och mycket riktigt vattnet var väldigt varmt. Vi fortsatte därför längs med floden och snart så såg vi några thailändska killar som badade i den lilla floden. Vi fortsatte att kolla omgivningarna i jakt på ett vad vi trodde skulle vara ett vattenfall, men vi gav snart upp och vände tillbaka. Killarna som vi hade sett bada var borta och vi begav oss mot den lilla fördämning där de hade badat för att se om deras lokala kännedom kunde visa oss källan och mycket riktigt där trängde det upp hett vatten. Efter att ha bytt om till badkläder så gick vi försiktigt ned i vattnet så att vi inte skulle bränna oss på det heta vattnet eller göra oss illa på de många äggskalen som låg i sanden. Snart var så gott som alla nere i den lilla fördämningen och där låg vi och njöt av det varma vattnet medan fascinerades av att i det grumliga vattnet, glittrade små flisor från de guldiga små stenarna som fanns runtomkring oss. Friska och befriade från krämpor klev vi upp ur vattnet, bytte om och begav oss mot mopederna för att påbörja vår långa färd hemåt.

Simträning hemma i poolen

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 93 av 120

Idag åkte farmor och farfar på en dagsytflykt till James Bond ön, kvar hemma var vi. Dagen ägnades åt att bada i poolen och Lukas och Leo fortsatte träna på att simma. Lunchen åt vi nere på Thai Lifes restaurang på Bang Lut Beach, efter maten så tog vi en promenad på stranden men det var väldigt varmt så vi åkte snart hem igen. Framåt kvällen kom farmor och farfar tillbaka mycket glada och nöjda efter en intressant utflykt.

Det kinesiska nyåret

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 92 av 120

Medan vi tog oss en lugn dag hemma i poolen så kunde vi höra att firandet av det kinesiska nyåret har börjat, med jämna mellanrum hör vi smatterband som låter så högt att det ekar mellan bergen. Lukas och Leo simmar nu helt utan flythjälp från poolkant till poolkant. Deras simteknik skulle inte godkännas av svenska simsällskapet, men den fungerar alldeles utmärkt.

Off-road tur i djungeln

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 91 av 120

Klockan 8:30 var det 4 förväntans fulla killar som stod på resorten Thai live som ligger i närheten av vårt hus.

Vi skulle ut på offroad körning i djungeln!

Lina stannade hemma.

Lite efter utsatt tid så rullade två stycken offroad jeepar in, killarna börja hoppa av lycka. Lukas och Leo tycke att bilarna såg ut som monstertruck.
Efter en lång tur på landsvägen svängde vi in i en nationalpark, där frågade guiden om det var någon som ville sitta på taket på jeepen. Våra killar var så klart först på plats med pappa i mitten.
Turen gick rakt ut i djungeln. Tyvärr var vår chaufför ivrig med machetasen. Så fort det fanns ett hinder var han ute tog bort det.
Vår tyska guide var riktigt duktig när det gäller att underhållning alla på bilen och även kunde han mycket om djur och växter i djungeln.
Vi gjorde flera stopp längs vägen och tittade på köttätande växter, gummiträd, palmolja, svartorkide, röd blomma med bedövade effekt på fiskar och olika bambu sorter.
Vägen slutade vid en stig som gick till ett vattenfall.
10 minuter senare var vi framme, vattenfallet var litet pga. att det inte hade regnat på många dagar. På vägen tillbaka till bilarna så undrade Leo och Lukas när jeeparna skulle köra i lera. Jag ställde frågan till vår guide om vi skulle köra i lera.
Fick till svar att vi inte skulle köra i lera med däremot skulle vi köra i en flod.
Nu lyste det i Lukas, Leos och Linus ögon. Vi hade ju sätt att bilen hade snorkel som slutade uppe vid mitten av framrutan. Efter att studerat snorkeln kom Lukas och Leo fram till säkrast borde vara att sitta på taket för att inte komma så långt ner i vattnet.
Jag meddelade guiden att vi ville sitta på taket när vi kom till floden. Vilket vi skulle få göra när vi kom dit.
En timma senare var vi framme vid floden och Leo hade somnat.
Men jag behövde bara säga till Leo att vi var framme vid floden och han var med på noterna. Fyra sekunder senare var uppe på taket. Och resten av gästerna på flaket. Chauffören var informerad om att Lukas och Leo ville åka som en monstertruck.
Chauffören kom upp till oss på taket och tittade och spände säkerhetsbältena. Där efter informerades alla som var på flaket att lägga in alla sina väskor i bilen och spänna fast sig.
Där efter började turen ner i floden, för att alla skulle bli så blöta som möjlig körde han full fart och zick zick. Resultatet var att alla blev blöta. Leo tjöt av lycka. När chauffören kom ut och kollade till oss gjorde vi alla tummen upp!
Detta gjorde att vår chaufför höjde nivån och tur två i floden startade.
Denna gång gick turen på djupare vatten och alla blev riktigt blöta.
När chauffören kom ut skrek Leo COLT och gjorde tummen upp.
Chauffören såg riktig nöjd ut.
När alla var sjöblöta var det dags för restaurang. Maten var god på Kapong Garden Resort
Därefter blev det gummi kajak i en fors. Linus, Lukas och Leo delade på en kajak och Ingvor och Bert åkte i en egen kajak.
Turen varade i en timma och bjud på många forsar, elefanter, ormar och vatten bufflar.
När vi blev avsläpta på Thai Live var det 5 mycket trötta själar som lämnade Jeepen.

En mycket lyckad dag.

På utflykt till Khao Lak

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 90 av 120

Idag så lämnade jag och Linus barnen med farmor och farfar, för att åka på utflykt till Khao Lak. Leo som för några dagar sedan hade feber ville med bestämdhet stanna hemma, hela dagen. Så Linus och jag vinkade hej då medan vi gasade iväg på farfars nya fina hyrda moped (utan sidovagn). En halvtimme senare så kom vi in i Khao Lak som visade sig vara mycket mindre än vad jag hade företsälls mig, planerna att ägna dagen åt shopping fick jag till Linus stora glädje blåsa  av för där fanns det ingenting av intresse. Istället bokade vi några dagsutflykter till James Bond ön till farmor och farfar en snorkel tur till Similan öarna till mig och Linus och en off-road tur i djungeln till Lukas, Leo, Linus, farmor och farfar. Istället för shopping tog jag istället en ansiktbehandling för att sedan avancera till en svensk massage. Den svenska massagen visade sig vara rena tortyren, den rejäla thai damen stod och ilsket trampade på min rygg medan jag kved – it really huuuurts, men hon låtsades inte höra utan fortsatte som ingenting. Mycket mörbultade satte vi oss tillrätta på mopeden, men först efter att vi har handlat mat på den lilla affären som har ett utbud anpassat för utlänningar.

Ön Koh Kho Khao

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 89 av 120

Idag åkte vi ut till den ö som ligger bara tio minuters färd med färja från Baan Nham Khem som ligger bara några kilometer från vårt hus. Eftersom vi skulle ha med oss mopeden med sidovagn till ön, var vi tvungna att vänta på bilfärjan. Men när vi kom till färjelägret så hade de lastat ett flertal bilar och mycket snart fick även vi backa ombord på färjan. Om vi istället hade valt att lämna mopeden vid färjelägret hade väntetiden varit kort, eftersom man då istället åker longtail-båt, vilket spontan trafikerar fastlandet och den lilla ön så snart de har fått en eller flera passagerare. Koh Kho Khao var knappt trafikerad och snart hade vi den raka och breda landsvägen för oss själva, så Linus kunde ostört gasa upp moped-ekipaget till dess max hastighet. Ön består till största delen av ett flackt landskap täckt av sand och gräs, med Casuarinaträd längs den närmare två mil långa stranden. Fartvinden fick våra ögon att tåras och efter en lång raksträcka kände vi att det var dags för ett lunch stopp, och på S&N Resort åt vi en god lunch och medan vinden fläktade spanande vi ut över det stilla havet. Styrkta av den goda lunchen ville vi se om vi kunde hyra oss ett par kajaker och på kartan såg vi ut en plats märkt kajak pir. Vägen till kajak-piren visade sig vara smal och väldigt sandig och efter några kilometer kom vi fram till en smal bro av slitna brädor, där parkerade vi mopeden och gick de sista tvåhundra meterna till sandstranden. På stranden fanns det ingen kajak-pir, det fanns inget - absolut ingenting och så långt vi kunde se så var det helt öde bara en lång bred gul sandstrand. Väl upp på den breda landsvägen kom vi överens om att fortsätta leta efter en kajak-pir och snart hade vi hittat en ny liten stig som vi styrde in på. Efter några kilometer kom vi till en ny liten bro som inte tillät vår breda moped med sidovagn, vi parkerade och begav oss till fots längs stigen. Snart kom vi kommit till en liten stuga som kallades ”bird watching tower” de enda fåglar vi såg var två stora vita fåglar som sällskapade med två betande vattenbufflar. Efter det att vi hade tittat på vattenbufflarna och vattenbufflarna hade tittat på oss vände vi tillbaka och gick tillbaka till mopeden. Snart var vi tillbaka på landsvägen och vi kunde bege oss mot öns norra ände, väl där hamnade vi på en liten resort där vi handlade oss en varsin frukt-shake. Trötta av värme och sol skakade vi snart hemåt i mopedens sidovagn, och ganska snart var vi framme vid färjelägret och där var det bara att åka ombord på den väntade färjan. Trötta och mätta på intryck kom vi till huset vid middagstid och snart hoppade vi alla i den svalkande poolen.

Marknad i GamlaTakua Pa

Bang Lut Village, Khao Lak

Dag: 88 av 120

Idag bestämde vi att åka till en marknad i en by några mil från Bang Lut, men den började först vid klockan tre så vi hade gott om tid att bada i poolen. Lunchen åt vi på vår närmaste restaurang som serverade svensk husman som idag bestod av köttbullar, potatismos, brunsås och lingonsylt vilket smakade precis som ”hemma”. Innan vi kom till marknadens så gjorde vi ett besök Tsunami Victim Cemetery, där de kroppar som inte kunde identifieras blev begravda, efter det att deras dna har sparats i ett särskilt register. Så istället för att det står ett namn, står det olika kombinationer av siffror och bokstäver på varje gravsten. Även om gravstenarna var märkta med för oss helt okänt nummer så hade det gjorts stora hjärtan av sand runt många av gravstenarna och i sanden stod det ur brunna ljus, vilket visar att vetenskapens betydelse är ovärderlig.

Vi åkte sedan vidare mot markanden i Takua Pa och tjugo minuter senare nådde vi den lilla byn och efter att ha hittat den avstängda gatan där marknaden var så parkerade vi vår moped med sidovagn. Första stoppet gjordes i en skobutik där hittade farmor och farfar ett varsitt par fina flip-flops. På marknaden fanns det mängder av mat och snart hade vi handlat ihop en god middag med efterrätt, sen var det bara för oss att bege oss hemåt mot huset Bang Lut.

Ban Nam Khem Tsunami Memorial Park

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 87 av 120

Idag besökte vi Ban Nam Khem Tsunami Memorial Park som ligger ett par kilometer från vårt hus i Bang Lut, på vägen dit stannade vi och tittade på det ”Evacuation Shelter” som ligger närmast vårt hus. Vi gick genom den lilla parken som utgör Tsunami Memorial och när vi tittade på bilder från katastrofen, och sedan tittade ut över det stilla havet och den långa fina vita stranden är det svårt att föreställa sig att det plötsligt kom en våg som tog allt i dess väg. När man passerar de allt mer solblekta och snart oläsliga skyltarna där det står ”tsunami hazard zone” och när vi gick omkring i det trevåningar höga ”Evacuation Shelter” som av brist på underhåll hade börjat förfalla kan jag inte låta bli att fundera på varför det inte underhålls. Är det för att pengar fattas eller är det för att risken är liten att det inträffas igen eller har livet bara gått vidare helt enkelt, antagligen är svaret mer komplext än så. Men för de som förlorade ett barn, en vän, en partner eller en släkting borde katastrofens konsekvenser vara lika kännbara nu som för nio år sedan. 

Efter besöket i parken så åkte vi till den enda strandrestaurangen som finns här omkring, den tillhör resorten ”Thai Life” som ligger strax intill byn Bang Lut. Restaurangen har jättegod thai mat och maten smakar inte sämre av att man sitter precis vid sandstranden med fri utsikt över det blå havet. Vi hade tänkt ta oss varsin massage men de visade sig vara fullbokade till långt in på eftermiddagen, så vi trängde in oss på mopedens sidovagn och åkte till en lite lugnare del av stranden. Där kunde Lukas och Leo ostört leka i sanden medan vi andra letade snäckor och solade. När solen började bränna så bestämde vi oss att åka till huset för att bada i den svalkande poolen istället. När eftermiddagen började gå över till kväll åkte Linus och farfar ner till byn för att tanka mopeden och för att handla kycklingspett och grillad majs, till en enkel men uppskattad middag. När Lukas och Leo tryggt hade somnat i sina sängar, blev det ytterligare avsnitt av Solsidan tillsammans med sockrade micro-popcorn ett glas gott vitt vin.

Leo har feber

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 86 av 120

Idag vaknade Leo med feber så efter frukosten bestämde vi att jag och Leo skulle vara kvar hemma, medan Linus, Lukas, farmor och farfar åkte till Khao Lak för att turista. Jag och Leo passade på att titta på flera avsnitt av Alfons Åberg, som farmor hade haft med sig på deras dator. Det kändes bra att få mysa i soffan med en feberslö Leo medan han levde sig in i Alfons tecknade värld. Efter lite kall yoghurt och kokt ägg med kaviar, kylde vi ned oss i den fortfarande morgon kalla poolen. När ytterligare några timmar hade passerat kom resten av familjen hem efter en tur på mopeden med sidovagn som tog fyrtio minuter tur och retur till Khao Lak. De hade faktiskt stannat och ätit på Mac Donalds, och med sig tillbaka hade de en Happy Meal till Leo och en Big Mac till mig. Efter utflykten till Khao Lak hade Linus, Lukas, farmor och farfar blivit lite solvarma och svettiga så snart hade de hoppat i poolen. Till middag stektes det pannkakor på den stora gasspisen i villans kök, farfars pannkakor har sedan länge har stått på Lukas och Leo önskelista så det blev en lång väntan innan vi blev serverade. Till efterrätt blev det glass som inhandlades på Tesco Lotus, enbart för att farfar skulle få testköra mopeden och dessutom få en chans att vänja sig med den thailändska trafiken.

Bang Lut Beach

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 85 av 120

Idag testade vi den kilometer långa stranden bara 800 meter från huset, solen sken, havet var stilla och det fläktade behagligt, vi har det bra helt enkelt.

Vi ser oss omkring

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 84 av 120

Vi har hyrt en moped med sidovagn så idag kunde Linus och jag åka och handla medan Lukas och Leo var hemma i huset med farmor och farfar. Närmaste Tesco Lotus ligger bara några kilometer bort och där införskaffade vi dricksvatten och på vägen tillbaka stannade vi och köpte frukt. Även farmor och farfar var nyfikna på hur det såg ut i närområdet, så de åkte och handlade middag, grillad majs och kycklingspett från de mobila mopedköken nere i byn. När de kommit tillbaka så smaskade vi glatt i oss maten som de hade handlat, innan vi dagen var slut så fortsatte vi att titta och skratta åt Solsidan.

Villan i Bang Lut

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 83 av 120

Efter en god natts sömn så åt vi en mycket god frukost bestående av havregrynsgröt, nybakta frallor och bryggkaffe som Lukas och Leo smaskade i sig med god aptit. Leo visade sin uppskattning genom att efter frukosten spontant springa in i köket och ropa – tack, kocken det här smakade bra. Resten av dagen ägnades åt att bada i poolen och att försöka komma iordning i huset. Villan är välutrustad med en ny stor TV och DVD och till min och Linus glädje så hittade vi första säsongen av Solsidan bland filmerna, så när barnen hade somnat för natten (utan nappar) blev det en efterlängtad filmkväll.

Äntligen kommer farmor och farfar

Bang Lut, Khao Lak

Dag: 82 av 120

Idag ska vi äntligen möta upp med farmor och farfar, de är efterlängtade och vi har i ett par veckor pratat om hur det ska bli när de kommer. Tillsammans har vi hyrt ett stort hus som ligger i Bang Lut, två mil norr om Khao Lak och det ska verkligen bli spännande och se om huset och området motsvarar våra förväntningar. Jag och Linus tycker att det ska bli skönt att få bo i ett hus där Lukas och Leo kan leka med sina racerbilar utan att riskera att störa några andra hotellgäster. Precis på avtalad tid stod vår chaufför och väntade på oss, så det var bara för oss att checka ut från Mini House Aonang och ställa in vår allt tyngre packning in i bilen. Efter en mycket krokig bilfärd på lite mer än två timmar svänger vi in på den gata där huset ska ligga och efter ytterligare lite frågande så hamnar vi till slut rätt. Husets ägare är där och tar emot, men däremot hade farmor och farfar inte kommit ännu, något som vi nästan var helt säkra på att de skulle gjort. Huset var jättefint, stort och påkostat och sovrummen har stora skjutdörrar i glas som man kan öppna mot den turkoisa saltvatten poolen, här kommer vi att ha det bra i tre veckor framöver. Precis när husesynen var gjord och husets tekniska detaljer hade gåtts igenom, parkerad en silvrig personbil framför huset och ur bilen kliver farmor och farfar. De fick ett mycket varmt och högljutt mottagande följd av en snabb rundvisning av Lukas och Leo. Det visade sig också att husets ägare drev en frukost och lunch restaurang med svensk husman i villans ombyggda garage. Det innebär att vi inte har mer än tio meter att gå innan vi till lunch kan bli serverade rökt lax med dillstuvad potatis, pytt Bellman eller köttbullar med potatismos och till frukost kan vi få havregrynsgröt, nybakta frallor med ost och bryggkaffe. Den lilla restaurangen är uppskattad bland områdets skandinaver och för oss blev det en stor bonus, även om farmor och farfar nu får en ganska snedvriden bild av Thailand.

Tub Island, Chicken Island, Poda Island och Phra Nang Cave

Ao Nang, Mini House Aonang

Dag: 81 av 120

Efter en god natts sömn på det mysiga hotellet Mini House Aonang så serverades det en god frukost som alla i familjen uppskattade. Idag har vi hyrt en longtail-båt tillsammans med våra vänner och deras två barn. Mysigt att ha en hel båt för oss själva och dessutom ha möjlighet att påverka utflykten utefter våra önskningar och de fyra barnens behov. Efter att ha vadat ut i havet och klivit ombord på longtail-båten så gav vi oss iväg och några minuter senare kom vi något hörselskadade fram till Tub Island. Vi hoppade i land och där blev vi stående en kort stund i den vita sanden samtidigt som vi beundrade den två öarna som sammanbinds av en sandbank. Barnen som inte hann hälsa klart på varandra innan de avbröts av båtmotorns öronbedövande ljud, hoppade jämfota i sanden av glädje över varandras sällskap. Eftersom det var ett stort antal andra turister samlade på samma plats valde vi snart att fortsätta vidare mot nästa ö. På Chicken Island så stannade vi för att snorkla och snart hade de vuxna hoppat i det turkosa havet, medan barnen valde att betrakta de färgglada fiskarna från båten. Väl tillbaka i båten så upptäckte några av oss vuxna att vi hade blivit brända av maneter, men efter att sköljt med sötvatten så avtog svidandet men då hade intresset för snorkling svalnat. Efter några minuter på havet så blev nästa stopp Poda Island och där kunde alla i sällskapet bada, liten som stor i de stora men varma vågorna. När vi blev hungriga på lunch så var det bara att hämta vattenflaskor och lunchpaket i båten och snart satt vi på stranden och avnjöt en enkel men väldigt god lunch bestående av ris, ägg och kyckling. När vi sedan kände oss belåtna gick vi tillbaka till båten för vår fortsätta färd mot Phra Nang Cave, som vi nådde efter ytterligare några minuter på det blåsiga havet. När vi kom iland på Phra Nang Cave så tog det inte lång tid innan vi alla låg och guppade i det stora blå, där vi häpnades över det fantastiska landskapet runt om kring oss. Snart så begav vi oss simmandes mot den grott liknande inbuktning som den höga klippan bjöd på, barnen tyckte det var spännande att simma in i dunklet samtidigt som vi nyfiket betraktade stenformationerna högt över våra huvuden. Trötta och mätta på intryck begav vi oss med båten tillbaka till stranden i Ao Nang, och promenaden hem mot hotellet gick i långsam takt. Efter dusch och vila i det svala hotellrummet så var vi återigen pigga då det var dags för att mötas upp för middag och drink, ett perfekt avslut på en perfekt dag, tack familjen C.

Nu reser vi vidare till Ao Nang

Ao Nang, Mini House Aonang

Dag: 80 av 120

Idag är det dags att resa vidare mot Ao Nang och lämna Koh Lanta, och medan Linus, Lukas och Leo lekte på stranden kunde jag i lugn och ro packa ihop vår packning. Efter en lunch på hotell Amantras restaurang och kom vår bil och efter lite fix och trix med de två barnstolarna kunde vi åka vidare mot färjan. Linus och jag funderade lite på hur långa körerna mot fastlandet kunde vara, men till vår förvåning så var det inga köer alls. Det blev en kort väntan innan vi kunde åka ombord på den första av de två färjorna som ska ta oss över till fastlandet. När vi väl kom till färja nummer två blev kötiden något längre, men under tiden vi väntade så roade vi oss med att titta på hur färjorna styrde mot den motsatta strandbanken i den starka blåsten. Efter vi fått vår bil rejält översköljd med havsvatten kunde chauffören köra av bilfärjan, när vi en kort stund senare kom ut på motorvägen så var det ”plattan i mattan”. Två timmar senare rullade vi något fartblinda in i Ao Nang, och efter ytterligare lite letande hittade chauffören vårt hotell som heter Mini House Aonang. Hotellet var jättefint, fräscht och snyggt något som vi verkligen inte har varit bortskämda med under vår tid på Koh Lanta. Hela familjen hann ta en välbehövlig vila innan det var dags för att gå ut och möta upp några nära och kära vänner från Sverige för en efterlängtad middags date. På en restaurang men både buffé och grill, fanns det något för alla och snart hade fyra vuxna och fyra små busfrön hittat något gott att äta. Linus och jag ville veta allt som har hänt där hemma och våra vänner var nyfikna på våra erfarenheter efter att ha varit på resande fot i nästan två och en halv månad. De hävdade att ingenting av vikt hade hänt där hemma och även om jag tvivlar på det så stillade det i alla fall den hemlängtan som vuxit sig allt starkare de senaste dagarna. Efter middagen promenerade vi hem till hotellet, mätta och belåtna i den varma kvällen bärandes på två mycket trötta barn.