Dag: 21 av 120
I natt
var det Linus tur att bli sjuk, så det var jag som gick upp med barnen och
gjorde frukost. Tanken var att vi skulle smita iväg till poolen så snart vi
hade ätit klart så Linus kunde få lite lugn och ro. Men då var det två stycken
barn som inte ville gå till poolen, utan de ville bara bygga lego med sin pappa.
Lukas och Leo nappade inte heller på några andra alternativ som jag föreslog
och då brast det för mig, för hemma skulle man ha hoppat in i bilen och åkt och
hittat på någonting. Men här kändes det så begränsat och min fantasi och ork tog
helt slut. Jag är inte så modig att jag slänger ner två vilda killar i moppens
sidovagn och kör iväg till stranden för att sen själv ha koll på att ingen av
barnen antingen drunknar eller springer bort, jag är helt enkelt inte där än. Ja,
jag vet inte vad Jenny Klevbom barnpsykologen i TV4’s morgonprogram hade sagt om
mitt utbrott men det var så att den kambodjanska hantverkaren som spikade upp lister
på vår altan hukade sig.
För
att vi alla ska få det lite lugnare så kommer följande att gälla från och med
imorgon, napp ska bara användas när man ska sova för natten, och det vet man
för att det är då det är mörkt ute. Om detta skapar gnäll och bråk så ska
napparna lämnas till munkarna omedelbart. När vi äter ska alla sitta kvar vid
bordet till dess att alla har ätit klart eller är så gott som klara, gäller
även mig. Man frågor om lov att det är ok att lämna bordet, allt för att jag eller
Linus ska slippa springa efter Lukas som plötsligt rusar ut från restaurangen,
vilket hände så sent som vid dagens middag på ”Tequila Sunrise” och sen ska man
alltid tacka för maten för det hör till normalt hyfs. Nu är Linus och jag på
bana igen, vi kom lite ur balans när vi bytte miljö men nu får det faktiskt vara
nog.
Bra med rutiner. Här har vi måndag till fredag fortfarande...med jobb alltså! En vecka kvar o jobba innan en vecka på Gran Canaria med gumman min. Sedan två vekor jobb inför jul o allt stök som hör till. Mne vi väljer att åka till Uppsala (förbi Knivsta!!) för att sätta oss o se på när grabben spelar i Storvreta Cup nu för 4:e året. Kanske en vinst i år igen? Läser om era bravader o ert angagemang med barnen och inser hur de var när barnen var små. Att göra allt hemma i lugn o ro är en sak, men att göra det där ni är är bara det ett äventyr som stärker er och berikar livet med erfarenheter. Må gott med er.
SvaraRadera