En ful fisk

Mae Phim, Bali Residence

Dag: 9 av 120

Idag var det ganska halvklart när vi vaknade men himlen var regntung så vi tog en tur till poolen så killarna skulle få bada lite innan regnet börjar falla. Nattens ihållande regn hade gjort poolen lite kall men det var inget som stoppade Lukas och Leo. Snart hade vi sällskap av två andra barnfamiljer och barnen delade på de leksaker som fanns att tillgå och leken var snart i fullgång. Det var lite förrädiskt att hänga vid poolen när det inte var strålande sol och även om killarna hade solskyddskläder och var insmorda med solskyddsfaktor så blev de rejält ”sun kissed” i ansiktet och på underarmarna.

Det är otroligt bekvämt att springa hem och byta om till torra kläder och flip-floppa in på den lokala restaurangen för att beställa lunch. Som tur är finns det något för alla på restaurangen, samtidigt är maten god och det är stort och fräscht, med andra ord den har allt som en barnfamilj önskar. Efter lunch blev det lek med små lego och jag passade på att sova några minuter, vilket jag verkligen behövde.

På eftermiddagen bestämde vi att vi skulle ta moppen ner till Mae Phim för att fylla på kylskåpet med frukost, och samtidigt som vi trängde in oss sidovagnen så tornade stora mörka moln upp sig på himlen. Men inget skrämmer väl oss nordbor så vi ”puttrade” ner till byn, och efter fruktinköp så bestämde vi oss för att äta på en ”sea food restaurang” som vi hade hört skulle vara riktigt bra. Väl inne på restaurangen brakade regnet lös, vi gjorde våra beställningar och sen ville killarna titta på det stora akvariet som fanns på restaurangen så Linus och jag skyndade efter. När vi väl kom tillbaka till vårt bord så stod där ett fat med en stor tillagad fisk, något osäkra på om vi verkligen hade beställt den så var vi ändå tvungna att smaka för den såg faktiskt riktigt smarrig ut och den var riktigt god, men det var inget som vi hade beställd. För efter några minuter så kom vår mat, om det var personalens misstag eller inte, eller så kanske det var ett sätt att lura turister det kommer vi aldrig få veta men vi fick smaka något som vi aldrig skulle ha beställt och som visade sig vara fantastiskt gott.

Hemfärden till huset gjordes i vräkande regn, vi stannade till vid ”Tesco Lotus ” för att inhandla frukost och medan Linus sprang in och handlade satt resten av familjen kvar tätt hopkurade i mopedens sidovagn samtidigt som vi fascinerades av alla häftiga bilar som passerade oss på gatan.

Nu fungerar vår telefon, det känns bra att kunna kontakta omvärlden via något annat än skype och mail, särskilt eftersom vårt wi-fi lever sitt egna liv. Vi har också kommit en bra bit på väg med den svenska IP-adressen men eftersom vi bitvis saknar uppkoppling i huset så får vi ta det lite coolt.