Bali Residence, Mae Phim
Dag:
112 av 120
Det
blev Coca Cola stranden för oss idag, solen skiner och vattnet är varmt. Det
händer egentligen inte så mycket just nu, både jag och Linus känner oss ganska
mätta på intryck och upplevelser så ingen av oss känner något behov av att ge
oss ut på några större utflykter. Mentalt har vi ställt in oss på att vi börjar
närma oss slutet på resan och vi har gjort några tappra försök att göra en lista
på vad som har varit bäst med resan och vad som har varit mindre bra. Vi har
inte lyckats särskilt bra, däremot så kommer små roliga minnen upp och här är
ett som jag gärna vill dela med mig av.
Det är
ingen större hemlighet att Koh Lanta hör till svenskarnas absoluta favorit
ställe här i Thailand. På ön är det också många svenska familjer som passar på
att stanna en längre tid eftersom det faktiskt är möjligt, då det finns två
svenska skolor på ön. Att övervintra här har blivit så pass vanligt att
begreppet svensk-koloni inte längre är ett utryck som ibland används i negativa
ordalag utom ett faktum. Det betyder att svenskars seder och vanor borde efter
mer än ett decennium av närvaro, vara väl integrerat bland thailändarna, eller
det är vad man naivt kan tro i alla fall. När vi skulle åka från ön så gjorde
vi det med minibuss, och vår chaufför var en man i övre medelåldern. När vi
satt i bussen som körde längs öns enda huvudgata, fick vi se en för mig ganska
vanlig syn. En mamma som var ute och sprang samtidigt som hon körde en trehjuligbarnvagn
(s.k. jogger). Jag hann precis tänka att det var väldigt ambitiöst, då chauffören
plötsligt bromsar in bredvid den joggande mamman samtidigt som han pekar på kvinnan
och ropar vad jag tror är ”titta” fast på thai. Sekunden efter fullkomligt
frustar mannen högt av skratt och han fortsätter skratta så tårarna rinner hela
vägen till Saladan, det kanske inte är så vanligt att de thailändska kvinnorna
inte är ute och joggar med sina barn i barnvagn gissar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar