Julafton

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 55 av 120

Till Leo och Lukas stora lättnad så visade det sig att tomten hade hittat till vårt hus i Mae Phim, när vi efter ett förmiddagsdopp i poolen kom tillbaka till huset hade tomten lämnat en säck med julklappar utanför vår ytterdörr. Barnen tyckte julklappsöppningen var otroligt spännande och tårar, skratt, besvikelse och ändlös glädje blandas om vartannat på bara några få minuter. Men jag tror att slutresultatet blev ganska lyckat för snart hade vi två killar som entusiastiskt lekte med sina nya leksaksbilar. Huset som vi hyr nu saknar wi-fi, så vi begav oss till den närbelägna lekplatsen för att utnyttja deras nät. Så medan Lukas och Leo lekte apor i klätterställningen, passade vi på att kontakta omvärlden för att önska nära och kära en riktigt god jul. I väntan på kvällens julbord så passade vi på att testa play-do leran som tomten hade kommit med, hela familjen satt länge vid köksbordet och degade och kreativiten flödande.

Nyduschade, kammade, finklädda och fyllda av förväntningar begav vi oss till det julbord som områdets restaurang anordnade. Med ett sjuttiotal andra traditions längtande skandinaver åt vi glatt allt som ett digert julbord kan tänkas innehålla. Över borden hördes skratt blandat med snapsvisor och det ända som påminde oss om att vi faktiskt var i Thailand var att vi åt under bar himmel och att vinden var ljummen. Hur några som inte är uppväxta med vår speciella julmat kan laga till den på ett sådant sätt så att den smakar som hemma är för mig en gåta, men de hade lyckats riktigt bra. Vi rycktes med av den goda stämningen och medan Lukas och Leo med god aptit åt, prinskorv, köttbullar och revbensspjäll kunde Linus och jag i lugn och ro smaka nästan allt på julbordet. Efter maten träffade barnen på ett gäng likasinnade vildar och försvann ut i mörkret i för att springa av sig den ackumulerade spänning som bara kan infinna sig på julafton. Allt gott har ett slut och snart hördes Leo, som högt grät likt Lille-Skutt över sin borttappade leksaksbil som hade hamnat någonstans i det mörka gräset. Efter lite letande hittar vi i alla fall bilen, men vi tog tillfället i akt och tackade för oss och begav oss hem till huset. Mycket snart låg barnen och sov i sina sängar och Linus och jag kraschade i den stora soffan där vi förundrades över hur äckligt mätt man kan känna sig av julmat. Vin och choklad får vänta tills imorgon, istället passade vi på att ringde några samtal till Sverige för att önska god jul till de som saknas oss.

Vi önskar alla en riktigt god jul och tänk på att inte ta livet för givet.