Mu Koh Lanta National Park

Koh Lanta, Amantra Resort & Spa

Dag: 78 av 120

Mu Koh Lanta National Park omfattar öns sydspets och ett antal rev och småöar utmed kusten. Den skumpiga och backiga bilfärden från vårt hotell slutade framför parkhögkvarteret. I vår reseguide stod det att om vakten inte sover så får man betala 200 baht, vakten sov inte och vi fick betala 500 baht i parkavgift. Det stod också att djungeln var imponerade och det stämde, jättelika regnskogsträd skjuter höjd mot himmelen. Det skulle också finnas en restaurang i parken som serverade husmanskost, vilket kanske inte stämde fullt ut det fanns bara läsk och glass att köpa, men visst det börjar väl nästan höra till den moderna husmanskosten. När vi förstod att det bara skulle bli en glass-lunch undrade Linus och jag om det verkligen var rätt av oss att be chauffören att hämta upp oss 4 timmar senare. Vi hade blivit varnade för att aporna som fanns på området kunde vara riktigt ”aggressiv” något som jag tolkade som ”närgångna”, men när vi satt och åt vår glass och tjej/killen som hade sålt oss glassen tog fram en stor slangbella när en av aporna närmade sig så förstod Linus och jag att man inte skulle försöka sig på att klappa de små bestarna. Vi gick snabbt runt parken och upp på den 1,7 km långa vandringsled som går runt området, efter många oregelbundna trappsteg förbi stup och tät skog så vände vi och gick tillbaka efter den första utkiksplatsen. Vi hade planerat att vi skulle stanna och bada vid Haad Ta Noad stranden som ligger precis vi nationalparkskontoret. Men det blåste hårt mot stranden och efter vi hade sett flera maneter i sanden så ändrade vi oss. Istället gick vi upp för den branta backen som ledde oss upp till fyren, och därifrån hade vi en fantastiks utsikt över havet. Annars fanns det inte så mycket mer att titta på här, parken bestod av ett flertal ananasträd, klippta gräsmattor och en helikopter platta. Precis när vi på allvar började undra över vad vi skulle göra de resterande tre timmarna innan vi skulle bli upplockade, såg vi att vår bil stod på parkeringen och mycket riktigt så satt vår chaufför inte långt därifrån. Han såg inte det minsta förvånad över att vi ville åka hem och snart satt vi i bilen och återigen fick vi se den hissnade utsikten som bilfärden bjöd på.