Vilken skitdag

Kata Beach, the Beach Boutique House

Dag: 61 av 120

Idag är det resdag och klockan var ställd på klockan fem (eg. fyra thailändsk tid), Vi bestämde oss snabbt för att inte chansa med boende på Koh Lanta utan istället fick Linus försöka boka ett boende på Kata Beach istället, samt boka om transporten. Medan jag packade det sista försökte jag väcka Lukas och Leo men de var väldigt trötta. Klockan sex satt vi i en skruttig taxi som i raketfart tog oss till Kuala Lumpurs flygplats, tre vägtullar senare var vi levande på plats. Väl på flygplatsen så ändrade de vår gate i sista stund och det resulterade i att vi fick stå i kö nästan en timme för att komma på planet, Lukas och Leo försökte sitt bästa men det blev en hel del hängande i våra armar. Ett problem kommer sällan ensamt heter det och mycket riktigt, väl på flygplanet så blev det ytterligare väntan för att få lyfta mot Phukets. I Vagabonds reseguide om Thailand står det att Phukets flygplats särskilt under högsäsong är underdimensionerad något som tydligt märktes, vid passkontrollen var det långa köer och det innebar ny väntan. Att resa med barn när allt fungerar som planerat är egentligen ingen större utmaningen, men då det riktigt kör ihop sig så prövas allas tålamod. Lukas och Leo fixade all väntan precis som en fyraåring och en treåring förväntas göra, med total hopplöshet blandat med hundra varför. När vi väl kom fram till passkontrollanten så gick det i alla fall bra och vi har nu påbörjat vår ”double entry” som det heter när man pratar visum-språk.
Det fina i kråksången var att när vi väl kom till bagageutlämningen, så låg våra väskor fritt utplacerade på golvet bredvid bagagebandet så ingen väntan där, alltid något. Eftersom vi hade bokat en transport till Kata Beach så hoppades vi på att chauffören fortfarande väntade på oss vid utgången, och visst gjorde han det. Men det vara bara så att polisen precis hade kommit för att bötfälla de bilar som inte har taxitillstånd, något som vår chaufför tydligen saknade, så vårt bagage åkte in i den bokade bilen medan vi blev visade in i en vanlig ”taxi” med kommentaren att vi skulle byta bil precis utanför flygplatsen. Men då ruttnade jag ihop – vad håller ni på med? men då var väskorna på väg bort från flygplatsen och jag hann tänkta att de gott kunde ta vår skitiga, slitna och in svettade sommarkläder för jag köper med glädje nya. Men mycket riktigt precis utanför flygplatsen så stod bilen, chauffören och väskorna och väntade och vi blev avsläppta för bilbyte med kommentaren – sorry madame, sorry madame, sorry. Resan till Kata Beach gick bra även om stämningen i bilen var en aning tryckt, samtidigt kände jag mig otroligt lättad över att vi bara skulle till Kata och inte åka fem timmar ned till Koh Lanta. Eftersom transporten tydligen inte har tillstånd att köra turister, eller om det var så här att han kanske har tillstånd att köra turister men inte tillstånd att hämta upp de utanför stora entrén på flygplatsen, svårt för oss att veta. Under den här tiden så hann dessutom bokningstjejen ringa mig fyra (4) gånger för att kolla om vi verkligen inte skulle ned till Koh Lanta, eller om vi ville ha hjälp med bokningar av hotell och försäkra sig om att vi skulle anlita transportföretaget igen och även om bilen av SUV modell var snygg och barnstolen ren och fräsch – Nej tack. Hotellet ”the Beach Boutique House” var fint men vi fick vänta i nästan en timme för att få rummet, så dagen fortsatte i samma stil som tidigare.