Nyårsafton

Kata Beach, the Beach Boutique House

Dag: 62 av 120

Linus och killarna smyg iväg tidigare till frukosten så jag kunde få sovmorgon, vilket jag verkligen uppskattade. Dessutom fick jag sitta och äta frukost på egen hand i lugn och ro, utan att behöva rädda mjölkglas som välts eller försöka med konststycket att hålla vår treåring nöjd. Fylld av energi så packade vi strandväskan för att bege oss ned till Kata Beach, och efter en tiominuters promenad utefter ett avloppsdike så var vi där. Precis i lagom tid för att se sjösättningen av ett antal speedboats, och som vanlig uppskattades detta av killarna i familjen. Stranden var jättefin och långrund och våra strandsängar låg i rad 5, därifrån kunde vi se vad som hände på gatan bakom oss. Vi tog det lugnt och vi hade några lata timmar på stranden, Lukas och Leo tränade sina sociala färdigheter med barnen runt omkring med mindre lyckat resultat. De ryska barnen förstod inte riktigt meningen med att springa runt i cirklar och leka racerbilar. Vi hade lyckats glömma kepsar till Lukas och Leo, så när vi satte oss i en tuk-tuk-taxi på väg mot hotellet såg vi att de hade bränt sig i ansiktet. Vi var nyfikna på hur hotellet som farmor och farfar ska bo på om snart tre veckor såg ut, så vi bad chauffören ta vägen förbi ”Kata Minta” för att sedan fortsätta mot vårt hotell. Det var roligt och se hela Kata beach från en tuk-tuk och farmor och farfar kommer få det bra på deras hotell.
Eftersom vi i vår hotellbokning ingick en nyårsmiddag-fest-supé så var det bara att invänta festligheterna, som började med fördrink klockan sex med middag halvåtta. Så för att inte duka under av hunger innan dess fick Lukas och Leo välja mat och det blev köttbullar, mos och lingonsylt på ”Charlies” som är en restaurang med svensk mat nära vårt hotell. Linus och jag passade på att äta bakad potatis med skagenröra, som kanske var mer efterlängtad än god. Den svenska restaurangen var dessutom utrustad med ett ordentligt och ljudisolerat lekrum för barnen, så jag kunde med gott samvete lämna Linus med en fungerade wi-fi uppkoppling för att få naglarna målade. Ett litet tag senare begav vi oss mot partyt i de minst skitiga och skrynkliga kläder som vi hade i packningen, men efter att ha fått ett halsband gjord av blommor så kände vi oss betydligt mer festliga. Linus och jag var inte var helt säkra på hur det här nyårskonceptet skulle fungera tillsammans med våra barn, men det kändes bra att få ett eget bord längst bort i ett hörn där vi lätt kunde smita undan om det skulle bli katastrofläge. Festen var mycket välplanerad, det fanns enormt mycket olika mat att välja på och showerna följde efter varandra. Killarna blev djupt imponerade av en trollkarl som stod länge vid vårt bord och underhöll. Trollkarlen är nog det som gjorde mest intryck på Lukas och Leo och de försökte en lång stund efter det att trollkarlen gått vidare att försöka trolla bort sina egna bestick, men tyvärr med mindre lyckat resultat. Jag och Linus kollade på barnens trolleri medan vi sneglade och förundrades över hur de med ryskhärkomst förvandlar sina egna bord till en mindre buffé. Smart, att vi svenskar inte har tänkt på de tidigare, då slipper man ju resa sig för att hämta mer mat dessutom slipper man få kommentarer om att man plockar på sig för mycket, då kan man bara svara att man faktiskt hämtar mat till alla ens bordskamrater. När klockan precis hade passerat tjugotvå, så slocknade Leo av utmattning i mitt knä och när några av hotellets ryska gäster tog över scenen för att sjunga och hålla egen show tackade vi för oss. Vi begav oss till hotellrummet och Leo som redan sov bäddadades ned och Lukas somnade med ens hans huvud nuddade kudden, Linus och jag passade på att skicka nyårshälsningar över internet och vid tolvslaget så smet Linus och jag ut på husets baksida och tittade på de otaliga fyrverkerierna som dundrade över Phuket. Tack, 2013 och välkommen 2014