Mae Phim, Bali Residence
Dag:
26 av 120
När vi
vaknade hade vi fortfarande inget vatten och Linus hade under natten varit uppe
och stängt av säkringen till vattenpumpen, så att den inte skulle gå sönder.
Linus testade att slå på säkringen men det var fortfarande tomt i vattenpumpen
så det blev inget vatten i våra kranar. I väntan på att klockan skulle bli
tillräckligt mycket så vi kunde kontakta Sun4u (som ansvarar för vårt hus) så åkte killarna iväg och köpte
färskt bröd på ”Poppies Bakery”. Hur gott var inte det med nybakat bröd, fantastiskt
och det var helt klart den bästa frukosten på en månad. Efter frukosten så
kunde Linus gå till Sun4u kontoret och väl tillbaka hade han sällskap av områdets
vaktmästare och han kunde snabbt kontstarera att ”någon” hade stängt av husets
huvudkran. Linus och jag har en stark misstanke att denna ”någon” är två blonda, klåfingriga
killar och frågar man Lukas och Leo om de har rört kranen, så svarar de väldigt
undvikande på frågan. Eftersom jag lever ihop med tre klåfingriga killar så är
det bara att lära sig att gilla läget eftersom jag nu har lärt mig att alla
knappar är till för att tryckas på, kranar är till för att skruvas på och att
allt som sitter ihop ska tas isär.
Efter
knappt en månad på Bali Residence så känner sig Lukas och Leo känner sig
väldigt hemma här och vi får ofta hämta de hos vår granne som är ett trevligt
pensionerat par från Sverige. Så när vi väl hade packat för att bege oss
till ”Coca Cola Beachen” så visste vi precis var busfröna till barn hade gått
då de plötsligt var försvunna. Efter en viss övertalning kunde Lukas och Leo lämna
grannens altan och följa med oss till stranden, även om de mycket hellre hade
varit hemma och lekt med lego. Väl på stranden blev det en kanon dag varm och
solig, det enda molnet på himlen var att en av barnens ”cherek’s” armringar
har fått punka, fan, fan, fan som Thåström skulle ha sagt. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar