Mot fastlandet

Mae Phim, Bali Residensce

Dag: 50 av 120

I dagar har vi väntat på att få åka med den tuffaste av alla speed båtar, den som killarna ivrigt har beskådat från bryggan åtskilliga gånger, den med tre motorer. Så när hemresan väl närmade sig så var det två förväntansfulla killar som tyckte att tiden gick alldeles för långsamt, och det blev en lång väntan till klockan halv elva då båten skulle avgå. När vi väl fick gå ombord visade det sig att vi fick platserna närmast motorerna och lyckan hade inga gränser, det gjorde att resan till fastlandet fungerade mycket bra även om det gick en hel del sjö. När vi kom fram till piren i Laem Ngop så stod vår taxi där och väntade på oss och resan till Mae Phim som tar cirka två timmar gick i lugnt tempo, Leo passade till och med på att sova en stund. När vi närmade oss Bali Residense så sa Lukas – jag känner igen mig, här har jag varit förut och när vi stannade vi vakten så vinkade han och ropade hej för full hals. Vi hade förvarnat Lukas och Leo om att vi inte skulle till vårt gamla hus, utan till ett annat hus så de sprang nyfikna in i hus nr 69 för att kolla läget. Vilken frihet, 100 kvm yta då vi har trängt ihop oss på olika små hotellrum i över tre veckor, jag tror att alla i familjen njuter lika mycket. När väskorna var inburna begav vi oss för att äta en sen lunch och när Ann, som driver restaurangen fick syn på Lukas och Leo mötte hon dem med kramar och pussar. När vi sen satte oss ned vid ett av restaurangens bord så kryp Leo upp i mitt knä och viskade i mitt öra -mamma, nu är vi hemma.