White Sands Beach

Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 30 av 120

Efter en blåsig natt på Penny´s Resort så vaknade vi utvilade även om klockan bara var strax efter sju. Lyxen med nybakta frallor och ”svenskt” kaffe som vi skämde bort oss med i huset på Bali Residence i Mae Phim tog brutalt slut i och med den här hotellfrukosten.  Men killarna var överlyckliga eftersom det serverades mjölk med flingor, dessutom testade Leo glatt de stekta äggen och den kokta korven. Jag nöjde mig med pulver kaffe och några skivor rostat bröd (helt naturella) och lite färsk ananas, och gissa vem som hade kortast stubin när det började närma sig lunch. När frukosten väl var avklarad så packades det ner badkläder och stegen styrdes mot landsvägen för premiär av ”songthaew” en sorts kollektivtaxi där man sitter på flaket. Vi hann inte ens fundera på om det där med kollektivtaxi verkligen fungerar, innan en bil stannade och några minuter senare var vi på Hat Sai Khao eller White Sands Beach som den kallas.

Stranden är flera kilometer lång och täckt av pulvrig vit sand. Palmer kantar och djungeln ligger i ryggen, dessutom är havet långgrunt vilket passade oss utmärkt. Ganska snart var det dags för lunch och vi hamnade på ”Cookies Hotell” och med fantastisk utsikt över havet så började det vanliga frukost-lunch-middags-trotset. Ett barn som inte vill äta det och det andra barnet äter bara det, och det bubblas med sugröret och det ska inte sittas still på stolarna. Det slutar alltid med att Lukas plötsligt springer iväg, snabb som ett skott och Leo gör likadant men en aning långsammare så han hinner man allt som oftast fånga i flykten. Linus och jag hamnar i reptil-läge och hot, övertalning och mutor brukar alltid bli följden och som svar på detta kommer högljudda skrik från båda barnen. Det här är bara medan vi väntar på maten, när maten väl kommer till bordet då har man cirka tre minuter att äta sin egen mat och se till att man får i sig något att dricka så man är klar inför nästa utbrytningsförsök. Det farligaste av allt är att när Lukas springer iväg så skriker han -du kan inte ta mig, sen tittar han mer bakåt än framåt, buss, lastbil, bil, trappa, brygga, kant – do the math!

Efter lunch badade vi i det varma havet och allt var som vanligt igen, och vi hade en jättebra eftermiddag på stranden. Nu sover ”änglarna” och Linus och jag får lite tid över för att snacka fram en bra måltids taktik!

Koh Chang

Koh Chang, Penny’s Resort

Dag: 29 av 120

Klockan tolv var det utcheckning från hus nr 102 på Bali Residence, och förmiddagen gick ill att försöka samla ihop våra väl utspridda ägodelar ner i tre väskor. Vi hann även äta en snabb lunch på ”vår” restaurang innan avfärd och vi passade på att krama om Ann som driver restaurangen. När el och vatten var slutbetald så dröjde inte lång stund innan vår transport till Laem Ngop stannade utanför huset och efter en resa på 2 timmar så var vi framme vid färjeterminalen. Efter ytterligare 30 minuters väntan så var det bara att ta sin packning och traska på färjan, låter enkelt men med två överexalterade barn två vagnar och tre väskor och en stor handväska så lämnade både Linus och jag vår trygghetszon flera gånger om.

Väl på färjan så tornade snart mäktiga Koh Chang upp sig och ön var magiskt med höga toppar täckta med djungel, Lukas och Leo ville såklart sitta längst fram på båten men vi hamnade i mitten och besvikelsen var enorm och högljudd. I hamnen så hämtades vi av en minibuss som skulle ta oss till vårt hotell som heter Penny’s Resort som ligger på slutat av White Sands Beach, resan till hotellet gick ständigt upp och ner genom berusande grönska. Vägen tar liksom nya andetag, samlar ihop sig vid snäva kurvor, far brant uppför för att sedan störta lika kraftfullt nerför. Minibussen segade sig mödosamt fram medan Leo tjöt av skratt och viftade med armarna, Lukas var en aning mer stillsam men däremot så pratade han oavbrutet och leendet på hans läppar var stort. Väl framme vid hotellet var det två småkillar som var mer vilda än tama och in-checkningen blev en spännande historia och jag tänkte att klarar vi de tre närmaste veckorna på resande fot tillsammans, då borde vi klara allt.

Sista dagen på Bali Residence

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 28 av 120

Idag är det sista dagen på Bali Residence och det känns lite vemodigt, vi har verkligen trivts jättebra. Om man som vi reser med barn kan det vara skönt att ibland få känna sig som hemma fast man är långt hemifrån, och har man dessutom turen att få träffa andra barnfamiljer och stifta nya trevliga bekantskaper så känns det som en otrolig bonus. Men som sagt allt måste ha ett slut och imorgon reser vi vidare mot Koh Chang, och vi inleder i och med det, etapp nummer två av totalt fyra som vår resa består av.

Eftersom det är sista dagen här i huset så fick barnen välja vad de ville göra och de valde lekplatsen och sen poolen. Så efter frukost så rullande vi ner mot Kram för att först göra några ärenden innan det blev lekplatshäng. Vi tänkte att vi skulle hitta flytande klister så vi kunde laga en av barnens armringar som har fått ett litet hål. Vi åkte runt och frågade i flera affärer men konstigt nog fanns det inte, så vi får leta vidare när vi har kommit till Koh Chang. Däremot hittade vi snygga flip-flops till hela familjen så jag kände mig helt nöjd med dagens inköp, även fast vi inte hittade det som vi egentligen sökte. Lukas gillade sina nya skor så pass mycket att krävdes stor övertalning för att han inte skulle ha de kvar på fötterna när han badade i poolen. Efter att ha hängt en maskin tvätt och väntat på att få lämna tillbaka mopeden så åt vi middag på den lokala restaurangen. Lukas och Leo som vid det här laget kanske känner sig lite för hemma här, lekte racerbilar bland borden medan vi väntade på maten och jag kände stor tacksamhet över att de andra restauranggästerna också var barnfamiljer. Efter middagen så gick vi och sa hej då till den familj som vi har umgåtts mest med och på deras altan blev vi kvar, pratandes och skrattandes till dess att båda barnen tryggt hade somnat i våra knän medan den ljumna vinden stillsamt fläktade.

Marknad i Klaeng

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 27 av 120

Idag vaknade vi tidigt av att det regnade så mycket att det dånade i husets tak, och Linus fick springa ut för att rädda hjälmarna från att bli genomvåta eftersom de hade lämnats i mopedens sidovagn.  När hemmet var sjösäkrat kunde vi tryggt somna om igen, och när vi vaknade några timmar senare var det redan väldigt varmt och väldigt fuktigt. Linus och killarna gjorde en repris på gårdagens frukost och åkte och köpte färskt bröd på ”Poppies Bakery” vilket var fantastiskt gott. Med den här luftfuktigheten var det bara att styra stegen mot poolen så snart det bara var möjligt, jag stannade kvar hemma och försökte skicka en bokningsförfråga till ett hotell på Koh Lanta men jag gav snart upp och istället gjorde jag killarna sällskap i poolen.

Efter lunch som vi åt på områdets restaurang så kom det en regnskur som gjorde att det blev något svalare, så vi bestämde oss för att besöka tisdags marknaden i Klaeng som ligger 16 kilometer från Mae Phim.  Marknaden i Klaeng är mycket större än den i Mae Phim och den är helt klart värt ett besök. Men för att komma till marknaden så måste man åka igenom staden och även om Klaeng betraktas som en liten thailändsk stad så är det fortfarande en stad och efter en månad i lilla Mae Phim så måste jag erkänna att jag kände mig inte helt bekväm i vår lilla ”thaivolvo” på den sexfiliga väg 344 som leder till Bangkok. Men i de tillfällen då jag bara vill vända om mot tryggheten igen, så vet jag att Linus alltid reder upp situationen och med ett leende korsar han stora vägar och kör om lastbilar med den lilla mopeden som om han aldrig har gjort annat. Lukas och Leo satt storögt och tittade på den livliga trafiken och efter att Linus hade klarat en helt galen högersväng över ett koppel av filer med mopeder som susar förbi som arga getingar så ropade de i kapp – Bra pappa, heja pappa. Jag stämmer in i glädjeropen samtidigt som jag tänker på hur viktigt det är att man kompletterar varandra, du är stark när jag är svag och jag är starkt när du är svag. Samtidigt känner jag också hur mycket jag saknar vår Volvo med dubbla airbags och bilbarnstolar som har vunnit ”råd och röns” bäst i test och jag konstaterar att efter fyra veckor i Thailand så är vi fortfarande tråkigt svenska.

Väl på marknaden så möttes vi av allt och lite till, vad sägs om klassiska friterade kackerlackor, larver och gräshoppor inte direkt någon nyhet om man har sett ett reseprogram eller två om Thailand. Men det fanns även tillagade grodor, levande kycklingar färgade i kulörta färger och mat i alla dess former och ändlöst med skor gjorda av plast. Vi köpte en påse pop corn med chokladtopping och några friterade munkar även de med ett överdrag av socker i glada färger och några kycklingspett. Sen kunde vi påbörja vår spännande och helt livsfarliga hemfärd, men väl ute ur Klaeng möter man den vackra thailändska landsbygden och mycket snart var vi tillbaka i ”vårat” kvarter. Halvvägs hem så somnade Leo i min famn och Lukas fick ett badlakan kring sig eftersom han frös då temperaturen nu hade sjunkit till bara 27C.  

Inget vatten

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 26 av 120

När vi vaknade hade vi fortfarande inget vatten och Linus hade under natten varit uppe och stängt av säkringen till vattenpumpen, så att den inte skulle gå sönder. Linus testade att slå på säkringen men det var fortfarande tomt i vattenpumpen så det blev inget vatten i våra kranar. I väntan på att klockan skulle bli tillräckligt mycket så vi kunde kontakta Sun4u (som ansvarar för vårt hus) så åkte killarna iväg och köpte färskt bröd på ”Poppies Bakery”. Hur gott var inte det med nybakat bröd, fantastiskt och det var helt klart den bästa frukosten på en månad. Efter frukosten så kunde Linus gå till Sun4u kontoret och väl tillbaka hade han sällskap av områdets vaktmästare och han kunde snabbt kontstarera att ”någon” hade stängt av husets huvudkran. Linus och jag har en stark misstanke att denna ”någon” är två blonda, klåfingriga killar och frågar man Lukas och Leo om de har rört kranen, så svarar de väldigt undvikande på frågan. Eftersom jag lever ihop med tre klåfingriga killar så är det bara att lära sig att gilla läget eftersom jag nu har lärt mig att alla knappar är till för att tryckas på, kranar är till för att skruvas på och att allt som sitter ihop ska tas isär.

Efter knappt en månad på Bali Residence så känner sig Lukas och Leo känner sig väldigt hemma här och vi får ofta hämta de hos vår granne som är ett trevligt pensionerat par från Sverige. Så när vi väl hade packat för att bege oss till ”Coca Cola Beachen” så visste vi precis var busfröna till barn hade gått då de plötsligt var försvunna. Efter en viss övertalning kunde Lukas och Leo lämna grannens altan och följa med oss till stranden, även om de mycket hellre hade varit hemma och lekt med lego. Väl på stranden blev det en kanon dag varm och solig, det enda molnet på himlen var att en av barnens ”cherek’s” armringar har fått punka, fan, fan, fan som Thåström skulle ha sagt.

Plötsligt händer det

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 25 av 120

På förmiddagen så hände något ganska ovanligt, killarna lekte själva inne på sitt rum och allt var frid och fröjd och detta ”aha moment” höll nog i sig över en timme. Linus och jag kunde sitta kvar vid frukostbordet utan att behöva medla i någon infekterad konflikt gällande en monster truck eller någon annan väldig eftertraktad leksak eller legobit. Senare bestämdes det att vi skulle bada i poolen, så vi bytte om till badkläder och gick till poolområdet.

Vid lunch så kände både jag och Linus att vi var tvungna att hitta på något på eftermiddagen och vad passar inte bättre än att testa området spa-service. Vi beställde varsin olje-massage, så vid den avtalade tidpunken knackade det på hemma hos oss i radhuset. Medan Linus och Leo tittade på ”Pettsson och Findus” kunde jag och Lukas i lugn och ro njuta av vår massage, och när vi var klara en så var det Linus och Leos tur. Lillebror somnade som en stock under sin behandling så han lät vi fortsätta att sova. Jag blev imponerad av ”Panaya Massage” dom som kom till oss var verkligen superduktiga och professionella och jag trodde det skulle kännas konstigt att de var hemma hos oss men så var det absolut inte.

Efter massagen var alla i familjen lite sega, så vi kände inte för att åka eller gå iväg för att äta. Då kom jag på att vi hade köpt lite snabbnudlar som reservmat om någon skulle bli akut hungrig, så jag svängde ihop lite kokande vatten med nudlarna. Men vad jag inte hade med i beräkningen var att de thailändska nudlarna var betydligt mer kryddstarka än de som jag åt på den tiden jag pluggande. Det slutade med att vi hade två gråtande barn vid matbordet, och allt som fanns att tillgå i kylskåpet var sodavatten, dricksvatten och en öl. Livlinan blev ”ring en vän” som i det här fallet var den lokala restaurangen, de levererade några minuter senare mat som gick att äta. Mitt i ville-vallan så hade vi plötsligt inget vatten, kan det vara straffet för att jag har kört tre maskiner tvätt?

Rayong Aquarium



Mae Phim, Bali Residence

Dag: 24 av 120

Idag bestämde vi oss för att besöka Rayong Aquarium som ligger i Ban Phe som ligger cirka 25 kilometer från Mae Phim. Så efter en tidig lunch på restaurangen på Bali Residence så satte vi oss väl tillrätta i mopedens sidovagn, förberedda på den timmes långa resan till Ban Phe. Resan gick överförväntan men väl inne i Ban Phe så missade vi att svänga av så vi blev tvungna att åka igenom huvudgatan som var trång och trafikerad men Linus klarade det galant. Väl framme vid Rayong Aquarium så var Lukas och Leo väldigt förväntansfulla och nyfikna på vilka fiskar som vi skulle få se. Där fanns alla sorters fiskar små, stora, fina, färglada, farliga och fula och efter två timmar så var vi väldigt nöjda. Efter en välbehövlig vattenpaus var det åter dags att tränga ihop oss i mopeden för hemfärd. Men först ett stopp vid Tesco Lotus i Ban Phe och där var det tvättmedel, solskydd, tiger balsam och chips som inhandlades. Vid utgången låg det passande nog ett Dunkin Donuts så vi passade på att handla med oss något för hemfärden, och fika blev det i skuggan av några stora träd vid stranden några kilometer närmare Mae Phim. Fulla av intryck och donuts så blev det en lugn hemfärd och Leo somnade snart i min famn medan Lukas satt nöjd bredvid och spanade efter bilar, lastbilar och bussar med coola fälgar.

Uppkoppling

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 23 av 120

Snart är det dags att fortsätta resan och idag bokade vi en bil som ska ta hos från Mae Phim till färjeläget vid Laem Ngop därifrån vi ska ta båten till Koh Chang, det känns spännande och vi ser verkligen framemot att resa vidare. Vi har fått vårt internet fixat så då kunde vi byta till en svensk IP-adress, och sen skaffade vi oss TV4 premium för att slippa reklam avbrotten. Efter det kunde vi äntligen titta på de program som vi hade saknat mest. Så när barnen hade somnat så blev det en mycket efterlängtad TV kväll. Först ut var ”I huvudet på Gunde Svan” som besökte Malin Baryard Johnson och jag är imponerad över hur bra han lyckades med den utmaningen. Sen blev det ett avsnitt av ”Så mycket bättre” och av bara farten så blev det ytterligare ett avsnitt av ”I huvudet på Gunde Svan” som utmanade Annika Sörenstam. Sen var det bara att gå och lägga sig fast ögonen kändes fyrkantiga.

Ken’s beach

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 22 av 120

Efter regn kommer solsken och visst är det så, idag vaknade vi fulla med energi redo att möta framgång och motgång. Det var strålande sol och inte ett moln på himlen så vi bestämde att det skulle bli en dag på stranden, och vi valde att åka till ”Kens beach” där vi inte varit förut. Vi packade in oss i mopeden och slog följe med en annan familj, som också skulle till samma strand. Medan vi åkte till stranden kom jag att tänka på över hur fort man vänjer sig vid nya saker som till exempel med det här att tränga ihop familjen i en moped med sidovagn som nu känns helt naturligt och högst normalt. När vi väl kom till ”Kens beach” som ligger några kilometer efter ”Coca Cola beach” så möttes vi av klarblått hav och en helt öde strand. Vi gjorde oss hemmastadda och snart var Lukas och Leo i vattnet och stranden visade sig vara långgrund och helt perfekt för att plaska omkring i.

Eftersom det var så lugnt på stranden så fanns det få saker som distraherar en tre och en fyraåring, så de var snart i full färd med att gräva i sanden och leken kunde ta fart på allvar. Jag passade därför på att ta en pedikyr medan Linus höll ett öga på killarna, efter en stund kom en nyfiken Lukas och satte sig bredvid mig för att titta på vad de gjorde med mina tår. När jag var klar så fick Lukas testa på hur det känns att få massage och i en hel halvtimme låg han still och njöt av att bli masserad, för en kille som i vanliga fall har väldigt svårt att sitta still kom detta som en positiv överraskning, inte minst för Linus och mig. Leo ville självklart också testa på att få massage och han behövde ingen övertalning utan han sprang själv till massagestället och hoppade på egen hand upp på sängen, Linus fick jogga efter honom för att förklara för tjejerna vad den lilla blonda killen ville. Eftersom Leo ändå inte kunde lämnas ensam så passade även Linus på att få en massage, men den varade betydligt längre än en halvtimme. Efter en heldag med bad och sol så återvände vi hemåt, jag och tre väl knådade och killar. 

Säkerhetsåtgärder

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 21 av 120

I natt var det Linus tur att bli sjuk, så det var jag som gick upp med barnen och gjorde frukost. Tanken var att vi skulle smita iväg till poolen så snart vi hade ätit klart så Linus kunde få lite lugn och ro. Men då var det två stycken barn som inte ville gå till poolen, utan de ville bara bygga lego med sin pappa. Lukas och Leo nappade inte heller på några andra alternativ som jag föreslog och då brast det för mig, för hemma skulle man ha hoppat in i bilen och åkt och hittat på någonting. Men här kändes det så begränsat och min fantasi och ork tog helt slut. Jag är inte så modig att jag slänger ner två vilda killar i moppens sidovagn och kör iväg till stranden för att sen själv ha koll på att ingen av barnen antingen drunknar eller springer bort, jag är helt enkelt inte där än. Ja, jag vet inte vad Jenny Klevbom barnpsykologen i TV4’s morgonprogram hade sagt om mitt utbrott men det var så att den kambodjanska hantverkaren som spikade upp lister på vår altan hukade sig.

För att vi alla ska få det lite lugnare så kommer följande att gälla från och med imorgon, napp ska bara användas när man ska sova för natten, och det vet man för att det är då det är mörkt ute. Om detta skapar gnäll och bråk så ska napparna lämnas till munkarna omedelbart. När vi äter ska alla sitta kvar vid bordet till dess att alla har ätit klart eller är så gott som klara, gäller även mig. Man frågor om lov att det är ok att lämna bordet, allt för att jag eller Linus ska slippa springa efter Lukas som plötsligt rusar ut från restaurangen, vilket hände så sent som vid dagens middag på ”Tequila Sunrise” och sen ska man alltid tacka för maten för det hör till normalt hyfs. Nu är Linus och jag på bana igen, vi kom lite ur balans när vi bytte miljö men nu får det faktiskt vara nog.

Vi slösar med soldagar



Mae Phim, Bali Residence

Dag: 20 av 120

Som svensk sitter det i ens gener att man inte ska slösa bort soldagar, när solen väl skiner i Sverige ska detta utnyttjas till fullo, det ska badas, solas, grillas, njutas och drickas rosé. Nu när vi är i Thailand, där solen skiner så gott som varje dag har det badats, solats och njutits, det har även druckits några öl. Och allt detta har vi gjort i ganska många dagar nu så även om känns motstridigt så stängde vi in oss i radhuset mitt på dagen. Vi drog för gardinerna och slappade i halvmörkret under takfläktarna, och jag gjorde mitt yttersta för att inte stressa upp mig över alla soltimmar som vi slösar bort. Det måste vara den största skillnaden mellan en vanlig solsemester och en ”long stay” vi kan välja att avstå från sol och bad en dag eller två med gott samvete.

När det hade blivit svalare så tog vi mopeden ned till Kram som ligger strax utanför Mae Phim, för att besöka marknaden. Där fascinerades vi storögt åt alla stora fiskar, skaldjur, grishuvuden, grisfötter, stora härliga biffar som var helt perfekta för grillen (om man ändå hade haft en grill), ett riktigt paradis för den som har de rätta matlagningsambitionerna. Vi köpte ägg och nygrillade kycklingspett som vi glatt mumsade på innan vi åkte vidare till Tesco Lotus, där maten är inplastad och där de har toapapper, rostbröd och juice på tetra.

Middagsgäster

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 19 av 120

Idag kändes det ganska svalt när vi vaknade bara 27C, det var nästan så man ville ta på sig en långärmad tröja. Killarna ville göra ett besök på lekplatsen som ligger 2 km ifrån Bali Residence, även en kompis till Lukas och Leo och hennes pappa följde med. Jag stannade kvar hemma för att dammsuga och passande nog så fungerade vårt wi-fi under en kort stund. Under tiden killarna var på lekplatsen så steg temperaturen till det normala som ligger runt 35C. Så när killarna kom tillbaka från lekplatsen så var de väldigt sugna på att bada i poolen. Middagen hämtades från ”The Kitchen”, och på 102:an dukades det upp ett långbord på altanen och fyra vuxna och tre barn lät sig väl smaka av en egenhämtad thaibuffé, medan barn nummer fyra smaskade mycket nöjd på majskrokar.

Besök hos aporna

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 18 av 120

Idag var Leo på benen och allt var precis som vanligt igen, fullt ös medvetslös. Så det blev ett besök på ”Monkey Temple”. Templet ligger ett bit utanför Mae Phim på vägen mot Ban Phe. Vi hade sällskap med en familj som hade varit där förut, vilket var tur för om vi hade åkt dit själva så är jag inte helt säker på att vi skulle ha hittat dit. Vi hade även fått rådet att inte ta med någon mat för att mata aporna med, eftersom de kunde bli väldigt närgångna då. Aporna kunde snabbt konstatera att vi inte hade något gott med oss, så de tittade på oss och vi tittade tillbaka och avståndet oss emellan var precis lagom. På vägen hem så stannade vi vid ”Coca Cola Beachen” där vi åt lunch och badade. Sen var det dags att skaka hemåt med två trötta barn i mopedens sidovagn. Lukas och Leo har sedan vi kom till Thailand velat bada i poolen när det var mörkt ute, så idag blev det tillfälle och dagen kunde avslutas med ett efterlängtat mörkerbad.

Sjukstuga

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 17 av 120

Idag vaknade Leo vid fyra tiden med hög feber så det blev till att ge Ipren och få honom att dricka vatten, han ville absolut inte somna om igen utan han ville bara kolla på film. Linus och Leo lade sig på soffan och startade favorit filmen på datorn, sen kunde jag somna om igen. När jag sen vaknade så var de övriga familjen vakna och de låg i soffan och spelade ”Pettsson och Findus” på Ipaden, Leo hade fortfarande feber men han var vaken. Lukas däremot mår prima, så han och Linus åkte efter frukost ner till Mae Phim för att se om de kunde klippa håret någonstans. Byns frisör hade stängt däremot hittade Linus en affär som säljer elektronik prylar, där köpte han sig en trimmer för en billig peng. Medan Linus och Lukas gjorde Mae Phim’s enda gata osäker så somnade Leo gott på soffan, så jag passade på att ägna mig åt disken.

När Linus och Lukas kom hem igen så hade de köpt med sig glass som vi glatt åt innan de gick till poolen för att bada. Kvar hemma var jag med en sovande Leo, så jag kunde i lugn och ro sätta mig ned och börja skriva om det personliga brevet till min CV. Men precis när det var dags att sätta igång på allvar vaknade en ledsen Leo. Efter att ha blivit matad med lite glass och efter att fått dricka vatten med sugrör så var han något gladare, men han vägrade fortfarande att dricka vätskeersättningen så det blev inga tiopoäng till hallonsmaken direkt (ångrar mig nu att jag inte tog med mig Sempers vätskeersättning). Resten av dagen tittade jag och Leo på samma film om och om igen som tur var är det en samling med ett avsnitt av Dora, Dinosaurie tåget, Timmy Lamm och Chuggington. Min lillebror, Lukas och Leo’s morbror ringde mitt på dagen, han jobbade och han var över dagen i Saigon, det kändes bra att höra hans röst även om jag saknar honom. Vi hade också middagsplaner ihop med en annan familj men det styrde vi om eftersom Leo fortfarande hade feber. Istället hämtade Linus och Lukas mat från ”The Kitchen”, och enligt Lukas hade de köpt med sig panäng, padthaj, toarullar och ris, vilket var gott.

Imorgon är det en ny dag…

Som hemma fast borta

 

 



Mae Phim, Bali Residence

Dag: 16 av 120

Idag var det strålande väder när vi vaknade så vi bestämde att vi på förmiddagen skulle ta en promenad längs stranden i Mae Phim, så vi packade in oss i thaivolvon och blåste ner till byn. Även om det var fredag så var det otroligt lugnt nere på stranden som vi praktiskt taget hade för oss själva. Tanken med promenaden var att Lukas och Leo skulle få springa av sig några av myrorna som hade samlats i benen. Men det blir sällan som man har tänkt sig, utan på stranden var det två killar som inte alls var på humör med gnäll och gråt, och det slutade med att vi bitvis fick bära. Men Linus och jag fick lite motion vilket inte skadar eftersom vår livsstil har blivit en aning lat. Som tur var så parkerade bussen med alla badleksaker precis där vi promenerade, så nu kunde vi äntligen se om den hade några roliga leksaker som passade oss. Men även det slutade med gråt eftersom Lukas och Leo inte fick sin vilja igenom när det gäller att få varsin grävmaskin av större modell, men det blev ett varsitt par simglasögon, vilket inte var särskilt populärt.

För att få en rätsida på situationen så köpte vi några grillade kycklingspett så att vi snabbt kunde äta för att få upp blodsockret, och efter lite lirkande så hade barnen fått i sig några tuggor och humöret blev något bättre. Men då var det bara att styra stegen mot mopeden så att vi kunde åka hemåt medan alla i familjen var någorlunda trevliga mot varandra. Väl hemma blev det lunch och försök till lunchvila men det gav inte heller någon större effekt så det blev till att byta om till badkläder och bege oss till områdets pool. Väl vid poolen var det betydligt gladare miner men humöret var fortfarande inte helt på topp hos varken Lukas eller Leo, även om simglasögonen nu gjorde succé. Väl hemma i huset så var det två killar som med en gång efter att de hade fått på sig torra kläder somnade i sina sängar och där fick de sova en timme innan det var dags för väckning.

Efter en dag som denna så vad passar inte bättre än att åka och äta pizza, vilken vi också gjorde på mysiga Bali Restaurant som ligger nere i Mae Phim. Medan jag och Linus åt pizza så ville Lukas bara äta pommes frites och Leo ville inte äta något alls, men efter ett tag så fick vi i alla fall Leo att smaka några tuggor på min pizza. Väl hemma på Bali Residence så valde vi glass som fredagsmys, medan vi åt glassen så passade vi på att se om vi kunde prata med mormor över Skype, men där fick vi inget svar. När vi sen gick och lade oss så märkte vi att Leo hade feber, och det var precis vad Linus och jag hade misttänkt under dagen att det var ”något” på gång, nu återstår det att se om Lukas också får feber.

Ännu mera bad

 

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 15 av 120

Här skiner solen så idag blev det ATM, strand, strand-lunch, pool och sen hemmakväll.
                  
På eftermiddagen kom det en rejäl regnskur.

Till killarnas lycka så fann vi groda under en av madrasserna ute i på altanen, den såg snäll och harmlös ut men man kan inte låta bli att undra om den är giftig? Mat hämtades från ”The Kitchen”, samma lika och vi börjar kunna det här nu…

Åskoväder och dinosaurielotto



Mae Phim, Bali Residence

Dag: 14 av 120

Nu har vi varit i Thailand i två veckor och vi har gjort slut på en solskyddsfaktor 30 och en solskyddsfaktor 50, så det blev till att ta thaivolvon ner till byn för att fylla på förråden. Hem kom vi med solskydd, frukt, frukostmat och fyra bollar, killarna hade dessutom fått äta glassbägare på Tesco Lotus något de serverade sig själva i frysdisken medan personalen hjälpsamt delade ut skedar. Väl hemma kunde skära barnnackar smörjas in med solskyddsfaktor, så de äntligen kunde hoppa i poolens saltavatten. Jag kände mig lite soltrött så jag stannade hemma med disk, tvätt och dammsugning. Det var ett gäng trötta killar som kom hem från poolen, så vi värmde upp lite mat som hade blivit över från gårdagens middag från ”the kitchen” en restaurang som ligger några kilometer härifrån. Leo han inte ens börja med sin lunch innan han somnade och Lukas slocknade så snart han var klar med sin mat.

Medan killarna sov så kunde vi i lugn och ro titta lite på hotell på Koh Chang, och som tur var fungerade vårt wi-fi (kors-i-taket). Nu börjar det kännas att vår resa precis har börjat och att den fortsätter på allvar när vi lämnar den trygga svenskkolonin här på Bali Residence. Framåt eftermiddagen fick vi väcka Lukas och Leo, som återigen var fulla av energi. Så Linus tog med sig killarna på en tur runt området för att se om det hade kommit några nya lekkamrater, under tiden så hade stora mörka moln tornat upp sig på himlen. När det var dags att gå till ”Jungle Jim” för att äta middag visade vädrets makter upp en fantastisk blixt skådespel bland molnen. Leo som tycker att det är lite läskigt med blixt och dunder berättade för oss varje gång det sken upp, att det var en lampa på ett hus mitt emot restaurangen som blinkade och höll på att gå sönder. Väl hemma igen så började det att åska och regna rejält men då satte vi oss och spelade dinosaurielotto, spelet gjorde som tur var succé och det blev många skratt, verkligen jättemysigt!

Poolhäng

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 13 av 120

Idag var det två morgonpigga killar som väckte mig strax efter klockan sju. Efter frukost så visste killarna precis vad de ville göra, nämligen gå till poolen. Lukas säger – Tycker inte om stranden och sen upprepar Leo det som Lukas precis har sagt, så det blev till att styra stegen mot poolen. Väl vid poolen så är de fullt upptagna med att utforska vattnet och Leo är nu mer under ytan än ovanför. Jag kunde sitta på poolkanten medan jag höll ett öga på Leo, för även om han älskar att vara under vattenytan så känner jag mig inte helt säker på hans nya färdigheter. Lukas däremot behöver man inte vara så orolig att han skulle ta sig vatten över huvudet, han däremot måsta man kolla så han inte pratar ihjäl någon av områdets pensionärer. Efter ett tag så kom det en annan barnfamilj som är här och hälsar på sin farfar, killarna tyckte också det var skoj att äntligen få lite sällskap i poolen.

Out of office

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 12 av 120

Efter kanelbulle-frukost så blev det en dag på ”Coca Cola Beachen”, men innan vi kunde åka till stranden så ville vi stanna och köpa något som Lukas och Leo kunde leka med. Vi hade hoppats den buss som brukar stå nere i Mae Phim helt överlastad med färglada badleksaker, skulle vara där idag men bussen sken med sin frånvaro, istället så fick stödja en av de lokala handlarna. Utbudet var en aning magert om man bortser från de leksaker som skulle få vår ”strippade” packning att likna den buss som vi var på jakt efter. Inköpet blev istället några klassiska leksaker såsom hink, spade, kratta och vattenkanna, något som för länge sedan har lämnat vårt leksaksutbud i vår egen sandlåda, hemma i Sverige. Väl vid ”Coca Cola stranden” var det min tur att få thai-massage, vilket också innebar premiär för mig och jag måste säga att skillnaden mot klassisk svensk massage var stor, men jag gillade det.

Under den timmen som jag hade varit borta så hade killarna badat nästan hela tiden, men de hade också hunnit kolla igenom och testa de nya leksakerna för att sedan snabbt överge dem. Leo upptäckte att han tack vare armringarna kunde ligga utsträckt på rygg och flyta på vattenytan, och för varje våg som kom så skrattade han så han nästan tappade flytförmågan. Lukas däremot är mer inne på att skapa sociala kontakter, vilket han gör med stor nyfikenhet och inlevelse. Frågan -varför kommer så ofta så man ibland häpnar, men det är också en oerhört spännande att få upptäcka en helt ny miljö tillsammans med en fyraåring. – Mamma, varför har den där tanten gropar på benen (syftar på groparna i låren), eller -Mamma, varför har han så stor mage, och är man inte tillräckligt snabb med svaret eller inte har ett tillräckligt bra svar så har vi en kille som springer fram till den utpekade personen och ställer sin fråga. Självklart så är det inte bara frågor utav känslig natur som ställs, utan det är frågor som gäller allt mellan himmel och jord, små och stora tankar och nu Lukas, är jag här och jag lyssnar på dig, helhjärtat!

Efter lunch, som vi åt på strandrestaurangen så var det en trött och en aningen skär familj som skramlade hem mot Bali Residence på mopeden med sidovagn. Väl hemma så var det bara att i tur och ordning duscha av sig all sand och sen pustade vi ut medan husets air conditioner gav oss efterlängtat svalka. Middag åt vi på ”Jungle Jim” restaurangen här på området, båda killarna var ganska trötta efter dagens äventyr så Linus styrde hem killarna så snart maten var uppäten. Jag satt kvar på restaurangen för att utnyttja deras wi-fi, jag har några saker kvar ”hemma” som jag måste avsluta, men tillsammans men en kall öl så är det helt ok att läsa årsredovisningar och ekonomiskarapporter, även om återkopplingen blev en aning fåordig så är jag nu ”out of office”.

OMG redan farsdag

 

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 11 av 120

Upp och hoppa, sen frukost och sen poolen det var så den här dagen började. Väl vid poolen så visade det sig att vi nästan var ensamma, lugnt och skönt och killarna kunde snabbt komma till ro med sin vattenlek. Leo är fortfarande väldigt fascinerad av dykningen, medan storebror precis har upptäckt hur spännande och roligt det är att springa mot poolen för att sedan hoppa från kanten. Linus och jag kunde för första gången sitta vid poolkanten och passa på att njuta av vädret.

Eftersom vårt wi-fi i huset nästan har gett upp, passade vi på att skypa med farmor och farfar medan vi åt lunch på vår lokala restaurang. Jag passade även på att kolla facebook och då såg jag till min förskräckelse att jag hade missat att det var farsdag (tack Camilla). Hoppsan, men jag kan trösta mig med att om jag hade missat farsdag så hade garantera Linus missat det också. Väl hemma i huset för lunch vila så ville Lukas och Leo kolla på film, medan jag fick improvisera en tårta av vattenmelon och vindruvor och som tur var hittade jag några födelsedagsljus och tändstickor i en av kökslådorna. Det blev en riktigt fin tårta som blev mycket uppskattad hos den övriga familjen, men Lukas undrade över varför det inte var någon grädde på tårtan.

Linus har sedan vi kom till Mae Phim velat prova någon av de många mobila restaurangerna utefter stranden, så vid middagstid så tog vi thaivolvon ned till byn. Vi slog oss ned i några solstolar och med havet som bakgrund åt vi en fantastisk middag som bestod av ett sort fat färska grillade skaldjur, killarna fick kyckling med vitlök som Leo åt med stor aptit. Lukas däremot valde att avstå från middag helt och hållet, han hoppades nog att något bättre och godare skulle dyka upp. På vägen hem åkte vi förbi det skandinaviska bageriet ”poppis bakery” för att köpa kanelbullar (till far såklart). Men på vägen hem till Bali så somnade Leo i mitt knä så det blir till att äta bullarna till frukost imorgon istället. 

En dag på stranden

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 10 av 120

Idag när vi vaknade så var det sol så då tog vi tillfället i akt att ha vår strandpremiär. Medan jag packade för en dag på stranden så tog killarna en promenad runt området.  Promenaden slutade hos ett par grannar till oss som bor några hus längre ned på gatan, de har en jättestor briojärnväg som var bra mycket roligare än att åka iväg. Efter lite om och men satt vi så i thaivolvon på väg mot stranden, och efter ett möte med levande orm och ett ATM-stopp och solhatts inköp var vi så äntligen framme vid ”Coka Cola” stranden. Det var ganska stora vågor idag så killarna var mest intresserade av att leka i sanden, men med lite övertalning så fick jag de att svalka sig i vattnet. Linus passade på att ta en timmes thai-massage, vilket jag tror han behövde. Vi passade även på att äta lunch på stranden innan vi skakade hem på mopeden, och väl hemma på Bali så plumsade vi i poolen vilket enligt Lukas och Leo är mycket mer populärt än stranden.

Precis när det var dags att röra sig mot områdets restaurang för att äta middag så brakade ovädret lös, regn och åska. Så det blev till att låna två paraplyer som låg i huset, vilket vi tackar för. På restaurangen så gjorde vi sällskap med en familj från Göteborg som har två små tjejer, som storögt tittade på Lukas och Leo medan de bokstavligen höll låda. Även om middagen var en aning kaosartad så var det trevligt med sällskap. Efter det att killarna somnat i sina sängar, blev det film, öl och chips för Linus och mig, en perfekt lördagskväll för två trötta föräldrar.

En ful fisk

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 9 av 120

Idag var det ganska halvklart när vi vaknade men himlen var regntung så vi tog en tur till poolen så killarna skulle få bada lite innan regnet börjar falla. Nattens ihållande regn hade gjort poolen lite kall men det var inget som stoppade Lukas och Leo. Snart hade vi sällskap av två andra barnfamiljer och barnen delade på de leksaker som fanns att tillgå och leken var snart i fullgång. Det var lite förrädiskt att hänga vid poolen när det inte var strålande sol och även om killarna hade solskyddskläder och var insmorda med solskyddsfaktor så blev de rejält ”sun kissed” i ansiktet och på underarmarna.

Det är otroligt bekvämt att springa hem och byta om till torra kläder och flip-floppa in på den lokala restaurangen för att beställa lunch. Som tur är finns det något för alla på restaurangen, samtidigt är maten god och det är stort och fräscht, med andra ord den har allt som en barnfamilj önskar. Efter lunch blev det lek med små lego och jag passade på att sova några minuter, vilket jag verkligen behövde.

På eftermiddagen bestämde vi att vi skulle ta moppen ner till Mae Phim för att fylla på kylskåpet med frukost, och samtidigt som vi trängde in oss sidovagnen så tornade stora mörka moln upp sig på himlen. Men inget skrämmer väl oss nordbor så vi ”puttrade” ner till byn, och efter fruktinköp så bestämde vi oss för att äta på en ”sea food restaurang” som vi hade hört skulle vara riktigt bra. Väl inne på restaurangen brakade regnet lös, vi gjorde våra beställningar och sen ville killarna titta på det stora akvariet som fanns på restaurangen så Linus och jag skyndade efter. När vi väl kom tillbaka till vårt bord så stod där ett fat med en stor tillagad fisk, något osäkra på om vi verkligen hade beställt den så var vi ändå tvungna att smaka för den såg faktiskt riktigt smarrig ut och den var riktigt god, men det var inget som vi hade beställd. För efter några minuter så kom vår mat, om det var personalens misstag eller inte, eller så kanske det var ett sätt att lura turister det kommer vi aldrig få veta men vi fick smaka något som vi aldrig skulle ha beställt och som visade sig vara fantastiskt gott.

Hemfärden till huset gjordes i vräkande regn, vi stannade till vid ”Tesco Lotus ” för att inhandla frukost och medan Linus sprang in och handlade satt resten av familjen kvar tätt hopkurade i mopedens sidovagn samtidigt som vi fascinerades av alla häftiga bilar som passerade oss på gatan.

Nu fungerar vår telefon, det känns bra att kunna kontakta omvärlden via något annat än skype och mail, särskilt eftersom vårt wi-fi lever sitt egna liv. Vi har också kommit en bra bit på väg med den svenska IP-adressen men eftersom vi bitvis saknar uppkoppling i huset så får vi ta det lite coolt.

Regnperiod

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 8 av 120

Idag när vi vaknade så var det mulet och något svalare än tidigare, och det kändes faktiskt ganska skönt. Så det var fler än vanligt som tog morgon-motions-turen runt området som är vanligt bland ”övervintrarna”, en del joggar, en del går stavgång och andra tar en power walk med hunden. Vanligtvis brukar vi tyst heja på från frukostbordet men idag så gjorde även vi dem sällskap. Efter det var det dags att byta om till badkläder, för det var två ivriga killar som ville fortsätta upptäcka sina sim och dyk-färdigheter. Lukas och Leo tycker att det är så roligt i poolen att det krävs ganska stor övertalning, mutor och hot för att få dem ur vattnet. Även om Linus och jag använder all vår slipade förhandlingsteknik så slutar det allt som oftast med att vi bär hem två gråtande barn till huset.

Lunch åt vi på området egen restaurang ”Jungle Jim” och på eftermiddagen besökte vi poolen igen. Lukas underhåller nu alla på poolområdet, ingen är undantagen -jag heter Lukas min lillebror heter Leo, min mamma heter Lina och min pappa heter Linus -titta på mig, jag kan det här och så visar han sin repertoar av samlade vattenkonster, varav det mest utmanande idag var att hoppa på ett ben i vattnet i barnpoolen. Linus och jag växlar blickar och jag tänker att det där måste han ha ärvt av Linus. Efter poolbesök nummer två så infann sig ett lugn i villa 102, för första gången sen vi kom till Thailand så kunde killarna sitta på varsitt håll och leka med sitt, inget bråk och inget skrik – fantastsikt.

Samtidigt började regnet att falla över Bali Residence, vilket påminner oss om att vi faktiskt befinner oss i skarven till regnperioden och det fortsätte att ösa ned när eftermiddagen övergår till kväll. Men har man en moped med tak så är det bara att utnyttja det, så med en handduk i högsta hugg så kryp jag, Lukas och Leo ihop under taket medan Linus kör oss de 150 metrarna till ”vår” restaurang. Nu sitter vi hemma igen, regnet har avtagit och vi njuter av svalkan regnet har gett oss medan vi lyssnar på en högljudd grodkonsert från den intill liggande djungeln – god natt.

Äntligen

 

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 7 av 120

Idag vaknade Lukas strax efter sex, och var väldigt taggad för dagens stora händelse, bad i poolen. Jag tror inte heller att någon som bor på Bali Residence kunde undgå att det var två mycket glada och livliga killar som kom till poolområdet strax före nio på morgonen. Vi hann knappt få på dom armringarna innan dom var i det stora blå. Dessutom råkade Leo av misstag ramla i barnpoolen och komma med huvudet under vattnet, dyka var det han sa när han kom över vattenytan igen. Efter det så har vi en liten kille som har huvudet mer under vattenytan än ovanför och på den lilla stund han behöver för att hämta andan inför nästa dopp så hinner han skrika – dyka, detta var en stor händelse för Leo.

Jag har ännu inte kunnat kolla ikapp på ”Så mycket bättre”, och eftersom vi tydligen måste ha en svensk IP-adress för att få tillgång till allt på play kanalerna, krävdes det någon form av åtgärd. Plätt-lätt tyckte vi efter lite googlande, vi ska bara betala en prenumeration på en skumrask-sida som ger oss en svensk IP-adress. Men vad vi helt hade missat i vår iver att avsluta alla abonnemang i Sverige var att Linus får ett sms vid varje transaktion han gör på internet med en kod från Eurocard som han behöver för att godkänna köpet. Det är lite svårt att läsa sms på en telefon som ligger hemma i Sverige. Jag har inte ens har brytt mig om att aktivera mina säkerhetsinställningar för internetköp på mitt Mastercard, eftersom jag hade en hemlig strategi att använda Linus kort vid alla internetköp.

Men ingen anledning till panik vi skaffar ett thailändskt kontantkort, men den enda telefonen vi tog med var min telefon som är låst med Telenor. Så vi var bara tvungna att låsa upp den vilket Linus påbörjade nu på morgonen, sen tog vi thaivolvon ner till Seven-eleven för att köpa oss ett thai-nummer. Nu var det bara att slutföra det sista steget på Telenor så telefonen blir upplåst och att ladda det thailänska kontankortet. Det var visserligen inte igår vi laddade ett kontankort, men det borde inte vara några som helst bekymmer och vi följde den engelska tre-steg-guiden men sen fick vi ett meddelande på mobilen på thai som bara gick att avfärda – what?

Men det fixar vi imorgon…

Lukas landkrabba

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 6 av 120

Vi vaknade till ännu en varm och solig dag, nu har barnen och Linus kommit in i samma dygnsrytm som hemma, det vill säga uppe med tuppen. Eftersom jag arbetar som service värdinna (mamma) även nattetid och efter att ha stoppat om, letat napp, bytt blöja, hämtat en nattvandrare så var jag ganska trött när kaffemaskinen väl gurglade igång. Men efter två koppar kaffe och en väldigt söt bit ananas så hade även jag funnit min styrfart.

Lukas sår såg väldigt fina ut idag när vi vaknade, men vi vill vara på den säkra sidan när det gäller infektioner så han fick badförbud idag också. Så Linus tog med sig Lukas på moppen för att besöka en stor lekplats i närheten och för att handla lite mer frukt. Jag tog med mig Leo till poolen, där vi hade det väldigt bra. Leo har fått ”dille” på vårrullar som han högt och ljudligt kallat toarullar. Så till lunch passade vi på att testa vårrullarna på områdets egen restaurang ”Jungle Jim”, och de var supergoda med massa smak av koriander vilket jag gillar. Efter lunchvilan åkte vi en sväng till ”Coca Cola Beachen” för att äta middag och för att Lukas och Leo skulle kunna bli av med alla myror i brallan, det slutade med att Leo badade med kläderna på, men vad gör det när det är 30C ute och vi har ett par extra kallsonger i skuffen på mopeden.

Det börjar också bli ganska kännbart för alla i familjen att det har skett en stor förändring i vårt liv, nytt klimat, ny miljö, nytt hus, nya lekkamrater och annorlunda mat. Även om vädret är soligt och varmt, kan det vara påfrestande att leva tillsammans när allt ska utforskas, testas och utmanas. Att gå från ett liv där allt går i ett, till ett annat där man har reducerat alla måsten och dagens svåraste fråga är vad och var man ska äta, är inget som man gör i handvändning. Vi har kommit en bit på väg men vi har en bra bit kvar.

Apoteket "lost and found"

Mae Phim, Bali Residence

Dag:5 av 120

Även om Lukas svinkoppor såg torra och fina ut när vi vaknade så ville jag vara på den säkra sidan och se om vi kunde hitta någon bra salva. Därför började vi dagen med att åka ned till byn för att se om apoteket var öppet men vi möttes av samma sak idag en stängd igenbommad lokal, men då gjorde vi en ny upptäckt apoteket hade flyttat tre hus nedåt gatan. Det nya stora apoteket (som saknar skylt med stort grönt kors på) var självklart öppet. Glad över att vi nu hade hittat ett apotek som var öppet, passade jag på att köpa två sorters salva en med antibiotika (Fucidin 2%) och en salva utan antibiotika (Bactroban), asolsprit, bomullsrondeller och självhäftande kompresser.

Efter apoteket stannade vi fruktståndet och handlade frukt, killarna fick välja fritt och det blev en påse med små clementiner (kan tyvärr inte det riktiga namnet). Leo var särskilt nöjd med inköpet för han höll hårt i påsen och mycket motvilligt kunde han lämna den i mopedens sidovagn när det var dags för lunch. Vi åt lunch på ett ställe som hade det originella namnet Tequila Sunrise, även om namnet var en aning fantasilöst så var maten god. Lukas och Leo valde köttbullar med potatismos och lingonsylt, jag vet, inte så särskilt thailändskt men det var två mycket nöjda killar som glatt slevade i sig all mat.

Vi åkte hem för att vila lunch, medan killarna tittade på ”tom å harry” som Leo säger, så smet jag iväg och simmade några längder i poolen. Det är lite svalare ute idag än igår så på eftermiddagen fungerade det bra att sitta ute på altanen och titta på medan killarna lekte med sina leksaksbilar. När kvällen närmade sig så var vi tvungna att få ur lite spring ur benen på Lukas och Leo så vi tog thaivolvon ner till ”Coca Cola Beach” där kunde killarna rusa av sig all lagrad överskottsenergi, vi passade också på att äta middag på en restaurang precis vid stranden medan vi såg solen sakta gå ned över havet, livskvalité.

Inget är som väntans tider

 

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 4 av 120

Idag vaknade vi upp till strålande sol, klarblå himmel och lite blåst. Barnen och jag ligger nu mellan de två tidszonerna så vid frukosten var vi en aning sömniga, Linus hade som vanligt redan varit uppe ett bra tag före oss andra. Lukas svinkoppor ser mycket bättre ut idag än igår, men vi tar det säkra före det osäkra och håller oss helt borta från bad. Vi får helt enkelt vänta ut de små rackarna och jag tänker tröstande att vi hinner bada och sola tillräckligt under våra fyra månader i Thailand.

Eftersom vi inte heller har vant oss med värmen så passade vi på att ta det lite lugnt på förmiddagen, det blev lek med leksaksbilar i skuggan på altanen eller lek med små lego inomhus. Linus började läsa boken ”den senila skalbaggens tröst” som är baserad på en sann historia om en svensk kille som hamnar i thailändskt fängelse. Under den värsta hettan gick vi inomhus och kollade på filmen ”Bilar”, samtidigt som vi njöt av husets air conditioner. Jag var lite nyfiken på hur varmt det var ute, så medan killarna kollade på film passade på att ta hem en ny väderapp till ipaden och den visade att det var 52C i Kram som ligger några kilometer bort från Mae Phim, om det stämmer eller inte kan jag inte säga eftersom jag inte var i Kram just då med det låter helt galet varmt.

Efter det hade blivit svalare tog vi thaivolvon ner till byn för att handla lite frukt och diverse bra att ha prylar som nya disktrasor och toapper. Jag ville också kolla om apoteket hade någon bra salva för Lukas svinkoppor, men det visade sig vara stängt idag igen, bättre lycka imorgon måndag. Väl hemma på Bali så passade vi på att äta middag på den lokala restaurangen ”Jungle Jim”. Lukas har redan lärt sig vad det är som gäller när servitrisen kommer för att ta beställningen – Juice och pommes frites blir det om en fyraåring helt får fria tyglar vi andra åt thai mat. Efter maten fick vi gå-springa-gå en promenad runt området med våra sockertoppade killar.

Jag hade sett framemot att få lite tid över för att kolla ifatt ”I huvudet på Gunde Svan” och ”Så mycket bättre” men det vi helt hade missat var att vi måste fixa en svensk IP-adress. Så efter lite googlande hittande vi rekommendationen att använda ”savemyass” men den sidan ligger tyvärr nere så det får vi fixa under morgondagen.

Nu har vi blivit med thaivolvo

Mae Phim, Bali Residence

Väder: 35C och sol

Dag: 3 av 120

 

En dag innan vi lämnade Sverige fick Lukas en röd liten blåsa på ovansidan av handleden, och på avresedagen kunde vi tydligt se att det såg ut som en liten svinkoppa. Ingen anledning till panik eftersom det bästa botmedlet är tvål och vatten och god hygien när det kommer till textilier, och eftersom vi hade hyrt ett hus med tvättmaskin var jag säker på att det inte skulle bli några som helst problem. Redan första dagen i Thailand hade koppan torkat och vi trodde lättat att det var över. Men nu på morgonen vaknade Lukas med en ny liten koppa uppe vid armbågen, och så här på andra sidan jordklotet tog jag inte detta med samma ro som hemma.

Vi håller nu Lukas bort från bad eftersom vi inte vill att pensionärskolonin ska drabbas av en våg av smittkoppor, vilket skapar en hel del bekymmer eftersom en fyraåring inte riktigt delar samma åsikter gällande smittskydd. Lukas och Linus har därför roat sig med att upptäcka Mae Phim och dess omgivningar på moped, medan jag och Leo plaskade i poolen. Eftersom det är betydligt varmare här än i Sverige resulterade detta i att Lukas nu har fått värmeutslag i ansiktet. Jag hoppas verkligen att det är värmeutslag och inte är en början på en svinkoppsinvasion i ansiktet. Jag känner att jag har bristande kunskaper på området och efter att ha googlat svinkoppor både i text och bild så kan man lugnt påstå att jag inte känner mig helt till freds med dom där jävla svinkopporna.

Så när familjeåket "thaivolvon" anlände en dag tidigare än beräknat så tog vi svängen ner till byn för att se om apoteket eller i bästa fall vårdcentralen var öppen, men det var stängt. Kanske lika bra det eftersom jag misstänker att vi bara skulle fått rådet att vi skulle ta det hela med ro och fortsätta att tvätta med tvål och vatten. Familjeåket var mycket uppskattat hos alla i familjen, Leo tycket att det var hel festligt att susa fram i sidovagnen så festligt att han var fast beslutsam om att han ”kan själv” sitta i ett hörn och hålla i sig och att det var helt otänkbart att sitta i mammas trygga famn. Dessutom insåg jag snabbt att min inre sinnesbild av att sakta och lugnt ”puttra” fram genom det thailändska landskapet inte alls stämde överens med Linus ide om hur man ska framföra detta fordon. Eftersom jag nog var den ända i familjen som ville ”puttra” fram insåg jag snabbt att om det ska ”puttras” så är det jag som måste köra, så nu är det bara att spotta i nävarna och hoppa upp i sadeln.

 

Vi upptäcker Bali Residence

Mae Phim, Bali Residence
Väder: 35C och sol
Dag: 2 av 120

Vi bor i ett område som heter Bali Residence det består av mer än 100 hus, området ligger ca 2 km utanför Mae Phim. För att inte bli så beroende av shuttle-bussen som åker mellan bostadsområdet och byn bestämde vi oss för att hyra en moped med sidovagn. Eftersom kylskåpet stod helt tomt och vattnet började ta slut kände vi att en moped behövdes ganska omgående, tyvärr var de med sidovagn slut så vi tog en vanlig moped, men bara tills på söndag då vi skulle få det riktiga familjeåket.

Då jag lider av ett traumatiskt minne av mopedåkning från tonåren, fick Linus äran att förse familjen med mat från den lokala supermarketen. Med ett stort leende susade han iväg på mopeden som tydligen inte var en vanlig ”moppe” utan var av ett vassare slag, av vilket slag vet jag inte eftersom jag inte tyckte det var värt att lägga på minnet. Medan jag njöt av en kopp ”svenskt kaffe” gjord i husets kaffebryggare har barnen och Linus cirkulerat området med ”moppen” för att kolla in våra nya grannar, ett mycket uppskattat tidsfördriv enligt killarna.

Visst hann vi med att hänga vid poolen men det fick avbrytas lite snabbare än önskat eftersom Leo hade en liten olycka i sin soldräkt. Han har sedan vi kommit till Thailand undvikit att gå på toaletten eftersom han tycker att de låter så otäckt när man spolar(något som jag tror kom från toaletten på flygplanet). Jag hoppas verkligen detta är snabbt övergående och att han snart glömmer att det är läskigt.

Middag hämtades från en restaurang som heter the Kitchen som ligger en bit bort, såklart av Linus på moped. Efter middagen så blev det en promenad runt området och till fredagsmys blev det glass på den lokala restaurangen, som nu var fylld med områdets bofasta som mest utgörs av övervintrade pensionärer. Vi känner fortfarande av tidsomställningen, så två motsträviga killar blev till slut nattade i ganska lagom tid.